NU VET JAG - LUDVIKA 1952

***

Insteget till fotograferingskonsten gjorde jag med pappas lådkamera i början av 50-talet, men jag har varit lite osäker på om det var 1951, -52 eller -53.  Nu vet jag att det i  alla fall inte var senare än 1952. Det slår mig att det är lätt att räkna ut när jag tittar på bilden på mamma och storasyster Sigbrit, tagen på Sigbrits konfirmationsdag. Sigbrit var född i okt 1937, alltså fyllde hon 14 hösten 1951 varför  konfirmationen  var våren 1952. Båda bilderna i princip ocroppade.

*

Tyvärr blev kameran aldrig sparad (inte har jag nå´n mobilbild på den heller). Minns jag rätt sa pappa att han köpt den till hans och mammas bröllopsresa 1936. Men en klassisk lådkamera som gav 8 bilder 6x9 på vanlig 120 rullfilm var det.  Fixfokus var det, möjligen två bländare (8 resp 11 kanske), fast slutartid och så B förstås 

*

Storasyster Sigbrit 14 och mamma 43 i trädgården på Carlavägen 31 på Sigbrits konfirmationsdag 1952. Typiskt lådkamera-perspektiv, taget i maghöjd!

*

Kompisen Paavo Silvenoinen framför garagen Carlavägen 31, sannolikt vintern 1952. Här måste jag stått på husets kökstrappa och tagit bilden

*

***

BRORSAN I BADET - LUDVIKA 1955

***

Här badar lillebror Dag i badrummet på Carlavägen 31, Ludvika. Inte helkaklat precis. Inte är det treglas isolerfönster heller. Singelglas med lösa innerfönster med karmar i ganska dåligt skick.  Vedspis i köket och kokspanna i källaren. Varmvatten för bad några dagar i veckan.

*

Vi trivdes bra där, det här skriver jag inte för att bli "tyckt synd om", det här var en ganska vanlig standard även om moderna hus nu började komma. Det är mest för att jag själv vill påminna mig själv om hur rasande snabbt utvecklingen gått på alla områden, boendestandard inte minst.  Idag är helkaklat med golvvärme, dubbla handfat, bastu och så där inte precis standard men nog så vanligt både vid nybyggen och efter större renoveringar. Här hemma i Finspång ligger vi en bra bit efter, ändå ser det väldigt mkt roligare ut än på bilderna här.

*

*

*

Dags att hoppa i säng, i morgon vår vi hit en grävare till trädgården, natti, natti!

***

BAKGÅRDEN - LUDVIKA 1957

***

Nästan varje gång jag tar fram något av de gamla negativen blir jag förvånad över den standard, eller snarare brist på standard, som bilderna speglar. Det spelar ingen roll om bilderna är hemifrån oss, från skolan eller tagna ute på stan. Det spelar heller ingen roll om det är gatufasaderna eller bakgårdarna. Alla bilder skvallrar om en standard som var så långt från dagens att jag undrar om jag verkligen var med på den tiden. Jag har liksom inget eget minne av att det skulle varit låg standard.  Särskilt missnöjda tycker jag inte heller människor var Snarare tvärtom, så här kort efter kriget var det glädjen och optimismen som  jag minns.

*

Just den här bakgården är innergården bakom Stefans, Hendebergs och dom andra affärerna där i centrum.  Den är tagen på sommaren nån gång, jag jobbade extra just på fotoaffären,  Stefans. Stolt och glad över att ha ett roligt jobb några veckor.

*

*

***

SÅ LITE VI VET - LUDVIKA 1958

***

I mitt negativalbum står att den här bilden är tagen 23 maj 1958 kl 15,40. Rolf tar realen vid hal Ludvika. Drygt 32 år senare mördas han på öppen gata i New York. Så lite vi vet. Rolf och jag var klasskamrater genom hela folkskolan, sen hamnade vi i olika klasser. Jag minns Rolf som en öppen och glad kompis. Inte för att jag vet hur det är för er, men med många av mina gamla kompisar har jag minnen av detaljer eller ögonblick som alldeles osökt poppar upp. Jag tror vi var hemma hos Rolf den här gången, kanske var vi tolv eller tretton. I alla fall pratade vi om raketer. Det är väl fortfarande 6-7 år tills Sputnik skjuts upp men Wernher von Braun hade sett till att det amerikanska rymdprogrammet hade startat på allvar. Plötsligt frågar Rolf om jag vet hur raketerna fungerar i rymden, vad ger drivkraften? Nja säger jag, det är väl raketstrålen som liksom skjuter ifrån, ungefär som när man ror. Jamen säger Rolf, det är vakuum i rymden, där finns inget att skjuta iväg sig från, inget som håller mot. Nej just ja, det var ju konstigt.  Men om du ligger helt stilla med en eka och så dyker från aktertoften, har du tänkt på att ekan sticker iväg åt andra hållet? Jag kände att det var nå´t jag också borde begripit tidigare, men nu visste jag. Summan av rörelsemomentet är alltid noll för systemet, eller oförändrad då. 

