MED MAMMA INTILL

***

Fortfarande ute vid Risinge. Förutom vackra landskap är det ofta hästar i hagarna och nästan varje år föl. Svårt att låta bli att ta några bilder också på fölen och det är rörande att se hur dom hela tiden har kontakt med stoet, även om dom sticker iväg på sina små utflykter är dom straxt tillbaka och hämtar en ny dos trygghet och kärlek hos mamman, så det räcker till nästa krumspång.

*

*

***

ÖMSESIDIG RESPEKT = FÖRTROENDE

***

*

*

***

DRÖMMARNAS SJÖ, DAGGENS VIK, STILLHETENS HAV, KLARHETENS HAV..........

***

Vilka vackra namn! Jag kan nästan höra dom imaginära vågornas svall mot havsstränderna och se dom lika imaginära dimmorna driva över drömmarnas sjö

*

Objekt i fullt solljus - 400 mm, fri hand, bl 5,6, 1/2500 s, ISO 500

*

***

HISTORIEN - PLUS EN SMULA FOTOHISTORIA

***

Historien jag nu ska berätta börjar 1825, den första januari 1825, på en gård alldeles utanför Borlänge, inte så långt från Korsheden där jag nu sitter och skriver. Det är sexton år sen Sverige förlorade Finland i det olyckliga kriget med Ryssland efter att Cronstedt på Sveaborgs fästning gett upp redan 1808 (i onödan som det verkar). Kriget var en del av Napoleonkrigen som i årtionden plågat Europas befolkning. På köpet blev kungen, Gustaf IV Adolf avsatt, rättvist eller inte. Han hade efterträtts av Karl XIII som regerade fram till sin död 1818, sju år innan den här historien börjar.  Och nu regerade Karl XIV Johan, ”importerad” från Frankrike där han hette Jean Baptiste Jules Bernadotte innan han blev kung här. Sedan 1814 hade Norge tvingats ingå en union med Sverige, man hade separata förvaltningar men samma kung och samma utrikespolitik. (Unionen höll i knappt hundra år fram till unionsupplösningen i Karlstad 1905).

*

 Ute Europa är det inte så länge sen Napoleon fick abdikera för andra gången efter att han förlorat slaget vid Waterloo i Belgien. Hans efterträdare, Ludvig XVIII, hade nyss avlidit (1824) och efterträtts av brodern, Karl X, som nu regerade i Frankrike.

 *

Mer intressant än kungarnas historia är andra utvecklingslinjer. Industrialismen, som kan anses ha startats i och med uppfinnande av ångmaskinen i England i början av 1790-talet, hade börjat få effekter ute i världen och också i Sverige. Ännu viktigare var upplysningens idéer om folkstyre och likvärdighet inför lagen. Adelns privilegier avskaffades vilket innebar att samhällets karriärvägar låg öppna för alla – meriter blev viktigare än börd och arv. Här i Sverige hade vidare under början av 1800-talet också stora förändringar i jordägandet påbörjats, skiftesreformerna. Genom arv och uppdelning på många arvsberättigade hade jordlotterna med tiden blivit så små att ett rationellt  jordbruk blev omöjligt.  Men skiftesreformerna medförde också att många blev utan jord och därför antingen fick söka sig till städerna eller odla upp ny jord. Med upplysningen följde också att mycket av den medeltida tron på det övernaturliga, ovetenskapliga och det religiösa inflytandet på vetenskap som astronomi och annat  som följt ända från medeltiden långt in på 1700-talet nu började ersättas av vetenskap och praktiska undersökningar. Den stora förändringens tid hade startat.

* 

Nåväl, tillbaka till den 1:a januari 1825. Då föds min farfars far, Nils Gustaf Oscar Tundahl på Moråkers gård i St Tuna socken. Efter att ha googlat vet jag att gården inte ligger så långt från Kupolen och IKEA när man åker in på rv 50 i Borlänge. Ännu har jag inte varit där men det ska bli. Nils Gustaf var sina föräldrars andra barn. Fadern hette Carl Tundahl, var född 1792 och blev sergeant/ furir/fältväbel (olika uppgifter) vid Dalregementet. Modern som hette Elisabeth Lundbaeck var född 1790 i Falun.

