21st Springmeet 19 maj 2018 i Östersund

Under alla år som jag har haft mitt fotointresse, först analogt men sedan tidigt 2000-tal mest digitalt, har läckra veteranbilar varit regelbundet återkommande fotomotiv för mej - och jag börjar nu på att ha en hel del riktiga pärlor i mitt digitala bildarkiv. 

Den här strålande försommardagen skulle visa sig att bli ännu ett tillfälle att fylla på min samling - och särskilt hoppades jag på att få en en nyupptäckt favorit som jag råkade se ute i trafiken på stan tidigare i veckan. Då skulle jag nog inte hunnit åka ifatt den, och vad ännu värre var, jag hade då heller ingen kamera med mig i bilen! Inte ens min smartphone!

Buick Eight förkrigsjänkare - i suveränt fint skick

Att fota klassiska bilar, och då inte bara häftiga jänkare, engelska sportvagnar och italienska fullblod men också udda fordon från olika tidsepoker har alltid intresserat mig. Nu är den säsongen äntligen här igen, och började med ett välbesökt Springmeet på det lilla sportflygfältet i Ope några kilometer utanför stan. 

Mängden plåt på denna hade kanske räckt till 3 st Anglior (den grå till höger om Cadillacen)?

Varmt och soligt väder, solen strålade från blå himmel - kanske inte optimalt för att fota bilbilder men det får man ta som en utmaning...! Jag hade ju hellre sett att åtminstone lite soldis och ett och annat stackmoln kunde ha visat sig. I och med att jag också i hastigheten glömde motljusskyddet till objektivet (EF-S 17-55 IS f2,8) hemma, var motljusbilder knappast att tänka på. Några bilder tog jag också med min iPhone 6s, som ju heller inte är nån höjdare för motljusbilder även om dng-råformatbilderna ur den är helt ok tekniskt sett.

Jag började med en snabb översiktlig "rundpromenad" över större delen av utställningsområdet, och tog några mobiltetelefonbilder av vissa särskilt intressanta bilar för att komma ihåg att fota senare under dan. Jag hade också med mig Leica M6:an med 28 mm Zeiss-gluggen, för att få några analoga svartvita bilder också.

Min nyupptäckta favorit? Fanns den här? Nej tyvärr - men hans kompis som äger en annan Chrysler var där, och bekräftade att den kärra jag sökte finns de facto i stan men att ägaren förvisso befann sig på detta Springmeet men utan att ha med den häftiga cab jag tidigare i veckan hade sett på stan. Vad trist!

Kompisens Chrysler Imperial Coupé - favoriten är en Chrysler Imperial Crown Convertible 1957, svart

Många av mina bilbilder finns ju i intressegruppen "Veteranfordon" här på FS, som jag har fyllt på efterhand och där jag nu har ett 60-tal bilder, både med bilder av egna bilar jag har ägt under åren men också andras dyrgripar som jag har gillat särskilt mycket.

En fransk "Madame" - Renault Caravelle, ganska sällsynt cab i synnerhet här uppe i norr

Jag gjorde en egen reflektion över mina bilbilder nyligen - som foton kanske dom är rätt så "stereotypa" och har en ganska låg grad av nytänkande bildmässigt sett. Men vad är viktigast för mig med bilderna? Att få till en bild som bildmässigt sticker ut, eller få till en trogen dokumentation av en fin veteranbil? Helst ser jag att båda delarna kan uppfyllas i någon mån, men måste jag välja det ena eller andra tror jag dokumentationsuppgiften att visa en särskilt fin bil får vinna - må vara på bekostnad av det fotografiskt unika.

Ford Thunderbird 

I vilket fall som helst, är det ju många med mej som delar bilintresset och stort fotointresse i kombination därmed - jag har ju haft förmånen att ha varit med redan under 50- och 60-talet där bilarna, rockmusiken och tidsandan speglade så mycket framtidstro och livsglädje!  

Jag rundar av med en ruskigt fint renoverad Cheva Bel Air - kanske den är essensen av alla 50-talare i Sverige, alla tiders "raggarbil" som den väl kallades när det begav sig...

Chevrolet Bel-Air 

Hoppas vi alla får ännu en fin veteranbilssommar!

Retro-Nostalgi för en fotonörd

Nu när det snart börjar dra ihop sig (5 veckor kvar) till en av mina drömresor som jag länge har fantiserat om, nämligen flodkryssning på Donau med strandhugg i flera historiska städer, så måste jag snart också bestämma mig för en ambitionsnivå på fotandet, under resan...

