Äntligen! Vaccinerad!

I går  ringde det på dörren vid lunchtid...en manlig sjuksköterska stod där och talade om att han kommit för att vaccinera oss mot coronaviruset Covid-19! I och för sig var det ju ingen överraskning, kommunens distriktssköterska hade ju förhört sig tidigare om vi skulle låta oss vaccineras (jag och min gamla mor 96 år, som har hemsjukvård sedan drygt ett år tillbaka - jag är ju "anhörigvårdare" på heltid åt henne utöver den hemtjänst hon har).

Jo, han var mycket välkommen, och jag som har lite sprutfobi fick ju lite förhöjd puls, men det visade sig snart att sticket knappt kändes. 

Beslutet att låta sig vaccineras var inte svårt att ta, visserligen kommer man ju att vara spänd på eventuella biverkningar, men än så länge känner jag inget som skulle kunna vara en biverkan.

En andra injektion ska ju göras efter 3-4 veckor, och sedan bör vi ju kunna vara trygga åtminstone när det gäller Corona-viruset. Jag hoppas ju också att "krutgumman" min kära mor också har styrkan att klara eventuella smärre biverkningar, om något.

Jag började t.o.m kolla lite på resesidor på nätet...lite väl tidigt ännu kanske, men nog tändes en lite låga av ny optimism inför framtiden?

Vi får se - jag hoppas verkligen att alla som vill, själva kan få bli vaccinerade så snart som möjligt!

/B

Beskär din analoga svartvita bild redan i torkskåpet!

...om du har riktig brådis och måste leverera bilder så snart din nyframkallade Fomapan 400  har torkat... 

Jag framkallade min första sv/v  småbildsfilm av detta fabrikat igår kväll, mycket nyfiken på resultatet. Så tidigt i morse var det dags att klippa isär 36-bilders filmremsan i 6:bilders remsor, för att fylla pergamynbladet med remsorna  och i rätt ordning från början. Varmkörde både perkulatorn, brödrosten och filmscannern, för att äntligen få komma igång metbattbbörja filmscanna! 

Det första som gladde mig, var att filmen var helt platt och lätt inskjutbar i pergamynnet. Min nästa reaktion - , med negativarket på ljusbordet, då blev jag riktigt irriterad...vad är det för j***a idiotisk filmnumrering Foma har i nederkanten på filmremsan?? Numrerat för halvformat 18x24 mm rutor?? Så när jag vill spara de scannade neg:en vill jag ju namge bildfilerna på sånt sätt att de blir lätta att hitta. Nu måste dom ju döpas till Xxxx_09/10 yyy.jpg osv. för att bli spårbara....Bättre förslag mottages gärna om nån har!

Det är väl inte många analognördar som ännu kör med 18x24 mm halvformat? Det finns väl några enstaka Canon Dial 35 där ute i analogmörkret, men dom borde väl klara sig  med konventionell Kodak/Ilford-numrering??

Nåja, om jag inte var riktigt vaken när jag klippte isär filmen, så råkade jag beskära en av bilderna lite grann med saxen direkt, inte så här illa som nedan

 men jag får vakna och/eller tagga ner lite inför nästa filmframkallning. Eller rättare sagt ituklippning. 

Fullt så illa som bilden ovan blev det ju inte, men nån gång kan man missa nåt viktigt!!

Sammanfattningsvis, bilderna förefaller lite väl korniga, men det kan ju vara mitt eget fel (högst osannolikt, dock). Jag soppade denna Fomapan 400, 135-36 i D76 1+1, 13 minuter i en framkallare 21 grader som som inte var purfärsk, använd bara till en Tri-X film tidigare för ett par veckor sedan.

Vad säger ni, rutinerade mörkrumsrävar?? För kornigt??

Se vad mycket snö vi fick den 12:e...Jag börjar snart bli lite för gammal för att skotta snö i såna här lägen nu...dåligt flås det vet jag om att jag har, men om jag värmer upp med "Sofia" på SVT kl 9:10 först, så går det lite bättre att sedan ge sig i kast med vårt vita guld.

Nja - Fomapans filmer är kanske inget för mig...Ilfords FP4+ och HP5+ rankar jag nog allra högst än så länge!! Får jag medhåll eller mothugg?

/B

Proveniens hos en ädel Leica...

Bottenplattan på "my precious", min M6:a har följande ingravering - se bilden...Någon som vet hur det funkar i Tyskland - hur kan man forska i graveringen och ägarens bakgrund utan att göra intrång i personens integritet alltför mycket? Vederbörande kan ju vara avliden! Att åka dit och bara ringa på dörren och fråga ev efterlevande, är kanske inte lika naturligt som här i Sverige... Det ser ju ut som om han möjligen fått kameran i pensioneringspresent...

Signaturen PMD svarade i min forumtråd här på Fs "...Hur långt har du kommit och vad är det mer specifikt för problem du behöver hjälp med?"

