MIN YASHICA-MAT, EN TVÅÖGD SPEGELREFLEX FRÅN 1957

***

Jan Olof H hade ju en blogg tidigare idag om tvåögda spegelreflexer, den vill jag gärna haka på. Jag har ju kvar min Yashica-Mat, en av de kameror Jan Olof berättar om. Mitt exemplar köpte jag sommaren 1957 på Stefans i Ludvika och det tycks vara ett av dom tidigare exemplaren eftersom optiken är en Lumaxar 80/3,5. Trots att jag ingenting gjort åt kameran fungerar den alldeles utmärkt, ni som kommer ihåg vet att jag nyligen lagt ut några nytagna bilder. 

Så är det det här med skicket. Mitt exemplar kan knappast sägas vara i utmärkt skick. I mitt fall handlar det dock bara om brister i skicket utseendemässigt. Klädseln börjar släppa på flera ställen, ni ser av bilderna . För övrigt går jag inte så mkt in på det tekniska, efter bilderna på kameran fortsätter jag med några bilder tagna med kameran.

*

*

*

Ingemor

*

Ingemor

*

Kompisen Jan, på Ludvika stadsbibliotek där jag jobbade extra

*

Semesterresa, familjen (Mamma Maj, bror Dag, pappa Gustaf) under stopp på Autobahn på väg mot Frankrike

*

Domen i Strasbourg

*

***

PÅ VÄG TILL JOBBET

***

Allt var så annorlunda då (1956). Det var fortfarande 6-dagars arbetsveckor men man slutade lite tidigare på lördagarna. 40 timmars arbetsvecka kom 1970. Också vi som gick i skolan hade skola på lördagarna. Allt ifrågasattes inte hela tiden, saker var som de var. Det låter förstås stockkonservativt, men systemet verkade fungera. Det är drygt tio år sen andra världskrigets slut och jag tror de flesta fortfarande kände optimismen efter krigsslutet. Standarden var låg efter nutida mått men den började stiga. Några skaffade sig bil även om fötter och cyklar var det normala sättet att ta sig till och från jobbet. Ransoneringarna var också slut och kupongerna  borta. Minns jag rätt fanns motboken kvar, inte för att det var aktuellt för mig som 15-åring men varje gång pappa skulle köpa något skulle den med. ASEA var Ludvikas i särklass största arbetsplats med många tusen anställda, och ASEA-sirenen hördes över hela stan tio minuter (eller fem kanske) innan förmiddagens resp eftermiddagens arbetspass började.

*

Här står jag där Furuhällsvägen kommer ut på genomfarten/Storgatan och övergången där till ASEA. De är ju inte bara vägen man ska över utan också järnvägen. Grängesberg, Värmland, Göteborg åt vänster, Borlänge, Falun Gävle åt höger.... Det ser ut att vara en solig marsdag och jag gissar av solen att eftermiddagspasset ska börja.

*

*

*

*

***

FOTOGRAFEN OCH KAMERAN

***

I går skrev jag att jag inte visste vilken kamera jag använt, bara att det var ordinarie småbildsformat. Det här negativet fanns inte så långt från gårdagens bilder. Rimligtvis den alltså, en Agfa Silette. Säkert lånad från Stefans där jag extrajobbade, tillsammans med elektronblixtaggregatet. Det senare var höjden av modernitet och något jag aldrig ägt själv. Jag började med magnesiumpulverpåsar som jag hängde upp i någon dörrkarm, öppnade slutaren på lådkameran och tände på stubinen till påsen och efter några sekunder blixtrade det till, ganska starkt. Därefter stängde jag slutaren igen. Var det bara någorlunda mörkt i rummet fungerade det ganska bra. Sen kom ju enkla blixtaggregat för lösa blixtlampor, PF1 och vad dom mer hette. Det var väl tunn magnesium- eller aluminiumtråd också i dom tror jag. Och fotografen var en gänglig 15-åring som provade det som fanns.

*

*

***

MED SIMPLA VERKTYG

***

Här bror Dag, fotad i april 1958 med min Yashica-Mat. Den kameran var väl inte så simpel, den har gett mig många bra bilder. För porträtt just hade jag dock ingen utrustning alls . Ett billigt stativ (30:-) hade jag köpt men inga särskilda lampor, inga reflexskärmar eller liknande, inte ens en vettig bakgrund. Jag var 17 och gick i första ring, Dag  var 14.  För att få ljus ser jag att vi var i pappas rum, husets ljusaste rum eftersom det var ett hörnrum. Egentligen var det pappas kontor men han var väl på tj-resa nånstans. Det verkar som eftermiddagssolen lyste in och för att lätta upp skuggsidan i hans ansikte använde jag en vanlig skrivbordslampa på nära håll. Som bakgrund hade jag satt upp ett vitt lakan med häftstift. Anteckningarna i negativalbumet berättar inte bara att det var april 1958 utan också att filmen var en Panatomic-X, framkallad i Rodinal 1:100 vid 21 C i 18 minuter. Negativen ser bra exponerade ut men kornet är rätt tydligt. Negativet är skannat i en Epson 750 flatscanner och jag har skärpt en aning, brusreducerat en aning och i den croppade versionen lite vignettering.

*

*    

*

***

PAPPA - 120 IDAG

***

Ja, ursäkta, ytterligare ett gammalt porträtt. Eftersom pappa Gustaf skulle fyllt 120 år idag får han komma med här. Bilden är återigen tagen med min älskade Yashica-Mat fast redan 1957. Här har jag riggat upp för att ta "riktiga" porträtt. Något bättre att fota mot än draperiet mellan hallen och vardagsrummet där på Carlavägen i Ludvika kunde jag inte hitta på. Säkert hade jag skaffat en extra stark glödlampa, typ 100 eller möjligen 150 W, och det ser ut som jag haft en lampa till. Får ju säga att skärpan med min Lumaxar är riktigt bra, här är den nästan i överkant för att funka som ett bra porträtt.  Pappa var 55 när jag tog bilden, själv var jag 17. Och visst var han skolinspektör, här, som man brukar säga, i sin krafts dagar. Han blev 90.

*

*

***