VEM SA VI MÅSTE LE HELA TIDEN?

***

Gott humör och en vänlig inställning till andra människor gör onekligen livet  lättare och roligare. Och det visar vi genom att le. Ändå undrar jag ibland om vi kanske ler för ofta? Ler för att det förväntas av oss? Ler fastän det inte alls känns så inombords? Ler för att vara artiga? Eller kanske rentav för att vi vet att det lönar sig, på något sätt?

*

Barn förställer sig inte, i alla fall inte små barn. Känslorna ändrar sig ögonblick för ögonblick och ansiktet speglar känslorna hela tiden. Rädsla, ilska, obehag, smärta, ensamhet, hunger och undran ger inga leenden. Men oftast fotar vi dom leende, i alla fall visar vi dom för det mesta leende. Här kommer alla tre ungarna, tagna under perioden 1969 - 1979 vid tillfällen då inga leenden fanns.

*

*

*

*

***

ALLA DAGAR SOM GÅR......

***

Alla dagar som går

så fort dom blir till år

Alla dagar jag letat -

önskar jag vetat

Så nära det är

det finns ju redan här

Därute finns ingen tröst

ett enda jag vet, mitt hjärtas röst

*

Och rösten heter längtan

och lätt att negligera

och trycka undan för en stund

Mitt val är att lyssna

och ge rum åt det som min själ behöver

eller låta oron få plats och ta över

*

Vanan är mitt största hinder

som hindrar mig från att känna efter

vad jag vill och behöver

*

Mitt hjärta behöver ljuset och rymden

och stjärnorna och fåglarna

och kärlek utan mål

*

Jag har så lätt att gå fel

och längtar efter ljuset

och stjärnorna 

där, där jag bor

*

*

***

43 YEARS

***

*

*

*

***

KODAK PLUS - X

***

Det blev ju inte alltid som jag ville förr i tiden heller. Den här bilden är tagen med min Konica FM med Hexagon 52/1,4. Säkert har jag framkallat den själv, det gjorde jag praktiskt taget alltid men har inga anteckningar om med vad, tid eller temp. Innan jag fick barn noterade jag allt sånt, sen fick jag annat huvudfokus.

*

Det som förvånar mig är kornet. Plus-X var väl typ 21 DIN, dvs 100 ASA, och jag brukade få dom finkorniga. Bilderna från den här filmen är alla korniga. För hög temp, eller finns det fler tänkbara förklaringar?

*

Såklart gillar jag bilden ändå, på äldsta barnet Katarina, snart 50

*

***

EGET BO.......

***

Hösten 1965 flyttade vi till Finspång, jag hade fått jobb på Svenska Metallverken. Här i Finspång hade Metallverken hjälpt oss hitta en lägenhet på Östermalmsvägen, en nästan ny trea för 500 i månaden. Billigt? Ja, det beror väl på hur man ser det, en fjärdedel av lönen efter skatt ungefär. Och för oss var det både lyxigt och häftigt. Under dom första  två studieåren i Göteborg var jag inneboende och delade både toalett och badrum med värdfamiljerna. Första rummet låg 6 tr upp (ingen hiss) på Landsvägsgatan och jag fick gå genom hyrestantens kök för att komma till toa. Och dambesök på rummet var det inte tal om.....

Men som sagt, nu hade vi eget bo....

*

Vardagsrummet med en Lundqvistbokhylla

*

Andra delen av vardagsrummet med ingång till sovrummet.

*

Sovrummet, enkelt och fräscht

*

Från vardagsrummet ut mot hallen och köket. Tebordets plats i hörnet blev så småningom TV-hörn men det dröjde ytterligare tre eller fyra år (1969 eller 1970) tills den första TV:n köptes. Bil hade vi fö inte heller, det dröjde till året därpå innan vi skaffade en begagnad Opel Rekord

*

I stryker i köket

*

Däremot en radio, en stereoradio, en Beomaster 900 som jag var både glad och stolt för.

*

***