DET RISTER I TRÄDEN
***
Det rister i träden när sommarstormen ökar i styrka och grenar faller där jag går utefter landsvägen. Molnen jagar efter varandra på himlen och trots att det inte är mer än seneftermiddag märker jag att det mörknar. Det dröjer heller inte länge förrän dom första regndropparna faller och åskan mullrar på avstånd. Först nu märker jag att jag är ensam på vägen. Jag knäpper jackan och knatar på utefter den grusade landsvägen, ökar takten en smula. Efter en stund börjar jag undra om jag är på rätt väg, jag känner inte igen mig riktigt. Längst därborta anar jag ett hus och ökar takten lite till, kanske finns där någon jag kan fråga om vägen. Jag kommer allt närmare huset jag skymtat därframme och ser att vägen leder rakt fram till gården där den tycks sluta på gårdsplanen framför huset. Landsvägen verkar använd, där finns både hjulspår och fotavtryck, ändå verkar det alldeles mörkt i huset, jag kan inte se ljus någonstans. Ju närmare jag kommer desto ödsligare ser gården ut. Vinden har mojnat och istället för vindbruset är det nu alldeles tyst, bara mina steg i gruset hörs. Så blir jag stående ett stycke framför grinden, förundrad över fotspåren som upphör framför grinden. Något drar mig ändå längre in, några steg in på gården och för sent märker jag att mina egna fotspår bakom mig som jag nyss gjort plötsligt verkar suddas ut......
*
*
*
***
Sikke en gyserhistorie og så her til natten. Den skulle jeg nok ikke have læst nu :-)
Fine fotos med den rette stemning.
Med venlig hilsen og godnat her fra Roskilde/DK.
Fantastiskt fina bilder..
Mv/Gunte..
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
Hälsn!
Bra berättat och jag vill gärna höra och se fortsättningen.
- hawk