Jag har ju en ganska omfattande digital utrustning, med två rejäla kamerahus (7D MkI och 5D MK3) och en bra uppsättning med gluggar som täcker brännvidder från 10 mm upp till 640 (crop-sensorn på 7D), 16 -400 mm på fullformat. Jag hade inte tänkt dra med mig en stor systemkamera med flera utbytbara objektiv, främst för att det blir för mycket att bära på och sannolikt minskar min lust att se nya sevärdheter, men också för den ökade stöld- och skaderisken på dyr utrustning. Det känns också jobbigt att gå igenom alla omfattande säkerhetskontroller på flyget och frågan om incheckat bagage/tillåtet handbagage och därmed förknippade risker att tappa/skada objektiv mm. 

Nä, så det får nog bli den lilla G1x:an igen, som jag ju hade med mig på Italienresan till Mille Miglia i våras - den funkade ju jättebra för det fotandet - trots slutarfördröjningen, som kunde vara lite "opraktisk" när jag ville panorera och följa bilar som kom körande. 

Och nu kommer jag till min retro/nostalgi-fantasi: 

Utöver min förhållandevis lilla och hanterbara kompaktkamera Canon G1x, så skulle jag mycket gärna ha med mej en gammaldags analog kamera, laddad med Tri-X för att kunna ta spännande miljöbilder i Bratislava och Budapest...Så en gammal dröm om att äga en Leica i M-serien med ett ljusstarkt 50 mm objektiv har vaknat till liv igen. Jag kan ju fota med svartvit film, framkalla den hemma själv i min Paterson-dosa från 70-talet och scanna negativen i min filmscanner - för att på så sätt digitalisera dem och kunna bildbehandla i Mac:en. Jag har börja undersöka vad en M6 (med ljusmätare) och ett bra objektiv, t ex helst i A, A- eller B+ skick skulle kosta, och tillsammans med ett välvårdat Summicron 50/2,0 objektiv är man ju uppe på i runda slängar drygt 20 000.  Är det värt det? Och inte minst - duger jag till den typen av "gatufoto" jag fantiserar om? Leicans hanterbarhet (storlek, vikt) föreställer jag mej vara klart bättre än en "präktig" systemkamera med flera gluggar, därtill också lättare att resa med samt den behöver kanske inte vara så "iögonenfallande" på stan annat än för andra "retro-nördar" med M-Leicor...

Jag har snokat upp en säljare som har de Leica-prylar jag suktar efter, men "snålvargen" i mig säger till mej oupphörligen att "nöj dig med den digitala G1x:an - du kan ju alltid konvertera dess råfiler till sv/v närsomhelst...och till praktiskt taget ingen kostnad..." 

Jag önskar ju nästan att nån annan "analog-nörd" skulle försöka att övertala mej att "go for the Leica - that is what you REALLY want, isn´t it? Ja ja - strax innan resan kanske jag ändå "fegar ur"...vi får se!

En annan bild som bra illustrerar ett annat av mina svartvita fotominnen är den som kan ses i länken här:

http://msnbcmedia.msn.com/j/MSNBC/Components/Photo/_new/pb-111108-sinatra-frazier-ps.photoblog900.jpg

Tungviktskampen i mars 1971 mellan Mohammed Ali och Joe Frazier som jag tror ägde rum i Madison Square Garden blev de facto också fotograferad av ingen mindre än Frank Sinatra - se bilden som isar hur flera andra fotografer plåtar den fotograferande "Frankie Boy". Jag har länge haft en övertygelse i bakhuvudet att Frank Sinatra fotade som frilans vid några tillfällen då för LIFE Magazine - och att han av Canon hade försetts med deras nya "superkamera" dvs Canon 7S med det extrema normalobjektivet 50 mm/f. 0,95! Nu tycker jag mej se på bilden i länken, att kameran snarare är en av Nikons proffsmodeller från den tiden - kanske är det en förhastad slutsats som jag har gjort, att han vid den boxningsmatchen använde just Canons kamera med supergluggen...Jag har ju under hela min "fotografiska karriär" varit Canon-nörd, och den kameran 7S med 50 mm 0,95 har i sig varit en "drömkamera" utöver "kamerornas Rolls Royce" dvs Leica M-serien. Då på 60- och 70-talet var ju en Leica nåt som bara riktiga pressfotografer hade råd med. Jag såg just på en annons på E-bay, att någpn där sålde en Canon 7S med supergluggen för ca 25000:- Är samlarvärdet så högt?

En annan Canon-kamera som det också skulle vara roligt att äga, är en Canon Dial 35-2. Det är en halvformatskamera för 35 mm film med ett karakteristiskt utseende - tror att den också har ett visst samlarvärde men kanske inte så högt som superkameran. En sådan skulle jag kunna ha i fickan under min förestående resa - kanske det finns nån till salu i Sverige?

Nåja - nu får det vara nog med drömmandet och de fria fantasierna för denna gång! Jag hoppas att jag kan visa lite intressanta bilder i en kommande blogg från Donaukryssningen - digitala färgbilder eller t.o.m "äkta" sv/v analoga...vem vet?

"Den som gör en resa har ju alltid något att berätta" heter det ju - vi får se!

Börje Norhager