*

Första bilden jag har är just på denna Elisabeth Lundbaeck, min farfars farmor. Hon var alltså född 23 juli 1790. Ja, just det, sjuttonhundranittio. Det är nu 227 år sen. Hon dog 16 september 1866 och blev drygt 76 år. Jag vet ju inte exakt när detta kort är taget, men hon ser ju gammal ut, säkert inte så långt före sin död.  Säg att hon är 75 år här, då är kortet taget 1865, och definitivt på 60-talet.

*

Nu är det dags att googla på fotografins historia. Jag hittar bla detta

"Daguerrotypin (använd 1839-1860) var den första fotografiska teknik som nådde offentligheten. Daguerreotypin blev snabbt populär och den nyskapade yrkeskåren fotograferna spred sig snabbt från Paris till världens storstäder och slog hårt mot det avsevärt dyrare och tidskrävande porträttmåleriet."

"1851 började en ny era i fotografin då Våtkollodion-processen presenterades av Frederick Scott Archer. Denna metod reducerade exponeringstiderna till mellan två och tre sekunder. Samma år upptäckte Niepce de S:t Victor metoden att använda glasplåtar som underlag för det ljuskänsliga exponeringsskiktet."

Daguerreotypi är det säkert inte, men inte hade våtprocesserna och glasplåtarna använts särskilt länge när den här bilden togs. Jag kan stå ut med att den inte har Leica- eller Fujiskärpa! 

Jag tror det här var en ganska tuff dam. När sonen Nils Gustaf Oscar som det kommer handla om längre fram for till Amerika 1861 med hustru och två barn var mamma Elisabeth med. 1861 var mamma Elisabeth 71 år! Kanske togs den här bilden när dom skulle åka, vem visste om man kom hem igen? Amerikavistelsen blev inte så långvarig står det i mina källor - tre år bara......

På baksidan av bilden hittar jag denna stämpel

Undrar var den ateljén låg?

Nu en halvtimme senare har jag googlat på M. Alstrup, Mads Alstrup (1808-1876) , en av Danmarks mest kända Daguerreotypister! I Köpenhamn fanns han i alla fall, Mads Alstrup, vad nu Elisabeth gjorde där. Kanske är bilden just det, en Daguerreotypi. Och kanske var det före Amerika-resan? Här googlade jag

Marie Louise Berner: artikel i Fund og Forskning, Bind 40, Det kongelige Bibliotek, 2001.

*

Nä, jag ska inte berätta hela historien, inte nu i alla fall. Men jag kommer fortsätta. Hela min idé är att för mig själv, barn  och barnbarn försöka få lite liv i släkthistorien. Inte bara torra namn i ett släktträd. Det visar sig att mamma och pappa gjort ett fantastiskt arbetet, det finns mkt material. Men lådor med bilder och insamlat material och en del handskrivna försök att samla ihop fakta är inte särskilt lättillgängligt. Jag känner det som en plikt - nej, plikt är fel ord - ett tillfälle och en möjlighet att nu med datorns hjälp försöka få ihop några berättelser med bilder. Det är en rolig uppgift. Så det kommer mer. Att publicera det så här gör jag inte för att jag tror att historien om mina närmaste förfäder är särskilt intressant och betydelsefull för någon annan än mig själv men det hjälper mig att driva på jobbet lite. Ni behöver ju inte läsa, det är högst frivilligt, precis som allt annat här på bloggen och FB. På återseende!

***

VARFÖR ÄR DET INGEN SOM VET NÅNTING?

***

För varje dag, för varje år blir jag mer och mer vilsen, det finns ju ingen att fråga. Jag tittar mig runt över allt där jag går - i Finspång, i Korsheden och i Stockholm, men det spelar ingen roll, det finns ingen att fråga. Rest har jag också gjort under livet, långt bort och många gånger, men det fanns ingen som visste något där heller.  Jag tittar på alla ansikten, jag tittar på alla miner och jag känner in utan att fråga men jag vet redan, dom letar som jag. Ansiktena har jag glömt men leendena minns jag. Några låtsas dom vet, men mig lurar dom inte. Några samlar fakta, massor av fakta, hur många stjärnor eller sandkorn eller grässtrån det finns eller annat som ingen vill veta. 

*

Nu tittar jag mest på blänket i regndropparna och stjärnljus i mörka nätter och lyssnar på suset i löven. 

Vad jag undrar? Det har jag glömt.

*

*

*

*

*

*

*

*

***