Tulpaner i dagsljus och i mörkrum

Jag köper (praktiskt taget) aldrig blommor.

Nyss gjorde jag det.

Delvis av lust och längtan till tulpaner men mest var det nog, för att jag ville fotografera dem...

Jag hade en serie gamla tulpanbilder, som försvann i min hårddiskkrasch och jag mindes bilderna med saknad.

Nu tänkte jag försöka få till något, som motsvarade min minnesbild.

Dessutom hade jag några bildidéer, som jag tänkte testa.

Jag började med att ta några bilder rakt upp och ner i dagens sista solstrålar.

Sedan flyttade jag in både mig och blommor till ett mörkt rum.

Började leka lite och så var karusellen igång, vilket kanske i och för sig inte är särskilt förvånande när det gäller mitt fotograferande.

Bilderna födde nya idéer och jag var inte tillräckligt karaktärsfast för att hålla fast vid de urprungliga planerna, så hela projektet tog en helt annan vändning och började leva sitt eget liv.

I takt med att kvällen övergick till natt, blev uppslagen allt mer skruvade.

Det blev till och med en och annan tulpanselfie.

Och allt urartade till en veritabel tulpanflip.

Det här är några av de mest sansade bilderna

Efter några timmars sömn kastade jag mig över blommorna igen.

De, som börjat hänga med sina tunga huvuden efter att ha poserat halva natten.

Jag tog ännu några bilder och lovade dem både vila och upprättelse och hoppas, att de förhoppningsvis kan sträcka på ryggen ännu några dagar, så jag hinner pröva det jag egentligen tänkte mig.

　Dessutom fick jag en ny idé, när jag såg skuggspelet på väggen när solen sänkte sig...

Tyvärr hann jag bara placera vasen med tulpanerna så jag fick skuggan, kasta undan några stolar och riva ner en tavla på väggen. Bokhyllan orkade jag inte rubba innan solen var borta och skuggorna ett minne blott.

Det våras för Eva...?

Ja, jag vågar nästan inte tänka tanken.

För första gången på många år längtar jag efter våren...

Men så är det.

Nu har jag redan hört (och sett) den första lärkan slå sin drill.

Över mina fågelmarker har jag hört vipornas välbekanta skrin.

Och idag hördes de första trumpetande tranorna.

Ja, det måste väl vara rekord.

I trädgården blommar både vintergäck och snödroppar.

Det blev några timmars vårstädande i trädgården idag, innan jag tog mig tid att försöka göra något av snödropparna.

Knappt hade jag börjat förrän jag blev avbruten.

För en gångs skull har jag också köpt några buntar tulpaner!

Kanske var det tur, för när jag kom ut igen var ljuset borta...

Så det blev lite tulpanfotograferande istället.

Men tulpanerna får återkomma i ett eget inlägg.

Ny stubbe

Vintern börjar gå mot sitt slut.

Om nu något, som inte varit kan ta slut.

Jag konstaterar bland allt annat, att de fåglar jag hoppats skulle komma till vår matning inte kommit.

Så det har inte blivit så mycket fotograferande som det brukar.

Det är inget fel på blåmesar och pilfinkar men när det redan finns alldeles för många bilder av dem på hårddisken, hade jag i alla fall önskat lite fint ljus om jag skulle öka antalet.

I år har de flesta bilderna istället tagits på fasanerna.

De flesta av dessa på ätande  fasaner och fasaner på den stubbe jag iordningsställt för de väntade småfåglarna.

Nu kändes den stubben tämligen förbrukad och passé.

Men jag var sugen på lite fågelfotografering utan att behöva åka iväg.

Så jag släpade fram en ny stubbe i hopp om att få lite variation på bilderna.

Fasanerna intog den precis så,  som jag önskat och så blev det ännu några fasanbilder men från en lite annorlunda bildvinkel och därmed med lite annorlunda uttryck.

Nej, vi såg inte den vitögda dykanden....

Stänkaren i förra inlägget fick bli en blänkare till dagens.

Bilderna togs när vi i onsdags åkte iväg för lite fågelfotografering.

Solen sken och det var vår i luften.

Målet var Källby Dammar i Lund, dvs reningsverkets dammar invid Höje Å.

Dammarna är en välkänd fågellokal inte minst under vinterhalvåret, eftersom vattnet aldrig fryser till riktigt och i dammarna och längs ån finns nästan alltid något sevärt.

Denna dag såg vi på avstånd framför allt vigg, sothöns och bläs- och brunänder.

Vi slog oss ner i det torra fjorårsgräset och hoppades, att fåglarna skulle närma sig stranden.

Dammarnas fåglar rörde sig på  betryggande avstånd framför oss och bakom oss passerade flanörer.

Många av de senare stannade till och undrade om vi sett den vitögda.

Den, som synts till i dammarna ett bra tag.

Men nej den såg vi inte.

I ärlighetens namn letade vi inte heller med någon större intensitet.

Vi njöt av den fina dagen och alla de andra fåglarna, som kom inom syn- och fotohåll.

Bläsänderna låg kvar .

Några kniphanar visade en tendens till att börja spela men kom av sig och drog iväg.

Brunänderna låg långt bort men så småningom kom de lite närmre och hälsade.

Sothönorna småbråkade så som de brukar men några av dem såg ut att ha ganska mysigt i vårsolen.

Putsade varandra och såg rara ut.

Emellanåt vällde det in skrattmåsar, som snabbt kollade av läget och flög vidare.

Vi försökte kasta lite bröd åt dem men då kom svanarna.

Det var bara de, som kom riktigt nära.

De tittade uppfordrande på vårt bröd men när ett annat svanpar kom inflygande, blåste de upp sig och drog iväg för att markera, att dammen var deras..

En stund senare trampade de iväg.

Skarven fick några fiskar innan den drog.

Och viggen bara badade.

Plaskade och putsade sig

Om han inte slutat, plaskar han väl fortfarande.

Stänkare

Du stänker!