Khalad Photography Blog
MED KÄNSLAN I BLÅBÄRSSKOGEN
*
Form, innehåll, känsla
Dom karakteristika fungerar bra för mig
Och för mig är känslan viktigare än både form och innehåll
*
Bilder från en blåbärsskog igår
Makrobilder, men inte för att avbilda
Skogen är en värld för sig
fylld av myriader små djur och insekter
Och alla ser dom skogen ur ett helt annat perspektiv
än det du och jag har när vi går i skogen
Ljuset är annorlunda, liksom färgerna
och det finns många detaljer vi inte ser
om vi inte delar deras perspektiv
*
Bilderna behöver förstoras för att känslan ska ha en chans
*
*
*
*
*
*
*
*
Skog
*
Så vanligt, så enkelt och ändå så svårt!
Motivet skog alltså. Är ofta i skogen
Trivs i skogen. Fotar ofta skog
Men det blir nästan alltid bara rörigt
och ger inget av känslan av att vara där
*
Den här gången hade jag varit där
med barnbarnen dagen innan
och visste det var ett vackert område
Nu var det lika mulet och jämngrått
precis som det måste vara
för att kontrasterna inte ska bli för stora
och för en gångs skull
tog jag stativet med mig
för att kunna köra liten bländare typ 16
och normallågt ISO , 160
Och si, mer känsla än vanligt i alla fall!
*
*
*
*
UPPFÖLJNING
Fortsätter leka och lära om detta med att blogga. Min första blogg återgav lite intryck från en timmes promenad med min GF1:a. Första bilden var på den vita klematisen som klättrar uppför entréväggen till huset. Den tyckte jag var värd lite mer uppmärksamhet varför jag tog ett antal bilder med 580:an med 70-200/2.8G, här är en av bilderna
Nya blommor kommer hela tiden,just den här är nästan helt överblommad.
Precis som första gången fortsatte jag runt huset
Också pionerna började på att blomma över och hade lagt sig tungt mot marken
Det märks att sommaren går mot sin fullbordan, rhododendron är sen länge heltöverblommad
Också stora blåklockan återkommer från första bloggen, först en liten grupp, därefter en enskild klocka
Funderar på om denna har rätt färg - får plocka en och ta hem och jämföra
VARDAGSPROMENAD
Min första blog. Ser den som en första övning och har inga (eller åtminstone väldigt små) krav på att text och bilder ska vara intressanta för andra. Den heter vardagspromenad eftersom det är vad den handlar om - en promenad en vanlig, lite gråmulen men varm sommardag i juli. Eftersom det viktiga var att få röra på mig, inte fotograferandet, valde jag att ta med "mellankameran", en Panasonic Lumix GF1 med pannkakasobjektivet 20/1,7.
Har bara klivit ut genom dörren då den vita klematisen som klättrar uppför entreväggen precis till vänster om mig pockar på att bli uppmärksammad
Vrider jag huvudet åt höger lyser det av solgult den grå förmiddagen till trots
och får mig att först gå runt huset innan jag ger mig av
och ta en titt på avskilda hörnet i trädgården med hosta, riddarsporre, daggkåpa och pioner.
Kanske 100 m från huset passerar jag badsjön som jag nu utnyttjar varje dag. Just för ögonblicket är allt stilla och jag fortsätter ner mot ett mer tätbebyggt område där jag hittar den här fasaden
och tänker vad väsensskilt ofta det är som vi människor skapar från naturens färger och former. Mitt emot det här huset har spelbutiken nyss öppnat
Ginar mot Bergska skolan och konstaterar att det tydligen fortfarande
är silverfärgat som gäller............
Så otroligt mycket roligare det är med gamla individualister även om dom inte är i toppform
Därefter tar jag ginvägen ner mot Lillsjön och njuter igen av sommargrönskan. Älskar alla ljusskiftningar när jag är ute.
Blir glad när jag ser en stor blåklocka - typisk för mitt hemmalandskap Dalarna. Undrar just om färgerna blir rätt med GF1:an - min systemkamera misslyckas ALLTID just med blåklocka oavsett jag kör med automatisk vitbalans eller väljer själv. Precis när jag vänder bort kameran kommer jag åt avtryckaren igen och exponerar mitt i rörelsen
och ser man på, det blev ju en mycket roligare bild, inte så konventionell som mina avsiktliga bilder ofta blir
Väl nere på promenadspåret på gamla banvallen ser jag en stor , ljusbrun snigel. Mördarsnigel kanske? Ny takpanna till huset behövs oavsett!
Straxt intill korsar släktingen, den svarta skogssnigeln vägen
Lite längre fram ser jag att mjölken börjat blomma, det har jag inte sett så mycket av när jag är ute och kör (vilket jag gör mycket och ganska ofta), hittills har det mest varit lupiner. Jag tycker om mjölken men den gör mig också lite vemodig, den kommer framförallt på sensommaren.
Längre bort mot de "riktiga" motionsspåren möter jag en mor och son på joggingtur. Ser mysigt ut, samma färger, blått och svart.
Så passerar jag den döda eken - eller är det en av enterna som hjälpte Frodo och hans vänner och som hamnat här?
Precis när jag viker av från spåret tar jag en bild in i skogen. Skog skulle jag vilja göra ett projekt om. Har så många skogsbilder, men det är mycket, mycket svårare än jag trott att förmedla känslan av hemlighetsfullhet och förtrollning, frid och frihet, ödemark och ursprunglighet.
Bara för att prova tar jag ett porträtt på mig själv med raka armar - närgränsen är 20 cm så det borde gå. Det gör det, men närporträtt med 20 mm:s optik är ju inte direkt förskönande.
Stigen genom skogen har jag gått många, många gånger, precis som resten av rundan, den hör till favoriterna för att det både är villaområden, lite stadspartier, natur och skog. Gillar den här bilden, enkel, men träden i förgrunden ger djup
Precis när jag lämnat skogen öppnar sig ängen på förra bilden och ängskanten är full av alla vanliga ängsblommor
Innan jag kommer till Mellangrind korsar jag 51:an och - jovisst är det semestertid med fikapauser.
När jag passerar den vällastade bilen kan jag se av en dekal att dom kommer från Ludvika. Kul, min gamla hemstad!
Det sista jag ser är att sista biten är nyasfalterad. Det luktar gott!
Förvånad när jag ser bilderna att GF1:an är såpass kompetent. Den borde jag ha med mig oftare än jag har! På återseende!