JAG VET PRECIS

***

....hur det känns. Själv går jag med händerna bakom ryggen.

*

*

***

PRINCIPER

***

Ja, såna har jag lite svårt för. Vanor har jag, och ovanor förstås, men principer? Nog för att jag vet att den allmänna uppfattningen är att principer visar på karaktär och så där, men för mig är det inte eftersträvansvärt. Hur kan man vara autentisk om man har principer? För omvärlden är det säkert bra, dom vet liksom var dom har mig, men hur ska jag kunna vara sann om jag handlar efter mina principer oavsett vad jag för stunden känner? Nej, jag kör gärna färg för det mesta och svartvitt ibland, eller tvärtom. Fast det gäller ju mkt större saker än så också. Däremot står jag för vad jag säger eller visar. Här kommer i alla fall några svartvita från Uppsala.

*

*

*

***

SNAPSHOTS FRÅN STAN - NORRKÖPING

***

Eftersom jag nästan aldrig rör mig i stadsmiljö numera blir det heller inga bilder därifrån. I måndags förmiddag hade jag ett ärende in till Norrköping, yngsta dottern var hemma så jag kunde vara borta ett par timmar. Ärendet tog sin tid, så någon egentlig fotopromenad blev det aldrig. Bilen stod dock ca fem kvarter bort, så både till och från bilen blev det några bilder. Mer snapshots än gatufoto kanske, men jag var lite ivrig att åtminstone få några bilder från stan. Började fö redan i bilen vid ett stopp på väg in, dom första två, (24:an behagade fokusera på bilfönstret i st f på mitt motiv i första). Egentligen gillar jag inte bilder med olika karaktär i samma blogg, här har jag gjort ett undantag, ni får se varje bild för sig så att säga. En bild har ni fö redan sett i annat utförande.

*

Började redan i bilen vid ett stopp på väg in mot stan. 24:an behagade fokusera på bilfönstret i stället för på mitt motiv

*

*

*

*

*

*

*

***

VÄRLDEN KRYMPER.......

***

.....när man åldras. Aktionsradien blir mindre och mindre, alla förmågor försvinner en efter en. Olika fort beroende på om man är frisk eller om man har Alzheimer tex, men riktningen är densamma. Tydligare än tidigare blir det uppenbart hur litet prestationerna har med människovärde att göra, ingenting alls faktiskt .Dom flesta av oss blir också allt ensammare. Vännerna dör eller försvinner till andra landsändar men vanligast är nog att orken  inte räcker till annat än det enklaste. Att klä sig, få i sig lite mat, orka duscha, komma ut en stund. Alltmer betraktar vi livet i stället för att delta, vi tittar på helt enkelt. Samtidigt har vi alltmer att tänka på, ett helt liv att begrunda och försöka förstå. Ungefär detta flög genom huvudet när jag såg honom stå där på sidan av trottoaren. Det är samma bild som jag hade i bloggen i går men hårdare beskuren och i färg.

*

*

***

MY WAY

***

Snapshot/gatufoto från Kungsgatan, Norrköping i morse. Vrinnevis ögonmottagning ligger alldeles bakom mig. Bilden blev hyfsat skarp trots att kameraögats pupill var förstorad och synen suddig just på det, kameraögat alltså. Smart med AF. 

*

*

***