Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

FOTOKOMPISAR

***

Det händer att jag skriver om eller disponerar om en blogg, precis som jag gör just nu. Jag gjorde ju en i går kväll när jag kom hem från Uppsala och Fågelsången. Jag var inte hemma förrän vid åttatiden eftersom jag stannade till i Järna där jag har en kompis. Första versionen skrev jag i går kväll och jag var trött. Inte för att det fanns några direkta felaktigheter men jag kände mig onöjd med den när jag tittade på den i morse. Huvudskälet var att dom två kompisporträtten som jag inledde med visserligen var helt tekniskt ok men rätt tråkiga som bilder, medan den enda av dom tre bilderna jag själv gillade kom sist.

*

Nu har jag disponerat om, den tredje bilden, på en för mig okänd man som satt ett bord bort eller två och tagen med 70-200:an på 200, kommer först. Han satt direkt bredvid ett fönster och därmed blev ljuset mer intressant, det kom från sidan.

*

Bilderna på Rauni och Claes får såklart vara kvar, men för att dom inte ska dominera bloggen tar jag ner dom i format i bloggvisningen, sen kan ni ju klicka upp dom om ni känner för det. Som sagt, tekniskt ok men platt, lite tråkigt ljus. Det var ju bara Rauni, Claes och jag men vi hade en trevlig förmiddag där snacket blev lite lugnare och mer personligt än vad jag uppfattar är det normala. Dom här två bilderna är tagna med Minolta-85:an och adaptern

*

*

Tack Rauni och Claes för trevliga timmar!

***

Inlagt 2017-05-07 08:40 | Läst 1866 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag hade helt glömt bort att det var fotofika. Vi åkte till Arlanda tidigt på morgonen och sedan till Råstasjön för det var så fint väder. Jag hade hunnit till Uppsala men det tänkte jag inte på.
Ett intressant portträtt du visar.
Hälsningar Lena
Det blev ett bra porträtt det första. Har själv alltid tyckt att fönsterljus är bäst.
Den första bilden sticker verkligen ut, den får mig att tänka lite på porträtten av Lee Jeffries.
Ett ärligt och fint porträtt!
- hawk