EN ANTECKNINGSBOK
***
Varning, den som är religiös kan bli sårad av texten!
Få saker gör mig så upprörd som när jag inser hur religionerna genom århundraden, ja faktiskt genom årtusenden, använts för att hålla folket, massan, "i schack". Ändå händer det ganska ofta. Uppenbart för alla är ju hur islam fortfarande förslavar och förkrymper kvinnan, så uppenbart att jag inte bryr mig om att exemplifiera. Kristendomen har haft liknande inställning, om än inte så utpräglad, i typ drygt 1900 år. Inte har man varit så tillåtande mot andra heller - korstågen tex. Och häxjakterna vände sig bara mot kvinnor. Inkvisitionen med tortyr som medel för att få oliktroende - kättare - att bekänna är plågsam att ta in. Men ändamålet helgade medlen. Och precis så är ju fundamentet för IS agerande, ändamålet helgar medlen.
*
Ett mer närliggande exempel fick jag när jag under regndagen i går började gå igenom släktmaterial jag hämtat i fredags. Bakgrunden är att min svåger som närmar sig 90 snart flyttar från villan han och min storasyster bott i och alltså går igenom allt sparat. Min storasyster Sigbrit gick ju bort för drygt två år sen och hon var väldigt aktiv inom släktforskning. Trots att jag hämtade några kartonger redan förra sommaren fanns mer sparat.
*
Men till saken. Min morfar Andreas, född -72 (1872 såklart!) utbildade sig till lärare efter att ha kommit in på seminariet i Karlstad. Bland det första jag tittade i under gårdagen var en tjock, fullskriven anteckningsbok, daterad 12/6 1895, jag tror det år han kom in på seminariet. Det är en handskriven anteckningsbok i ämnet psykologi. Först blev jag mest imponerad över arbetet att skriva ner allt, likaså imponerad över den vackra handstilen - titta bara på rubriken Psykologi tex! Men så började jag läsa, och jag kom bara till första sidan innan jag blev så upprörd att jag slutade. Detta är alltså vad som lärdes ut till blivande lärare för att sen präntas in i barnen. Vad tror ni en sån text gör med självkänslan? Eller med livsglädjen?
*
För att ni ska slippa läsa den vackra men för den ovane jobbiga skrivstilen följer första sidans text nedan.
Psykologi
Inledning
Ordet pedagogik betyder uppfostringslära, men i den bemärkelse, vi här lägga i det, betyder det barnuppfostringslära. En uppfostran är behöflig, ty människan måste på grund av såväl själens som kroppens beskaffenhet vid födelsen uppfostras eller ledas till det af Gud föresatta målet fullkomlighet "Varen fullkomliga såsom eder himmelske fader fullkomlig är")
Uppfostrans nödvändighet
En uppfostran är nödvändig med avseende på själen, ty förståndet är vid födelsen förmörkadt. Hon är alltså, som läroboken säger, vanmäktig, okunnig o oförståndig. Människan vet mycket litet o har liten förmåga att uppfatta det hon vet. Missriktningen framträder hos viljan, hvilken näml. är riktad åt det onda. ( i boken missriktad, syndig). Viljan är obenägen till det goda. Men i viljan ingår också förmågan att utföra det man vill, dvs kraft. Den mänskliga själskraften är ringa - människan är svag o oförmögen. Sådan är hon vid födelsen, sådan i det naturliga tillståndet.
*
Med mina ord - den naturliga människan är ond och oförmögen. Gissa vilken grund detta lägger för präster och lärare av olika kvalitet att komma med i stort sett vilka påståenden som helst? För mig är det uppenbart att en grundsyn präglad av detta ger förutsättningar för alla former av ortodoxt troende av bibel (eller koran, "rätt" utbildning är ännu viktigare inom islam än kristendomen). Människan är alltså oförmögen till att ta eget ansvar, istället ska hon göra det Gud, präster och lärare säger henne att göra. Bra grund för fanatism och i slutänden terror. Naturligtvis tror jag inte att koranen tex predikar terror men sättet religionerna utövas på lägger en bra grund för både fundamentalism och i slutänden terror. Om människan själv är oförmögen att fatta rätt beslut utan det överlämnas istället till Gud, präster och lärare, var tar det personliga ansvaret vägen?
*
Jamen kristendomen är ju kärlekens tro? Visst, så är det också, även om jag aldrig förstått hur kristendomen kan ha någon ensamrätt till kärleken. Det påstår man såklart aldrig heller, men det är ett intryck jag får när jag lyssnar på predikningar. Också för mig, som icke troende, är kärleken det viktigaste jag har. Och gudomlighet har jag också även om jag inte tror på någon gud, nämligen livet själv. Till sist är jag ensam ansvarig för alla mina handlingar - inför mig själv, inför dig och inför alla andra.
*
*
*
*
Varför skriver jag det här? Därför jag bla använder bloggen som dagbok med bilder där jag tar upp det viktigaste som händer mig i livet och innehållet i den här anteckningsboken gör mig upprörd. Jag respekterar allas personliga och egenupplevda tro men har ytterst svårt att förlika mig med dom etablerade religiösa rörelsernas och kyrkornas färdiga trosbilder med krav på yttre uppförande, liksom bokstavstroendet . Alla heliga skrifter har ju rimligtvis författats av människor.
