Vintrig risk - livsfarliga istappar!

Som komplettering till Måns Hagbergs Cityscape-blogg om halkbekämpning  (konstigt ord förresten - låter som ett krig som knappt går att vinna) av trottoarerna så kommer här min illustration till kommentaren jag skrev i den eminente Hr. Hagbergs blogg ”Farliga trottoarer i stan” - man kan ju inte bifoga bild till bloggkommentarer, vilket ibland vore jättepraktiskt, så här får det då bli en egen blogg...

För att slippa upprepa mig, så är länken till den nämnda bloggen av Måns Hagberg här:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/farliga-trottoarer-i-stan.htm

Min kommentar till Måns Hagbergs blogg "Farliga trottoarer i stan" ligger f.n. allra sist av kommentarerna - sent om cider läste jag hans blogg men nu är väl dom största riskerna med "Fimbulvintern" *) överspelade...förhoppningsvis. Åtminstone här och söderöver.

*) Fimbulvintern = vintern som förebådar Ragnarök i den nordiska mytologin

Men trots riskerna med både halka och istappar understundom, så är Gränsgatan en riktigt mysig gata att gå nerför, framför allt i soligt väder! Det var länge  sen vi hade så höga snövallar ut mot gatan...men håll med om att det KAN vara fint med vinter i stan också!

Om man gick runt hörnet till höger där framme, och började gå Strandvägen, så kom man strax till ett annat hus som också hade präktiga istappar, men här ligger ju huset gott och väl 20 meter från Strandgatans trottoar, så eventuellt nedfallande istappar drabbar troligen bara fastighetsägaren själv...men jag anar att fastighetsägaren borde ha en del istappsförebyggande jobb att göra framöver! 

Dålig isolering upp mot taket gissar jag - någon mera byggtekniskt kunnig än jag kan säkert ställa diagnos. Men det blev ju ett ganska vackert "istappsdraperi" till höger om balkongen ändå, eller hur?

På gjensyn -

/B

I Hackås kyrka

Jag har lagt till en bild i min kollektion "Hackås Kyrka", som jag framkallade i går kväll och scannade med min filmscanner nu på morronen.

Bilden, sparad som TIFF efter scanningen är redigerad (dvs bildbehandlad mycket litet!) i Photoshop men inte beskuren - intensitet, kontrast och några dammprickar uppe i vänstra hörnet har jag klonat bort. Det blev väl inte så illa, eller hur?

Det ÄR roligt med det analoga...inte jobbigt eller "slabbigt" med filmframkallningens vätskor, utan bara spännande. Därefter, är det ju vid filmscanningen som sanningens ögonblick uppenbarar sig...om jag har exponerat rätt...eller glömt det!

Min M4 har ju ingen exponeringsmätare - inte ens ett batteri, så där ligger svårigheten att välja rätt bländare och slutartid. Erfarenhet och känsla för ljuset är värdefullt,  - men min inställning på kameran blir förstås ofta kollad med Lux Meter-appen i iPhonen. 

Det här var filmruta 6...så nu scannar jag vidare.

Simma lungt..!

/B.