VARGTIMMEN

*

Förstoras förstås!

*

REGNBLÄNK

*

Regnblänk i skymningen eller tom efter mörkrets inbrott kan bli fint. Här kommer några svartvita från Ludvika i måndags

*

Förstora!

*

Förstora!

*

Förstora!

*

*

*

KULTURAMA, FOTOKURSERNA OCH FIKET

*

För något år sen gick jag några av Kulturamas kvällskurser i foto. Och jag har sällan haft så roligt som dom  kvällarna trots att det är en bit att åka från Finspång. Jag tog inte kurserna för att jag inget kunde, jag tog dom för att utvecklas, och känner att jag också gjorde det.  Bara att få prata foto en á två gånger i veckan var kul, för att inte tala om att titta på och diskutera bild. Och jag skulle gärna fortsätta och gå "samma" kurs flera gånger (har redan gått den ena två gånger). Att utveckla bildseende och att fota i studio - för att bara ta upp ett par av aktiviteterna - blir man ju inte "klar" med, i alla fall inte jag.

*

En sidoaktivitet, om jag får kalla det så, var besöken på fiket i Kulturama (kurserna hölls ju på Kulturama i eller nära Hammarby Sjöstad) . Eftersom jag satt ett par timmar i bilen för att komma dit (vi började alltid 18) såg jag till att komma kanske en timme tidigt så jag hann fika och äta en macka eller något. Där var alltid mycket folk och alltid mest ungdomar och vana som dom är vid fotokurser (där finns ju också fotoutbildningar på heltid) kändes det helt ok att fota.

*

Något jag börjat på att inse tydligare först nu på senaste tid är att jag nog missar många bildmöjligheter genom att jag tar så många bilder. Jag menar, tar jag några hundra bilder en helg eller kanske ännu mer under ett besök hos barnbarnen kan det ta en dag att bara gå igenom dom, välja ut 25 bilder jag tycker om, bildbehandla dom, kanske göra en blogg och så där. Att verkligen titta på varje bild, att hitta bildmöjligheterna hos varje bild gör jag ju inte i varje fall aldrig systematiskt. Jag är ju inte sån att jag i förväg vet precis vad jag ska fota, hur min färdiga bild ser ut, utan fotar situationer , människor, vyer eller vad det nu är som på något sätt talar till mig i stunden. Ofta vet jag inte exakt vad det är, men jag känner något, inte bara ser ett motiv eller en komposition.

*

 Därför blir det så att jag då och då ramlar på egna bilder och plötsligt ser att det går att göra något annat än vad jag ursprungligen gjort med bilden. Här kommer två, just från Kulturamafiket, som jag hittade häromdagen, och som jag tyckte passade att renodla, croppa, mycket mer än jag tidigare gjort. Tagna i dåligt ljus med min gamla A580 blir det ju brus när jag croppar mycket, men tycker själv att det inte gör något, kanske rent av bidrar till känslan i stället.

*

Förstora!

*

Förstora!

*

*

*

FEBER

*

Förstora!

*

SVÅRT ATT FÖRSTÅ

*

Det är inte så svårt att tänka sig tillbaka, säg hundra år. Kanske är det fler än jag som tänker - ingen mobil, ingen dator, ingen TV. Men annars, kanske ingen jätteskillnad. Så har jag tänkt ibland. Men jag har förstått att allt, utom naturen, var annorlunda.

*

Förra veckan gjorde jag ju norrlandsresan, och jag åkte upp via Falun - Alfta - Hudiksvall och så E4:an uppåt. Därmed passerade jag den ytterst lilla bruksorten Svabensverk, där pappa växte upp. Dom hade det knapert (som dom flesta) och bodde i ett rum i skolan där farmor, som var ensamstående, hade en lärartjänst. Jag kommer ihåg att pappa berättat att när dom någon gång skulle åka tåg från Falun till Örebro för att hälsa på släkt så skulle dom cykla till Falun från Svabensverk, men dom hade bara en cykel. Alltså turades dom om att cykla. Först cyklade hans mamma och han gick. Så ställde hon cykeln och började gå, och när pappa kom fram till cykeln tog han den och cyklade tills han kom i fatt sin mamma, och då fick hon cykeln och han gick igen. Det är sex mil från Svabensverk till Falun. En annan gång hade hans mamma gjort resan vintertid själv. Med spark.

*

Jag berättar inte det här för att säga att dom hade det svårt. Jag berättar för att säga att det inte är så längesen. Pappa var född 1902, så för 100 år sen var han tolv, det skulle kunna ha varit då. Bil och buss, tom flygplan fanns, men i Svabensverk var det nog sånt man mer hörde talas om än såg. El började komma, men städerna sprakade nog inte av ljus som idag, och återigen, i Svabensverk var det nog inte så upplyst.

*

Och går vi ytterligare femtio år tillbaka fanns varken bil, buss, tåg eller flyg eller el. Då var det mörkt och alla avstånd var långa. Min morfar var född 1872, jag har suttit i hans knä och hört honom berätta om sin barndom. Och min farfar samma år om jag kommer ihåg rätt. Så femtio år ytterligare tillbaka blir på deras föräldrars tid. Det är tre generationer bakåt. Det känns liksom ganska nära.

*

Åt andra hållet kan jag ju redan se nästan lika långt. Jag leker med mina barnbarn, och den äldsta är tolv. Det lär inte dröja länge innan hon träffar sin första kille. Och.......Ja, ni förstår ju hur jag tänker.

Tre generationer är inte så långt bort.

*

Och jag HAR inte förstått hur annorlunda det var då, för tre generationer sen.

Ingen mobil, ingen dator, ingen TV, ingen radio, ingen telefon

Men heller inga bilar, bussar, tåg, flyg eller el

Och ännu värre, inga riktiga vägar, inget varmvatten, inga vattenledningar överhuvudtaget

Inga badrum heller för den delen, inte i Svabensverk i alla fall

Ingen semester och (nästan) inga pengar

Det var mörkt när det var mörkt och kallt när det var kallt

*

Den här bilden tog jag igår kväll på en av bruksgatorna i Finspång

Gatubelysningen är (hjälpligt) borttagna i LR

Hade jag orkat hade jag lagt in hjulspår och hästlort i stället för asfalten som är kvar på bilden, det skulle gå enkelt med bildmontage i PS för er som kan det, men mig skulle det flera dagar

Och lite känsla ger mig bilden ändå av hur det kanske såg ut för 150 år sen, på min farfars fars tid. 

Byggnaderna är från tidigt 1700-tal, muren ett snäpp nyare. Och så här såg det då kanske ut, men det var då också centrum i en sjudande bruksort. I Svabensverk var det nog bara kolmörkt

Förstora!

*

*