FINSPÅNG - EN KVÄLLSTUR RUNT SLOTTSPARKEN eller NACKDELEN MED MODERNA KAMEROR

***

Också vintertid är slottsparken och det gamla bruksområdet omkring värt en fototur. Här är resultatet av en sen runda runt slottsparken, klockan närmade sig midnatt. Med moderna kameror är det så lätt, hyfsad ljusstyrka på objektivet (55/1,8), antiskak som gör tider ner till 1/15 s användbara och så bra sensorer som utan större problem hanterar höga ISO. Hela serien är handhållen, tagen på samma sätt jag skulle gjort mitt på blanka eftermiddagen.

*

Samtidigt inser jag att just lättheten att åstadkomma ett vettigt resultat i stort sett utan arbete är bedräglig. Hade det inte gått såpass bra hade jag ju varit tvungen att ta fram stativet. Och samma serie tagen med kameran på stativ, mindre bländare som gett större skärpedjup och lägre ISO hade gett avsevärt bättre bilder. Inte bara skarpare utan framförallt med bättre teckning i alla bildområden, kanske nånting av Affes fina nattbilder. Eller också hade det inte blivit några bilder alls, kamera och stativ hade kanske fått stanna hemma....

Först förbi klockstapeln och nerför trappan där

*

Den fina bruksmiljön kommer direkt med "gamla" Gränges gamla HK

*

Väl nere tittar jag tillbaks mot trapporna

*

Över bron vid  forsen

*

Så den gamla slottsmuren

*

Slottsmuren har ju flera öppningar och jag går in genom en och tar en bild på slottet och orangeriet

*

Så vidare och efter de Geerverkstaden kommer Ekmanska skolan

*

Därefter över bron in mot centrum igen, här en bild upp mot slottsparken och industrin

*

Så upp genom "centrum" med helt annan karaktär

*

Och vidare hem, straxt före midnatt klev jag in

***

FROM HERE TO WHERE

https://open.spotify.com/track/4PFmiIkpTJX01EOnbFCXlk?si=ninTwqWCRFqPI7LlMjix6g

*

*

***

KONTAKTANNONS: LUDVIKA - STUDENTEXAMEN I SLUTET AV 50-TALET

***

Ibland fungerar bloggen som ett slags kontaktannons har jag märkt. Vid flera tillfällen har jag blivit kontaktad av gamla kompisar, klasskamrater tex, efter att jag visat gamla bilder i bloggen. Kompisar jag inte träffat på åtminstone 40 år. Jag har också fått  helt nya kontakter men med kopplingar till Ludvika, bla en äldre dam ( över 90) i USA som växt upp i Ludvika. Vi har växlat minnen om gamla affärer, hur torget såg ut och så där, riktigt skoj.

*

Nu tänkte jag gå andra vägen. Helt nyss var jag inne i den Ludvikagrupp jag är medlem i på FB och jag studsade när jag fick syn på en bild där min pappa var med. Han var ju skolinspektör och var ofta med när det hände något i skolans värld. På den bilden var han med på invigning av gymnastiksalen i Lorensbergaskolan och bilden hade fått kommentarer av en Björn Sundvall som  sa att han varit med sin pappa på inspektioner av gymnastiksalen före invigningen. Pappan var stadsarkitekt i Ludvika, Gösta Sundvall. Och på dom två första bilderna nedan ser vi hela familjen Sundvall som firar när äldsta dottern tar studenten i Ludvika, det borde vara något av åren 1957, -58 eller -59 eftersom det fortfarande är på Vasaskolan. From 1960 hölls studentexamen uppe i nya läroverket, Högbergsskolan, något jag väl vet eftersom jag var en av den första årskullen studenter i maj 1960. Så grabben på  bilderna här måste alltså vara Björn Sundvall, få se om han uppmärksammar detta, jag delar naturligtvis bloggen på i den Ludvika gruppen. 

