HARMAGEDON APPROACHING

***

Förebuden för den avgörande och slutgiltiga 3000-åriga striden finns där - blodmånen häromnatten och och nu åskmolnen som täcker solen ackompanjerade av tordönsmullret däruppe. Striden mellan det goda och det onda, striden mellan ljus och mörker. Judarnas Harmagedon, den nordiska mytologins Ragnarök, Domedagen. Inom snart sagt alla stora religioner finns den där, den yttersta striden.  Och äldst tycks den zoroastriska eskatologin vara, den som säger att förebuden just är att sol och måne förmörkas.  Och det tycks vara den, zoroastrianismen, som influerat mkt inom såväl judendom, kristendom som islam. Den enda allsmäktiga guden, dualismen med det goda och det onda, den yttersta domen, himmel och helvete, allt kommer därifrån. Also sprach Zarathustra.

*

Bilden är från Börgöle, Finspångs kommun, tagen idag

*

Själv tror jag vi är kapabla att ta kål på varandra utan hjälp alls. Och gör vi inte det (jag är ju optimist) så förr eller senare (universum är 14 - 15  milliarder år) trillar det ner ett större fragment därutifrån, det är bara att titta hur månen eller Mars ser ut. Men det verkar vara långt dit, vi har mkt att ta itu med dessförinnan. Natti!

***

FULLBORDAN

***

När dom flesta blommor blommat över, när säden mognar och frukten likaså, när fler fåglar flyger söderut än norrut, då har sommaren nått sin fullbordan. Det är inte längre längtan och tillväxt som gäller utan  överblomning, vila och vissnande.  

*

Inte undra på att så många av oss kan känna ett sting av vemod. Är det redan över, det som vi väntat så länge och hoppats så mycket på? Förresten, är det sommaren och grönskan eller livet jag talar om? Jag önskar jag visste. Kanske är det båda?

*

Lite konstigt är det, ju äldre jag blir, desto mer ser jag fram mot hösten. Mot lugnet, stillheten och den där glasklara kylan. Sommaren är hektisk, uppfordrande och lite jobbig - inte minst den här sommaren. Självklart kan jag njuta av sommaren också, med morgondopp i stilla vatten. Ändå längtar jag efter hösten. Den där glasklara. Den, där jag kan se stjärnorna på kvällen. Dit, dit jag ska.

* 

Kornfält i Risinge

*

***

LEAVING

***

*

*

***

NÄR TIDEN INTE FINNS

***

Alla har nog varit med om ögonblick, eller tom stunder, då tiden står still. Eller bättre uttryckt, då tiden inte finns. Vi är så inne i det vi gör eller det som sker att vi är helt omedvetna om tiden, omgivningen och oss själva. Vi funderar inte, vi bara gör det vi gör, vi bara är.  Det kan vara en tiondels sekund eller flera timmar. Det är då vi är här och nu.

*

Jag vågar påstå att dom stunderna av fullständig närvaro är dom bästa vi har. Det må vara jobb, en fjällvandring när solen bryter igenom, en fotosession eller älskog. Vi funderar inte, vi överväger inga alternativ, vi funderar varken på morgondagen eller gårdagen, vi är i nuet. Vi är här och nu.  

*

Här och nu. Samtidigt är vi närvarande, helt och fullständigt närvarande. Och totala, totala i det vi gör, i det som sker. Vi är i flow, som det kallas med ett modernare språkbruk. Och tillvaron är ett, inte uppdelad i fragment. Och vi är inte avskilda från helheten, vi är en del av den, vi är inte ens urskiljbara från helheten. Vi är inte separerade som vi annars tror vi är. I dom stunderna är vi egoless, fria från egot som så ofta plågar oss med alla sina funderingar. Undra på att dom stunderna är så välkomna. 

*

*

***

FACES

***

Hon hade gjort sig så fin inför partyt så jag bad dottern Katarina ta några bilder av mig och Hilda. Så blev det som det blev, en ung glad och vacker Hilda, en alldeles onödigt allvarlig farfar och en spelevink till kusin bakom fönstret. Kanske livet i den kortkorta versionen?

*

*

***