*

Några år senare tog vi studenten och försvann åt olika håll. Och jag visste nog inte mycket om Rolf förrän jag läste om mordet i New York. Ingen vet varför eller av vem. Rolf var där på tjänsteresa, han var bosatt på Bahamas, eller någon av de andra karibiska öarna, gift och med två barn. Tror han var honorärkonsul eller något liknande där och var alltså i  New York på tjänsteresa. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Men vi var båda födda 1940 och 1990 var min barn 15, 19 och 22.  Hans kan väl varit ungefär lika gamla.

*

Både I och jag har varit lite extra intresserade av den här familjen, dels för att Rolf och jag var klasskamrater men också för att I var tillsammans med Rolf yngre bror Bo innan vi började sällskapa. Det äldre paret bakom Rolf i bilden är Rolfs farföräldrar, Stefan Andersson med fru. Jag vet att jag berättat om den här bilden tidigare men det gör mig inget, nu dök bilden och hela historien fram igen. Stefan Andersson var den som startade affären Stefans i Ludvika, glasögon, optik, kameror och en juveleraravdelning och det var så klart den fotoaffären jag jobbade på ibland. Farfar Stefan var ledande optiker i landet och startade bland annat en skola för optikerutbildning , Stefansskolan, i Borensberg. Men 1958 var det Rolf pappa Stig som drev affären med uppdrag på riksplanet, tror han var ordförande i Industri- och Hantverkarförbundet under ett antal år

*

Men vad är det Leonard Cohen sjunger i en av sina låtar, A Thousand Kisses Deep:

You win a while, and then its done

Your little winning streak

Jag ska fatta mig kort men Rolf bror Bo blev sjuk och rullstolsbunden några år efter att I och jag börjat vara tillsammans. Mamman  fick cancer och fick amputera ett ben  och hela familjen var borta när också Rolf mördades. Jag hoppas jag inte sårar någon genom att berätta, men hela familjen är död sen många år och  dom enda efterlevande är Rolf barn i Karibien. Och skulle någon släkting läsa vill jag bara säga att jag är glad över att ha känt en så dynamisk och kraftfull familj som fick ett så tragiskt slut

*

*

***

OM ATT SPARA SINA BILDER - MERA GÖTEBORG 1957

***

Det är lite som en trollerilåda det här med att ta fram ett negativblad med 12 hyfsat välexponerade negativ, tagna för drygt 60 år sen. Själva negativbladet i pergamynt är gulnat av ålder men negativen har klarat sig fint, jag har aldrig sett tillstymmelse till mögel eller liknande. Bladen har jag i negativpärmar som åtminstone då fanns att köpa, säkert också nu. Och jag hanterar mina negativ utan handskar eller annat avancerat men det är klart att man helst inte ska smörja händerna straxt innan man tar ut negativen. Och där är dom, ögonblicken från dåtiden, 63 år bort........

*

Jag hittade alltså ytterligare ett negativblad från samma Göteborgsresa som jag visade bilder från i går. Det här är nog dagen efter, med soligt och vackert väder. Också denna film var en Adox R14, ganska hård som ni ser redan av negativbladet.

*

Negativblad av pergamynt med tolv användbara bilder. Man kan se både av negativen och min påskrift att det är just Adox R14 jag använt. ISO 20 alltså.....

*

En av negativpärmarna

*

Kungsportsplatsen

*

Stora Teatern

*

Paddan

*

Arkaden

*

Stora Allén

*

Stora Allén

*

Stora Allén

*

Hörnan med Brautigams

*

Hasselbladshuset vid Kungsportsplatsen

*

Göta Älvbron

*

Barken Viking

*

Kranarna på Hisingssidan nära Göta Älvbron

*

***