SLOTTSPARKEN OCH AURORATEMPLET

***

Slottsparken och Auroratemplet är lika vackra på vintern som sommaren, i alla fall nästan. Och efter ha sett torkan och den avstängda forsen i somras är det roligt att se det motsatta nu.Massor av vatten, lika mycket som det annars bara brukar vara vid vårsmältningen!

*

*

*

*

***

ELIAS

***

*

*

***

MONA-LISA SMILET?

***

Inte vet jag vad hon tänkte när hon gick förbi där på en meters avstånd, Agnes. Hon hade just ätit frukost och jag tog som vanligt fram kameran för att ta några bilder. För mig är det ju enkelt med motivvalen - När jag är ensam i Korsheden eller hemma i Finspång blir det ju mest landskap och natur, när jag är med barnbarnen blir det mest barnbarn, när jag är i Stockholm blir det stadsbilder. Och när det är sommar blir det sommarbilder. Säkert inte så kreativt, vad vet jag, men för mig är kameran mer som en kompis och följeslagare i mitt liv än ett instrument för ära och berömmelse. Men visst vill jag utvecklas som fotograf också.

*

I alla fall blev det ingen fotosession den här gången där i köket i Göteborg, en sekund senare var hon på väg mot nästa aktivitet, vad det nu var. Några bilder tog jag precis när hon gick förbi mig och jag tyckte den här blev kul. Vad som orsakade smilet vet jag inte, men jag vet ju inte vad Mona-Lisa log åt heller. Berömda tavlor och erkända foton ska ju lämna frågetecken till betraktaren att fundera över......

*

***

MOTHERHOOD 2

***

Då och då är det roligt att plocka in en gammal bild. Här 1968 är hon en månad ungefär, äldsta dottern Katarina, fyller alltså 50 i sommar. Analogt mellanformat - Yashica-Mat

*

The natural start

*

***

BEVARE MIG (OSS?) FÖR DET PERFEKTA

***

Ibland tänker jag att jag inte borde tycka till om foto och bilder -  amatör och autodidakt som jag är,  dessutom rätt konventionell i både motivval och bildstil, kanske en smula gammalmodig rentav. Jag tänker att det är lätt att uppfatta min kritik mot sånt jag inte riktigt gillar som ett slags egenförsvar, att jag ogillar sånt som får uppmärksamhet men som jag inte själv kan göra. Kanske finns det ett sånt inslag, inte vet jag. Men såklart har jag också rätt att tycka, allrahelst som jag med stor bestämdhet och lika stor ihärdighet hävdar att all bilduppfattning är personlig, subjektiv.

. *

Det jag tänker på idag är utvecklingen mot allt mer tekniskt perfekta bilder med superskärpa, gnistrande intensitet och färger som, ja, jag vet inte riktigt. Låt mig på en gång säga att jag inte ser så mkt av dom här på FS, men desto mer om jag studerar bildflödet på Instagram eller Nordiska Fotoklubben för att inte tala om alla fototidskrifter, Fotosidan Magasin inkluderat. För mig är det så att bilderna liksom dör i samma grad som dom blir alltmer perfekta. Också jag kan i första ögonblicket imponeras av sådana bilder men jag skulle aldrig vilja ha en sån bild på väggen hemma. En "perfekt" bild är avslutad, färdig, det finns inget att tillägga och inget att fantisera eller drömma om och framstår därför som död. Livet är både frodigt och färgrikt, men alltid på väg och under förändring och aldrig perfekt, aldrig färdigt.

*

För säkerhets skull lägger jag gärna till att oskärpa i sig inte gör en bild "bra", lika lite som skärpa förstör en bild med budskap och innehåll.Och jag talar inte bara om skärpa, jag talar om när det tekniskt perfekta blir viktigare än innehållet,"budskapet" i bilden.  

*

Och mina egna bilder då? Jag försöker berätta om mitt eget, ganska vanliga, liv och om vad jag känner och inte så enkelt kan beskriva i ord. I tron att det är det egna, det personliga och subjektiva som  egentligen är det allmänmänskliga. 

*

***