BUKETTAPLARNA I KORSHEDEN

***

För sådär 10-12 år sedan tog vi med ett tiotal små skott av bukettapel, skott som fåglarna spridit hemma i Finspång, upp till Korsheden. Det känns extra roligt nu när vi tagit ner alla dom äldsta bukettaplarna i Finspång. Skotten stod i en hink med vatten en vecka minst, kanske två, innan dom kom i jorden. Ändå tog dom sig, nästan alla. När jag kom upp i går eftermiddag kunde dom glädja mig, trots att oktober nästan är slut hade dom inte tappat sina vackra blad. Och miniäpplena var såklart också kvar, dom brukar glädja alla fåglar till långt in på vintern. Hemma i Finspång lockade dom alltid till sig sidensvansarna ett par gånger  om året, här är jag inte tillräckligt ofta på vintern för att veta, men säkert finns dom också här ibland. Jag har svårt att tänka mig ett mer tacksamt trädgårdsträd än bukettapel. På vårarna blommar dom med intensivt vita blommor, på hösten kommer dom vackraste bladfärger och så frukterna som drar fåglar nästan hela vintern.

*

*

***

GULLRIS I SLUTET AV OKTOBER

***
Ofta har jag stått och beundrat  gullriset nere vid Spången. Den vackra gula färgen lyser upp under sensommaren och det lika vackra namnet är inte svårt att förstå. Så här i oktobers sista skälvande dagar är det fortfarande vackert om man gör sig besvär att titta närmare. Första ordet solidago i det latinska namnet solidago virgaurea betyder fast, hel och syftar på växtens förmåga att läka och hela sår. Det har jag inte provat men litteraturen verkar övertygande, det kommer jag prova vid tillfälle. 

Önskar er en trevlig lördagskväll från Korsheden!

*

*

***

RISINGEPROMENADEN

***

Vi går den varje dag, för det mesta två gånger om dagen. Enformigt? Inte alls, vackrare promenadväg är svårt att hitta. Såklart finns det många fler vackra promenadvägar men I mår bra av att känna igen sig så mycket som möjligt, i en värld som blir allt mer svårbegriplig. Just den här eftermiddagen, i söndags eftermiddag, gick jag själv, ändå blev det samma. Klart och vindstilla, med en temperatur som snabbt föll när solen sjönk. Och med mer uppmärksamhet på tänkbara fotoobjekt än när vi går båda. A99:an med 135:an. Inga märkvärdigheter, alla bilder är från samma promenad. Ja, utom den sista då som jag fotade på hemvägen. Dom flesta träd är avlövade, utom ekarna som alltid är sist. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DEN JAPANSKA LÖNNEN

***

 Ett litet "träd", ca 80 cm högt vid entrén hemma på Metarvägen. Fotat med 135:an.

*

*

***

TRÄDGÅRDSDAGS - PIRVÄGEN SISTA SEPTEMBER

***

Mulet och grått med duggregn, perfekt för en runda runt huset

*

Häggmispel

*

Från gatan - spirea den låga, häggmispel därovanför

*

Vildvin och klematis

*

För några år sen satte I en vildvinsranka som får klättra uppför berget, snyggt tycker vi

*

Annars i sluttningen mest bukettapel med en del annat, också självsått

*

Ginnalalönnen vid planket har klarat sig fint trots att vi för ett år sen grävde igenom jorden nära den

*

Och rosorna blommar fortfarande

*

*

***