100/22b - SÅNA HÄR DAGAR.....
***
....tappar jag lusten att fotografera. Det känns inte så viktigt, Bryssel lägger sordin på lusten. Kameran var med till Linköping men nästan inget blev taget. Ändå sitter jag förstås vid datorn en stund som vanligt, jag har börjat titta lite på ett projekt igen och bläddrar en del bland gamla bilder. Jag fastnar för några bilder, snart tio år gamla, som inte har något med projektet att göra.
*
Det är tre bilder från Indien 2007, tjänsteresa den här gången. Bilder som passar utmärkt att ha med i en blogg här på FS för att visa att det inte är komposition eller teknik som är viktigast för de flesta bilder utan vad dom kan berätta. Alla tre är tagna med min gamla Canon-kompakt Ixus 750, dessutom med blixt och dessutom uppställningsbilder.
*
Men det är inte skälet till att jag kände att dom kan passa ikväll, det är för att dom visar människor från länder långt borta (Indien, Bangladesh), en fullständigt annan kultur och också annan religion. Och det går alldeles utmärkt att hitta det gemensamma, det mänskliga trots kulturskillnaderna. Om man vill.
*
Det är snart tio år sen och jag kommer inte ihåg deras namn utan att börja bläddra i gamla papper och det vill jag inte. Jag vet, ni har sett dom en gång förut, men det gör inget. Ikväll är det viktigt att komma ihåg att vi har så mycket gemensamt över alla gränser. Och hon, som var värdinna i deras hem för en enkel middag har gjort sig så vacker hon kan - make-up, smycken och kläder. Hon är indiska förstås men hennes man är från Bangladesh. Och visst, första bilden är en "delförstoring" av andra
*
*
Vi var ett gäng på fyra svenskar den här gången, här har hennes man tagit en bild på oss alla med min kamera och jag är glad över den bilden också, så uppställda vi är.
*
***
Så obegripligt.
Mänskligheten har mer som förenar tycker jag än skiljer.
Bara man lyfter blicken.
hur viktigt det är med kärleken mellan oss ..
det stärker.
Gun-Inger
Hälsningar Lena