Khalad Photography Blog
BRON SOM RASADE I LUDVIKA......
***
......förra sommaren är nu färdigbyggd och i funktion. Bygget av bron var ju i full gång när man höll på att gjuta broplattan mitt i sommaren förra året när hela stödkonstruktionen gav vika och det fick mycket uppmärksamhet också på riksplanet. Det var nog mer tur än skicklighet att personskadorna blev mycket begränsade.
Kajbron som den heter är ju ingen stor bro, den går över järnvägsspåren norrut från Ludvika. Men den gamla bron som revs något år innan bygget startade var smal och tillät inga möten och var en riktigt flaskhals. Den stora skillnaden med den nya bron märks knappt när man står nere vid spåren och tittar upp, däremot är skillnaden stor för bilister och andra. Nu är det en bred och modern bro med dubbla körfält och separat fält för cyklister och gående. Och utsikten över stationsområdet är fin.
*
Nya bron nerifrån spårområdet
*
Nya bron uppifrån med klockstapeln i bakgrunden
*
Utsikt över stationsområdet
*
***
PAAVO 1952
***
En av mina äldsta bilder, tagen 1952 eller -53, på 120 rullfilm med pappas enkla lådkamera. Kvaliten är låg, både tekniskt och bildmässigt. Ändå förflyttar den mig omedelbart till en värld jag trodde jag glömt. På ett ögonblick är jag 65 år tillbaka i tiden. Allting var annorlunda då, jag var 12 och hade inga referenser, begrep inte och förstod inte att fråga. Jag lekte med Paavo då och då men han hörde inte till dom närmare lekkamraterna. Jag tror inte mamma riktigt gillade att jag lekte med honom, hon sa aldrig något men jag kommer ihåg att jag kände det. Paavo kändes lite farlig, han var inte som mina andra lekkamrater. Han sa konstiga saker och han gjorde konstiga saker. Tyckte jag som inte begrep. Idag tror jag man skulle säga att han var utlevande. Paavo var adopterad, hans föräldrar var inte hans biologiska föräldrar. Varför var han adopterad? Hur hade han kommit hit?Var han ett krigsbarn som blivit kvar? Kanske hade han inget hem och inga föräldrar att komma tillbaka till? Jag vet inte, men det vara bara sju år sen andra världskriget slutade. Han liksom jag måste ha varit född under kriget.
*
Jag kommer ihåg så konstiga saker. Något år efter den här bilden kommer jag ihåg hur han kommit på att energin alls inte är oförstörbar, som man säger. Han hade tänkt ut ett experiment. Han visste att en mekanisk fjäder som spänns får en inbyggd energi, som tex kan användas för att driva leksaksbilar.. Men, sa han, om man först spänner fjädern och sen lägger den i saltsyra så löses den upp, vart tar då den mekaniska energin från den spända fjädern vägen? Ingenstans, den försvinner, sa han. Och jag sa ingenting, för jag begrep inte det heller. Jag menar, varken vem Paavo var eller vart energin tog vägen.
*
*
Det här var en av de texter jag hade med på min utställning "Mitt Ludvika på 50-talet" i somras. Kanske har jag haft den här på bloggen också, jag minns inte säkert. Men oavsett, det gör inget. För mig är den här sortens texter ett sätt att integrera spridda ströminnen som känns viktiga, integrera dom i mitt nu, i mitt liv och få mina minnen och mina erfarenheter en aning mindre kalejdoskopiska
***
MODELLING
***
Ute är det mörkt och ruggigt och jag gör lite avkall på principen att hela tiden ta nya bilder. Jag fick lite blodad tand häromdagen när jag bläddrade bland gamla bilder och såg hur mkt jag underlåtit att göra någonting av. Den här bilden är från Älvsjömässan Foto november 2015. Där fanns möjligheter att fota en modell med ljussättning och så där. Jag passade på att fota lite innan man kört igång med blixtsystemen så den här bilden utnyttjar bara basbelysningen.
*
*
***