Tydligen var han aktiv 2014...recenserade Ektachrome på en webbsida, och 2016 köpte jag kameran i Hamburg av en seriös handlare. Jag börjar komma en bit på väg!

En annan pusselbit, svar från en annan person: ”Jag kan tillägga att jag även kollade en webbplats med tyska gravar, och där fanns bara två personer med hans efternamn, i Bremerhaven tror jag det var, alltså långt ifrån hans egen ort, och ingen med hans förnamn. Men jag vet inte hur fullständig den sidan är. Här i Sverige finns det ju flera olika sidor med komplett information om kyrkogårdar, och där är det helt enkelt så att olika kyrkogårdsförvaltningar är ansluta till olika gravsidor, men jag vet inte om det finns något motsvarande i Tyskland. Den tyska sida jag tittade på var en sida gjord på frivillig basis, så den är nog inte komplett.”

Först bör jag väl nämna att utöver graveringen är det en Leica M6 (0.72),  av den allra vanligaste och mest sålda sorten - bara det att den är i väldigt fint skick, och jag är såå nöjd med att också våga använda den...inte bara ha den i det låsta vitrinskåpet...

Jag köpte den till ett "marknadsmässigt pris", först efter att man där lovat lägga undan den åt mig tills jag en vecka senare skulle flyga ner för att se och känna på den...Jag hade ett "open mind", att om jag inte köper kameran, så får jag i a f en trevlig weekendresa i intressanta staden Hamburg!

Butiken i Hamburg: https://www.meister-camera.com

Men att intervjua handlaren mera, har jag visst tänkt på, men jag föredrar definitivt att göra det öga mot öga nästa gång jag kommer till Hamburg. Jag förstod redan då när jag köpte den 2016 över disk där, att han (dvs chefen åt expediten* jag först hade kontakt med, inte var särskilt villig att avslöja sådana "affärshemligheter). Jag lyckades dock, inte utan besvär, pruta till mej några tillbehör - axelrem, uv-filter för objektivet mm!

(*= expediten som finns kvar där i butiken ännu och som jag fortfarande har en bra och hyfsat regelbunden personkontakt med..).

Vidare, om en smart släktings detektivjobb häromdagen:

"Men om du tror att kameran är från mitten av 90-talet, låt oss för enkelhets skull säga ca 1995, dvs för ca 25 år sedan, och så var Heinz 65 år gammal då, så är han alltså ca 90 år nu. Jag vet inte hur många människor som lever till sin 90-årsdag, men sannolikheten att han är död är nog relativt stor. 

Vi kan bredda oss lite: Jag såg nu på Wikipedia att M6 tillverkades 1984 till 2002, så om Heinz fyllde 65 år inom det tidsspannet kan han alltså vara allt mellan 84 och 102 år gammal nu. Om det finns detaljer på kameran som förändrats under den tid kameran tillverkades går den kanske att åldersbestämma närmare även utifrån sitt utseende, och då kan kanske åldersspannet också begränsas lite. Men det är förstås även många 84-åringar som är döda -- var inte 84 år åtminstone tidigare medellivslängden i Sverige, kanske i hela Västeuropa?

Jag har också gjort en bibliotekssökning och konstaterat att han inte har skrivit några böcker - annars brukar bibliotekskataloger ofta ange författarens födelse- och eventuellt dödsår."

Jag har ju själv inga större problem med att kommunicera på tyska, så jag har gott hopp att i sista hand få veta mer därifrån.

Det kommer nog mera...vi får se - om jag lyckas skotta mig ut efter snöstormen...!
/B

Slutet på en epok

Nu är det bara rester kvar...det anrika lilla huset på Prästgatan 44 som länge har varit ett av stadens karakteristiska gamla byggnader, brann ner till grunden natten till igår. På senare år har huset inrymt en restaurang och bar, Jane Doe´s, men är säkert mest känt för oss Östersundare som Sko-Mårten (Nils Mårds hus enl LT), där skoaffären med detta namn huserat under många år, innan det blev restaurang och bar.

Det är en trist förlust för många men som på senare år också varit föremål för stridigheter. Fastighetsägaren och Östersunds kommun har velart riva huset för att ge plats för ett nybygge, men sent omsider ingrep Länsstyrelsen och byggnadsminneförklarade huset. 

Så är såg det ut innan det brann - bilden här ovan på SkoMårten-huset före förödelsen är i och för sig tagen i början av september 2017, men det har varit i stort sett oförändrat sedan bilden togs, och jämfört med tiden när det var skoaffär har inte så mycket ändrats. Huset stod också helt för sig själv, och platsen har också hetat Mårtens Torg, med andra gamla hus runt omkring - en fotoatelje, en fastighetsmäklare och entrén till Jazzköket, en annan populär träffpunkt. 