Familjen Sundvall

*

Familjen Sundvall

*

HAL Ludvika (Vasaskolan), studenterna kommer just ut samma år

*

Bilden med pappa var från 1966, alltså knappt tio år senare än bilderna ovan. Min reflektion är att på den här tiden fanns en stadsarkitekt i lilla Ludvika. Då, när jag var typ 17 eller 18, undrade jag varför det behövdes en stadsarkitekt, folk kan väl få bygga som dom vill tänkte jag. Samtidigt som jag vet att jag upplevde stan som "välskött"och trevlig. Det dröjde heller inte så länge innan stadsarkitekt inte fanns längre, kanske tyckte man att det blev för dyrt. Men så dröjde det heller inte så länge förrän det ena bedrövliga byggprojektet efter det andra dök upp i stan. Jag gillar fortfarande min hemstad Ludvika, men fulare centrum får åtminstone jag leta efter. Värst är röran kring MacDonalds, Kyrkskolan och badhuset och den gamla stadsparken är totalförstörd. Fortfarande finns några klenoder i ordning, stadshuset och det gamla tingshuset tex. Jag skulle vilja föreslå kommunledningen i Ludvika att ta en gemensam tur till tex Industrilandskapet i Norrköping för att se vad det går att göra med gamla stadsdelar om man vill. Förutom att dom gamla byggnaderna bevarats på ett nästan unikt sätt har man på köpet fått ett levande centrum där i stort sett varenda hus nu används och bla fått massor av ungdomar just i centrum eftersom Linköpings Universitet nu har ett campus där med omkring 5000 ungdomar.

*

Jo, jag vet, Ludvika är väldigt mycket mindre. Ändå är jag helt övertygad om att kommunen försummat utformningen av centrum å det grövsta.  Många byggnader skulle ha rivits för trettio år sen, andra skulle man satsat på att modernisera, i stället har de flesta bara fått stå årtionde efter årtionde. Jag tror ju inte att det är en slump att nynazisterna fått en centrum just i Ludvika trots att stan har en blomstrande industri, ABB.

***

VILKET ÄR VIKTIGAST - GLAD ELLER SKARPT?

***

Från en "porträttsession" med egna och grannars barn 1969. Studio vardagsrummet, en projektorduk bakom, ingen blixt eller riktigt fotoljus utan fönsterljus understött med skrivbordslampan om jag minns rätt 

*

Som sagt - glad eller skarpt?

*

Eller plåster och glad eller skarpt?

*

Eller halvskarpt kanske?

*

***

DEN ANALOGA KÄNSLAN?

***

Ibland känner jag för att diskutera lite. Det är inte meningen att säga att nå´n har fel, eller att det inte finns nån skillnad (alls) mellan digitalt och analogt. Diskussionslusten kom fram när jag svarade på en annan blogg i förmiddags, då skrev jag så här:

"Ursäkta en avvikande mening. Säkert finns det en del skillnader mellan analogt och digitalt för vissa motiv och ljussituationer, men jag betvivlar att dom är så uppenbara för de flesta. Tex tror jag att det du kallar vasshet till stor del beror på bättre optik, i många fall väsentligt bättre optik än vad normala amatörfotografer hade för säg 50 år sen (och ändå mer för 100 år sen) plus att många idag efterskärper bilderna onödigt mycket. Jag tror också att det är så att den allmänna känslan vi får inför gamla analoga bilder till största delen beror just på att bilderna är gamla inte på att dom är analoga. Gamla bilder har stort egenvärde just för att dom är gamla, dom representerar bilder som inte går att ta idag eftersom den tiden, dom klädstilarna, den arkitekturen eller dom personerna helt enkelt inte finns längre. Och den känslan tror jag spiller över på att det var något alldeles extra med den filmen och den analoga metoden.

Observera nu att jag inte påstått att det inte finns skillnader, men dom är mindre än vi oftast tror och beror bla på att vi gärna utnyttjar den nya digitala teknikens alla möjligheter till skärpa och efterbehandling på ett sätt vi inte behöver göra om vi vill att det ska se ut som dom gamla bilderna Och som sagt, mest saknar vi nog dom gamla motiven/ Björn T"

*

Till det vill jag tillägga att för mig känns det lite märkligt att jag skulle kunna hitta "den analoga känslan" eller  särdrag som är genomgående, oavsett om jag fotar med en storformatskamera som Linhof Technika eller en Minox med negativformatet 8x11 mm, oavsett jag  varmframkallat min Tri X till 1600 ASA (eller mer) eller om jag använt Ilford FP3 eller varför inte ADOX KB 17? Eller om jag fotar med en högklassisk Leicaoptik eller med min gamla Novar Astigmat i min Zeiss Nettar?

Ändå känner jag också ibland att jag gillar den analoga känslan - fast jag har ingen aning om vad den består av - eller om den finns....Trots att jag fotat analogt från 1952 eller -53 till och med 2005 vet jag  inte vad den består av

Nåväl, här några svartvita analoga ur egen fatabur

Första bilen, fotad 1953: Pappas lådkamera, troligen köpt 1936,  format 6x9 cm, 120 film

*

Tyskalektion i realskolan 1956: Robot IIa och Xenar 37,5/ 2,8, varmframkallad Tri X

*

Klasskamrat i gymnasiet 1958-59: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5

*

Mattelektion på gymnasiet 1958-59: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5, Tri X

*

Från mammas femtioårsfest 1959: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5 och blixt

*

Semesterresa till Rhodos 1966: Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5

*

***