*
Jag vill gärna lägga till att jag inte skriver detta för att få en stor diskussion till stånd. Ni får gärna kommentera, men med stor sannolikhet kommer jag inte fortsätta att diskutera, jag är trygg i min uppfattning. Jag har skrivit av mig i frågor som berör mig starkt. Hälsningar
***
Visst frestar det i skrivarfingrarna, men jag skall inte inlåta mig på långa diskussioner denna gång. Jag nöjer mig med att konstatera att jag håller med om ditt resonemang och om din upprördhet. Min erfarenhet från ett långt liv (fyller 75 i vinter) är att ju närmare det opåverkade "naturtillståndet" människan befinner sig, ju mindre är benägenheten att utföra onda handlingar. Nyfikenhet och välvilja karaktäriserar oss i grunden.
Man kan väl säga att Kristendomen uppstod med Jesus. Men de tidiga kristna, de som följde Jesus, hade nog ett annat syfte med sin "kristendom", än hur vår kristendom ser ut idag. Och efter ett antal år efter att Jesus försvunnit, så fanns det olika tolkningar om vad Jesus hade menat. Och som sagt, man kunde också använda religion som makt, och ett maktspråk, och det gjorde man, även i Sverige såklart.
Min uppfattning om vad Jesus menade, finns i bla. Thomasevangeliet och ett antal sk. Gnostiska skrifter, som ger en annorlunda bild av den tidiga Kristendomen.
/B
Ps. Thomasevangeliet var väl känt av Kyrkofäderna, men man bestämde att det evangeliet och liknande skrifter skulle förstöras på 200-talet. Och det gjordes det nästan, men inte riktigt, utan 1945 hittade man en del av de förbjudna skrifterna, och forskare kunde nu läsa skrifter som tidigare varit förbjudna och fick då en annorlunda bild av Jesus och Kristendomen.
Hälsningar
/ Peter
Handstilen är verkligen vacker även om textens innehåll inte är så fagert att läsa. Är nog skrivet med stålpenna eller kanske till och med en fjäderpenna. Sådant ser man tyvärr nästan aldrig idag.
Överhuvudtaget är det inte ofta man ser handskrivna texter längre. På sin höjd kan man väl få se några post it-lappar eller klotter som är handskrivet. Är väl en följd av vår digitalisering. Det känns nästan som att ett ark med handskriven text inte anses vara lika pålitligt som ett textark från skrivaren. Fast att det borde vara tvärt om.:)
Men sannolikt behöver vi människor ändå något att tro på, funderingar om vadan, varthän och meningen med livet. Vi behöver också kärleksbudskapet, vi behöver, fritt från religionernas regelverk och tolkningar, kunna tro på det goda hos den sociala varelse vi människor är. Och där borde vi kunna vara fria att skapa oss vår egen tro.
Och så det långa dagbokscitatet, jag för min del säger: sjuttiosju gånger bättre än nutida barnuppfostringsfilosofi, vars draksådd syns tydligt lite överallt. Det, om något, gör mig upprörd.
Det mest intressanta är kanske ändå att nu hörs inte en enda röst om att såna här inlägg inte hör hemma på ett sådant här ställe. Eller någon förmaning om att du bör tona ner din ateistiska propaganda lite. Osv, osv. Sånt som jag får höra av ett antal personer så fort jag skriver något religiöst. Men jag förmodar att det bara är om man tar sin kristna tro på allvar som man drabbas av sånt. Så du Björn kan vara lugn.
Låter jag upprörd? Det är jag inte. Jag uppskattar folk som vill och vågar säga sin hjärtas mening, och det även fast det ibland går på tvärs med åsikter eller tro jag själv har. Och är det inte just det som är demokratins kärna, så säg? Så låt oss skriva vår hjärtats mening ... medan vi kan, jag är idag säker på att tider kommer också för vårt land, då det inte blir möjligt längre. Vi är redan i gränslandet.
Fö är jag ganska lugn. Jag förvånas dock att du kallar inlägget propaganda och att du kanske förväntat dig att det skulle komma kommentarer att tona ned denna. Det låter som du tycker det skulle kunna vara befogat. Finns det fler ämnen du tolererar, i demokratisk anda, men som du inte tycker hör hemma här? Jag vet mig inte ha gjort ngn tidigare blogg i ämnet - jo kanske en, för några år sen, efter det stora terrorattentatet i Paris. Undrar också över varför du tar upp arvssynden, varken jag eller någon av kommentarerna nämner väl den? Bästa hälsningar/ Björn T
Dock, en sak - arvsynden. Jo, hela citatet från Anteckningsboken handlar om arvsynden, även om inte ordet används. Jag ser tydligt att citatet är djupt Lutherskt till karaktär, det är så som han brukar formulera sig kring just arvsynden. Men arvsynden är naturligtvis inte Luthers påhitt om någon skulle inbilla sig det, utan det är en väl integrerad Biblisk doktrin, som också utgör en grundpelare till allt annat i den kristna tron. Tas den bort avlägsnas också grunden för Kristendomen. Så då förstår du att jag helt och fullt ställer mig bakom Anteckningsbokens citat, det är visdom enligt mig (även om jag personligen, i den tid som är, skulle uttrycka mig på ett annorlunda sätt).