REPORTAGET - GROVJOBB 1955

***

Gun-Inger efterlyste jobbilder, här kommer några. Gatugrävning i Ludvika 1955. Årtalet står noggrant antecknat, liksom film, Adox KB 17, alltså som ISO 40. Robot IIa, 24x24, kvällsbilderna med stavblixt och lösa lampor. Fotografen hade kvällsjobb, skoj, alltid på nya äventyr. Så blev det några dagsljusbilder dagen efter. Och så var det lite oskarpt redan då.....

*

*

*

*

*

*

*

***

UPPBROTTSTID

***

*

*

***

LUDVIKA 1959 - GATULIV OCH GATUFOTO

***

Så hittade jag några filmer med "nya" Ludvika-bilder igen. Småbildsnegativ, trots att min egen kamera var en 6x6. Men på den här tiden jobbade jag extra på Stefans då och då och kunde låna en annan kamera ibland. Bla vet jag att jag vid ngt tillfälle lånade en Retina II, kanske var det här. Det spelar ingen roll. Som vanligt har jag inte samma skärpa som jag brukade ha med min 6x6 men det spelar heller ingen roll. Bilderna är från 1959, möjligtvis +/-  ett år. Det som slår mig direkt är så mkt liv och rörelse det är på stan, långt från dom ganska tomma gatorna jag brukar se idag. Ingen går och kikar i några mobiler, ganska många cyklar, cyklar på gatorna som man delar med bilarna, cykelbanor var inte påtänkta ännu. Och så vänstertrafik förstås.

*

Storgatan ner mot viadukten. Polishuset till vänster, därnere till höger Esso-macken

*

Samma vy men stående lite högre upp på Storgatan. Posten till höger, Stefans klocka längst till vänster.

*

Storgatan åt andra hållet. Stadshuset i fonden. Domus är byggt och står färdigt där borta till höger

*

Storgatan åt andra hållet igen, lite längre ner mot Esso-macken

*

Samma vy som föregående andra personer. Slås fortfarande av folklivet på stan

*

Mopedschasen och grabbarna utanför Göteborgsbanken

*

Storgatan närmare stadshuset

*

Damen med handväskan utanför Göteborgsbanken. Har ingen aning om vem hon är men den här bilden gillar jag, oskarp som den är. Bra gatufoto för mig!

*

En firma jag inte kommer ihåg, men affärsverksamhet i Gonäs, det gillar jag!

*

Fehrms hörna, kommer ni ihåg den?

*

Och därinnanför, Jordbrukskassan och Foto Öberg - ni minns väl?

*

Alltså, kanske ser det lite grått och murrigt ut. Det var det inte, jag minns känslan att vara nere på stan där det just var liv och rörelse, en fläkt av livet där ute i stora världen. Sett ur småstadens Ludvikas perspektiv.......

***

SAMTAL

***

Ibland undrar jag om vi nånsin samtalar med varandra numera. Jodå, visst pratar vi med varandra, vi fikar ihop och snackar, vi byter åsikter med varandra. Fast mest är det ju i sociala medier som fb, fs, Insta vi träffas. Och jag menar såklart inte bara vi här på FS utan vi i största allmänhet.

*

Samtal står för mig för någonting mer än att prata bort en stund. Till att börja med kan man aldrig ha bråttom, det måste finnas gott om tid om samtalet ska ge något. Och viktigast kan inte vara att föra fram sina åsikter, att hävda sin mening, det viktigaste i samtalet är att få veta något om dom man talar med. Att få veta något om vad som hänt sen senast eller få veta något om en människa man inte känner.  Inte vilka åsikter hon har utan vem hon är, vilket liv och vilken lott som är hennes. Lyssna är viktigare än att tala, också att lyssna på dom som tar tid på sig, som inte är vana eller kanske inte ens vill tala. I förstone. Att samtala tror  jag är nästan lika grundläggande som att andas. Att få dela det som är tungt, svårt eller bittert är att få lätta en aning på bördan, och att få dela det som är till glädje är precis som ordspråket säger, dubbel glädje.

*

På bilden, tagen 1963 eller 1964, samtalar Berit, I:s mamma, med några släktingar till I:s kusin som gift sig dagen innan och på vars bröllop vi varit. Samtalet sker i ett ljust, lite gammeldags rum där solen lyser in, tom mönstret av gardinerna (volanger heter det väl) finns där på väggen. Ändå är ett ljus tänt och hela bilden andas för mig lugn och ro, frid, och gott om tid. Bilden blir liksom en sinnebild för det goda samtalet.

*

*

***

ANALOGT MYSTERIUM FRÅN 1981

***

Då och då plockar jag ju fram några av dom gamla analoga bilderna till bloggen. Hittills har det mest varit dom riktigt gamla från 50-talet. Här har jag gjort ett hopp fram till 1981. Mysteriet här är negativformatet, 24 x 24 mm. Visst, jag hade en Robot IIa några år mitt på 50-talet, jag tror det var 1955-1956, och den hade ju 24 x 24 på vanlig 135-film så jag är inte ovan vid negativformatet i sig. Men det här negativbladet med en hel 24 x 24 film är taget 1981, möjligtvis plus minus ett år, och jag har definitivt inte ägt någon mer kamera med det formatet, och den gamla sålde jag 1957 för att köpa min Yashica-Mat, den fanns inte kvar 1981. Alltså måste jag lånat en kamera, något jag inte kommer ihåg här men som jag gjort då och då, av fotohandlare jag kände. Men vad fanns då för 24 x 24-kameror? Tacksam för ideér, kommer inte alls ihåg.

*

Det här är en serie familjebilder från ett och samma tillfälle. Själv hade jag fyllt 40 hösten innan, ungarna är 6, 10 resp 13 och hunden är en golden som hette Teddie . Tekniskt är bilderna helt ok, mina Robot-bilder 25 år tidigare blev sällan så här pass. Samtidigt har dom ändå inte riktigt den mellanformatskvalite´n som bilderna från Yashican. Men strunt i det, jag är glad att jag hittade dom här, bilder jag inte sett på väldans länge. Dessutom tycker jag alltid att efter att ha skannat negativ och gjort dom enkla datorjusteringarna får jag bättre slutresultat än när jag förstorade själv. Jag höll väl på i ca 30 år, 1955-1985 med egen framkallning och förstoring men med enkel utrustning och utan att riktigt kunna lägga tiden och pengarna för att utveckla bra bildbehandling. Fö ser jag att bilderna inte är knivskarpa, men också kunnat skärpas mer omsorgsfullt, vissa är överskärpta. Men återigen, jag är genuint glad över att hitta bilder jag vill ta vara på. Första bilden har nog något av barnen tagit, uppenbarligen inte jag.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***