EACH ONE OF US

***

*

*

***

SE UPP FÖR VARULVAR I KVÄLL!

***

Månen hör till dom objekt jag, liksom många andra, fotar med jämna mellanrum. Precis som blåsippor, solnedgångar och ros i en vas. Det brukar bli "bäst" när den är halv, vad nu menas med bäst. I alla fall är den störst när den är full. Och varför fotar vi samma saker så ofta? Inte vet jag, kanske letar vi efter trygghet, trygghet i det bekanta. Det gäller faktiskt inte bara oss mån- och blåsippsfotografer, det gäller dom som fotar sin kamera (sina kameror) eller sig själva med jämna mellanrum, eller fåglar. Enklaste svaret är nog att vi fotar det vi gillar, är intresserade av eller mår bra av. Och det är klokt, alltså att vi gör sånt vi gillar, det vi mår bra av, då blir vi nog lite snällare inte bara mot oss själva utan mot andra också. Månbilden är från i går, officiellt är den full idag, så se upp för varulvar i kväll. Den stod fortfarande ganska lågt när jag tog bilden och det fanns ett uns av dis i luften så förhållandena var inte perfekta, tyckte ändå det blev bra (!), handhållet 400 mm 1/640 s bl 6,3 och ISO 800.

*

Dagens fullmåne är också den första efter vårdagjämningen som i år inföll 20 mars. Och söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen är det påsksöndagen, verkar stämma i år. Det gör det inte alla år eftersom det egentligen är första söndagen efter första ecklesiastiska fullmånen efter vårdagjämningen. Och den ecklesiastiska fullmånen bestäms ur tabeller som har sin grund  bla i olika kalendrar, den julianska och den gregorianska...Men strunt i detaljerna, på söndag är det Påskdagen. Och förutom fullmåne är  det dymmelonsdag idag. Den dagen ersatte man kläpparna i kyrkklockorna med  trästavar, dymlar, för att få en mer dämpad klang och med det inleddes stilla veckan. Som ni förstår har jag googlat. Jag vet ungefär hur det är, men måste alltid kolla in detaljerna, dom glömmer jag från år till år. Vissa detaljer glömmer jag redan till nästa dag för övrigt. Här kommer i alla fall månen.

*

*

***

MYCKET BÄTTRE BILDER......

***

Det roligaste med dom gamla kamerorna är bilderna dom gav. Särskilt nu när jag skannar negativen och  bildbehandlar i datorn. Dom färdiga bilderna blir långt mycket bättre än jag nånsin fick vid förstoringsapparaten. Det är som vanligt för mig, inte antingen eller utan både och. Alltså inte antingen digitalt eller analogt utan både och. Och jag ser ju nu när jag kan lägga lite tid på dom bilder jag tycker om att det går att få hyfsat bra bilder med alla kameror jag använt, från den lånade lådkameran till mobilen. Såklart är det inte kameravalet som avgör bildernas kvalitet. Men samtidigt ger ju dom moderna kamerorna, och inte minst dom nya objektiven, möjlighet att ta bilder jag aldrig var i närheten av förut. Jag tror vidare att det är bildbehandlingsarbetet nu vid datorn som lärt mig lite av vad jag kan göra med bilderna. Och naturligtvis hade kunnat göra vid förstoringsapparaten också, om jag vetat, om jag hade haft råd att fota så mkt som jag nu kan, om jag hade haft råd med en riktig förstoringsapparat och bra papper i olika hårdhetsgrader..... 

*

Katarina 1 år (1969). Precis nyvaknad och med solen som sticker i ögonen, tur att mamma är där....

*

***

DEN LILLA VÄRLDEN

***

Medan världen utanför på ett par veckor förändrats mer än dom flesta av oss kunnat föreställa sig är den lilla världen sig väldigt lik. Vi har Täbybesök av mamma  Annika och Lovisa tio och har njutit av vädret och av att ses i fulla drag. Promenad i solskenet, en stund i utehörnan, kortspel och Yatzi på eftermiddan , middag och så Miyazakis Det levande slottet. Det är Lovisa som ofta vill se Det levande slottet och det glädjer mig. Flödande och osannolik fantasi i helt underbart vackert animerad  film under två timmar. Och alldeles medvetet men nästan osynligt låter Miyazaki våra drömmar och barndomsminnen liksom våra svagheter och styrkor blandas och röras om i allt det vackra......    

*

Kanske en sexa till......?

*

Vad tar du, fyrorna eller tretal?

*

***

BILDER OCH BILDER

***

Ibland tänker jag att jag inte skulle lägga ut bilder som inte legat till sig ett tag, typ 10 år. Eller helst 20 för den delen. Jag ser ju att när jag bläddrar bland mina gamla bilder så är det ofta helt andra bilder jag tycker bäst om idag jämfört med vilka jag då tyckte om. Fast det är bara en vinkel på detta med bilder. Det finns hur många vinklar som helst på bilder och bildsyn. Bildsyn är inta bara subjektiv och personlig, den beror på tid, humör och stämning för stunden. Och att fotografera för stundens glädje är lika lovvärt som att fota för  arkivet.  

*

Det här är barnbarnet Hilda, då två. Hon fyller 17 om en månad, bilden är från 2005. Vi har varit på hundpromenad med Gaia, vår flat (.....coated retriever) och sista biten hem har Hilda kopplet, spännande. Gaia är tolv år och börjar vara trött, hon rycker inte i kopplet. Dessutom har vi  varit noga med att hon bara får hålla kopplet löst i handen, inte lindat runt handen. Om ytterligare några månader slutar Gaia äta och lägger sig längst bort i  trädgården, på djurs vis. Vi kör henne till veterinären och kommer hem utan hund. Men jag vet att Hilda fortfarande minns när hon gick med Gaia i koppel.....

*  

Bilden är tagen med min första digitala systemkamera, en Konica Minolta 7D. Dom sex megapixlarna räcker bra. Objektiv registrerades inte men är säkert ett av mina Minoltaobjektiv, 50/1,4 och 85/1,4, sannolikt det senare.

*

***