Många undrar nog i likhet med mig, vad kommer här istället? Den drabbade fastighetsägaren sa ju häromdan i lokal-TV att han gärna såg möjlighet att kunna erbjuda sina hyresgäster fortsatt hyreskontrakt, men jag förmodar att det nog blir lite högre hyror då - om inte det till sist blir en huggsexa för de stora drakarna på fastighetsmarknaden att få chans att uppföra något riktigt spektakulärt på platsen. Ett flervånings höghus helt i glas med hotell och restaurang? Exklusiva bostadsrätter/affärslokaler? Eller varför inte låta hela Mårtens Torg bli en grön oas med lummig grönska och plats för avkoppling? Eller kanske ett "pepparkakshus"? Kommunen vill ju säkert ha ett finger med i spelet - frågan är väl om kapitalet kommer att få sista ordet - jag tror nog att östersundarna vill vara med och bestämma här!  

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

/B

Tillägg trettondagsafton 2021:

Dert gick upp "ett Liljeholmens" för mig idag: Skicka ett förslag till lokaltidningarna, Östersunds--Posten (ÖP) och Länstidningen (LT) på det jag impulsivt tänker om framtiden för Mårtens Torg...(med bifogad bild, "digital husflytt" visserligen kanske ett mediokert montage men ändå, för att väcka ett förslag)! Så här blev det:

"Många Östersundsbor har verkligen beklagat att Sko-Mårtenhuset brann - och Mårtens Torg har ju liksom blivit stadens "vardagsrum" på sätt och vis. Vad kommer där så småningom i stället? Nåt nytt, vräkigt hus i glas, stål och betong? En skyskrapa eller exklusiva bostadrätter bara för "gräddan"?
Jag har ett förslag: Flytta J W Gulles hus från Jamtli till Mårtens Torg! En lanthandel i gammal stil, och låt det också få bli ett cafe eller en restaurang i tidstypisk stil t ex. på fram- eller baksidan!
Se min bild nedan, ett photoshoppat montage som jag har gjort på min dator.

Någon som håller med?"

Se här den bilden jag bifogade till min insändare i ÖP:

Bilderna är ju tagna vid olika tillfällen, och vinkeln ("bäring") till objektet JW Gulles handelsbod stämmer inte överens med bakgrundsbilden...men det ger väl ändå en vink om hur det skulle kunna bli?

Ha ett fortsatt gott blogg-år 2021 på Fotosidan!

/B

Uppdatering av blogginlägget, 2021-06-23: Nu har jag en bild på lite små framsteg på Mårten Torg! En muralmålning på södra väggen, nästa hus...Fint, mycket trevligt tycker jag. Konstnären är väl inte riktigt klar än, men det verkar att bli jättefint. Hoppas bara att man fortsätter hela väggen ner mot trähuset i vinkel.

Jag är inte riktigt nöjd med min bildbehandling i visst avseende...det vita riktiga molnen på himmeln har blivit urfrätta...ursprungsbilden är tagen med min iPad Mini 5, som ger mig .HEIC-filer (ungefär som jpeg...) jag hade helst velat ha en raw-fil (DNG) från iPhonen... Jag kanske får ta ett nytt varv i DxO NikCollection/Color Efex Pro 4...

Dessutom tycker jag ibland att när jag sparar om en färdig TIFF-bild till en jpeg för nätet (i Photoshop:Exportera>Spara för webben (gammal)>sRGB, ger en synbar skillnad i färgerna på min Retina-skärm, undrar hur jag kunde minimera en sådan färgbalans-skillnad?? Några tips??

Nåväl, det ska bli intressant att se när konstnären blir helt klar, och han kunde få fortsätta längre åt höger på den väggen neråt - men de målade ringarna där kan absolut få vara kvar i någon form! 

B

Mise en abyme

En s.k. rekursiv bild, som resultat av en nattlig idé att försöka göra nåt med Droste-effekten...Lite lek i photoshop - det här blev resultatet, inte helt perfekt men ju djupare man går ju pixligare och plottrigare blir bilden - 3 nivåer fick räcka här, kanske finns det bättre sätt än mitt ”trial & error”- försök.  

Jag vaknade ju onödigt tidigt denna långa natt (längsta natten detta sämsta år någonsin på flera sätt...) och satte mej vid datorn eftersom jag hade svårt att somna om. Så nu kan jag lägga mig och sova ett tag till - tills det har ljusnat och allt har vänt, vid 11-tiden! Så nära är det nu....

/B

Ps. Uttrycket ”mise en abyme” betyder ungefär ”ställd i avgrunden” och används ibland för denna kategori av bilder och tavlor, förklaras närmare i Wikipedia:

I den vanligast förekommande betydelsen är termen även känd som drosteeffekten, som beskriver en bild som innehåller en mindre kopia av sig själv (självreferens) i oändligt många steg. Mise en abyme används dock analogt inom flera kreativa områden, bland annat inom litteraturteorin, där exempelvis en teaterpjäs kan innehålla en mer eller mindre självrefererande teaterpjäs (berättelse i berättelsen).