KAN DE´VA´KANELBULLEN?

***

På väg till Tårtan häromdagen kom en polisbil och svängde  in alldeles framför mig och ut kom tre poliser som snabbt gick över gatan och haffade en man med en papperspåse. Påsen var en sån där seveneleven typ med fönster så kanelbullen var inte svår att se. Och jag var nästan framme vid Tårtan och hade kameran i handen, och knäppte en snabb höftbild. Och dom som var närmast följde förloppet, det är klart. Men jag fortsatte till Tårtan och väl där blev det en kanelbulle. God!

*

*

***

FULLT HUS PÅ TÅRTAN!

***

Fullt hus. Och fullt ös. På Tårtan alltså. Räknade till 18 två gånger och 19 en gång. En hel del kameror fanns det också, plus lite böcker och bilder. Väldans mysigt! Och en hel del diskussioner. Klockan blev nästan 6 innan vi bröt upp. Mera sånt!

 Det var trångt och svårt med vinklar och ljuset är ju inte alltid på topp men såklart blir det bilder - här kommer ett gäng utan prioritering och logik annat än tre bilder på Christer, han var ovanligt fotogenic idag :-)

Alla utom den inledande översiktsbilden är tagna med min älskade Minolta 85/1,4

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VILKA BILDER BESTÅR?

***

*

Ja, vilka bilder är det som består, egentligen? Mitt eget perspektiv är ungefär 65 år och några slutsatser har jag dragit. I samband med utställningen på Ludvika Stadsbibliotek i somras har jag fått några förfrågningar på den bok jag gjort på samma tema - Mitt Ludvika på 50-talet. Eftersom jag haft ett par fel i  den har jag lusläst den igen. Inledningen tycker jag kan vara intressant även utan resten av boken. Så här skrev jag för något år sen och för mig stämmer det alltmer allteftersom tiden går och jag blir äldre. 

*

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindlar, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilder, bilder på kompisar och flickvänner, bilder från skolan och stan därhemma i Ludvika då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på mina gamla bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och på kompisarna, för att inte tala om bilderna på gamla flickvänner. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd!

*

Vad jag också ser när jag ser dom gamla bilderna är att dom visar en värld som inte längre finns. Själv har jag på något sätt omedvetet förutsatt att den världen känner ju alla till, det är ju min värld, min verklighet. Så är det inte. Den är borta för alltid och historia. Tanken med den här boken är enkel - att dela något av den världen med flera innan också mina bilder försvinner med mig.

*

Här kommer tre bilder från skolans värld, Ludvika hal, alla från andra hälften av 50-talet

Jan under en rast efter mattelektion 1959. YashicaMat 6x6

*

Leif under tyskalektion 1955, Robot IIa 24x24

*

I väntan på att lektionen ska börja 1959. YashicaMat 6x6

*

***

SKÄRBLACKA - I OLIKA LJUS

***

Skärblacka ligger 16-17 km utanför Finspång och hör till Norrköping. Ändå finns Skärblacka, eller bara blacka, i de flesta Finspångsbors medvetande, det luktar nämligen Skärblacka titt som tätt i Finspång. Skärblackaanläggningen hör till BillerudKorsnäs och är världsledande tillverkare av bla högkvalitativt vitt maskinglättat (MG) kraftpapper, allt enl Googles.

*

Jag har inga andra erfarenheter av bruket än att jag passerat där i stort sett dagligen i 23 år på väg till jobbet i Malmslätt. Just att jag åkt samma väg (ok, jag hade faktiskt två vägar att välja på, genom Skärblacka var den ena) väldigt ofta under lång tid gör att jag kunnat se samma natur, samma landskap och samma samhällen under alla årstider, alla klockslag, under alla  väder och i alla möjliga ljus, roligt för en fotograf.

*

Bruket i går eftermiddag, Sony A7RIII med Sony 100-400

*

Bruket en februarimorgon 2005, KonicaMinolta Dynax 7D (6 Mpix!) med Minolta 50/1,4

*

***

BRÖLLOP OCH BILDSTILAR

***

Av dom drygt 600 bilderna jag tog blev det en serie på mellan 60 och 70 bilder, tänkt som en minnesserie från bröllopet, och som jag nu skickat över. Och jag uppfattar dom är väldigt glada över den. Jag har också lovat att göra två eller tre förstoringar, A4 eller A3, på dom bilder dom väljer ut från serien, som bröllopspresent

*

Vilka bilder dom väljer vet jag inte än. Bilden här nedan är en av dom jag själv tycker mkt om, men som säkert är lite för mörk för dom att ha som bröllopskort. Rent bildmässigt tycker jag ändå om den och den passar alldeles utmärkt i svartvitt. Även om säkert en bit över nittio procent av mina bilder är färg utesluter jag inte alls svartvitt, tvärtom tycker jag det är jättesnyggt när jag känner för det. Jag har få principer, eller ska jag kalla det förutfattade meningar, om hur foto ska se ut eller göras. Jag vill känna mig fri i alla avseenden - motivval, genres, bildstilar, format osv. Det förhållningssättet har säkert sina nackdelar, jag har frihet men blir aldrig riktigt bra på något. Men det passar mig, jag har levt med kameran sen jag är tolv, dvs i mer än 65 år.

*

*

***