Till Mor

En selfie med oss båda - ”Äpplet faller inte långt från trädet...” bilden visar min gamla mor, 93 år och jag själv, nyss fyllda 70. Vi tar oss emellanåt en liten tur med bilen i omgivningarna när vädret inbjuder till en utflykt i den rekordtidiga högsommaren. 

Denna dag till vände vi kosan mot Stocke Titt på Frösön, hembygdsgården med gott kaffe och riktigt smarriga chokladbollar!

Mamma Ebba ramlade ur sängen och bröt lårbenshalsen precis natten till sin 93:e födelsedag, och kämpar ännu tappert med smärtan och orörligheten fem månader efter olyckan.

Jag förstår att varje dag är en kamp med den ständiga smärtan, kramperna i benet och osäkerheten om att överhuvudtaget komma i någotsånär normal form på gamla dar, är nästan outhärdlig - varifrån får hon kraften, sin outröttliga kämpaglöd?

Bara att kunna göra sådant som vi andra ser som självklart eller tom trivialt att inte kunna klara själv, t ex att duscha, klä på sig på morron, ordna till sin egen frukost. Jag ser hur det smärtar henne in i själen, att vilja så mycket, men inte kunna. ”Hur länge ska jag ha det så här?” Frågar hon ofta. Jag önskar att jag kunde svara...

Men emellanåt, när vi har varit ute och riktigt njutit av en fin dag, efter att vid har ätits en god middag med ett glas vin och en välsmakande dessert, ser jag den där glimten i hennes öga att hon ännu har kvar livsviljan och glädjen att leva - här och nu, att hennes älskade son vet så väl vad hon vill ha och att han hela tiden gör sitt allra bästa för att hans älskade mor ska må bra.

Jag fruktar för den dag när mamma inte längre orkar och kommer att lämna oss - tills dess hoppas jag bara att jag kan göra alla hennes återstående dagar ljusa och soliga.

Jag önskar dig en fin Mors Dag 2018! 

Din son Börje

Ett och ett halvt år senare - hon kämpar alltjämt, som den "vinnarskalle" och ständig optimist hon alltid har varit...jag försöker ge mamma all hjälp jag nånsin kan för att hon ska ha det bra  - och jag hoppas innerligt att hon får fylla 95 år den 30:e december 2019!

/B

21st Springmeet 19 maj 2018 i Östersund

Under alla år som jag har haft mitt fotointresse, först analogt men sedan tidigt 2000-tal mest digitalt, har läckra veteranbilar varit regelbundet återkommande fotomotiv för mej - och jag börjar nu på att ha en hel del riktiga pärlor i mitt digitala bildarkiv. 

Den här strålande försommardagen skulle visa sig att bli ännu ett tillfälle att fylla på min samling - och särskilt hoppades jag på att få en en nyupptäckt favorit som jag råkade se ute i trafiken på stan tidigare i veckan. Då skulle jag nog inte hunnit åka ifatt den, och vad ännu värre var, jag hade då heller ingen kamera med mig i bilen! Inte ens min smartphone!

Buick Eight förkrigsjänkare - i suveränt fint skick

Att fota klassiska bilar, och då inte bara häftiga jänkare, engelska sportvagnar och italienska fullblod men också udda fordon från olika tidsepoker har alltid intresserat mig. Nu är den säsongen äntligen här igen, och började med ett välbesökt Springmeet på det lilla sportflygfältet i Ope några kilometer utanför stan. 

Mängden plåt på denna hade kanske räckt till 3 st Anglior (den grå till höger om Cadillacen)?

Varmt och soligt väder, solen strålade från blå himmel - kanske inte optimalt för att fota bilbilder men det får man ta som en utmaning...! Jag hade ju hellre sett att åtminstone lite soldis och ett och annat stackmoln kunde ha visat sig. I och med att jag också i hastigheten glömde motljusskyddet till objektivet (EF-S 17-55 IS f2,8) hemma, var motljusbilder knappast att tänka på. Några bilder tog jag också med min iPhone 6s, som ju heller inte är nån höjdare för motljusbilder även om dng-råformatbilderna ur den är helt ok tekniskt sett.

Jag började med en snabb översiktlig "rundpromenad" över större delen av utställningsområdet, och tog några mobiltetelefonbilder av vissa särskilt intressanta bilar för att komma ihåg att fota senare under dan. Jag hade också med mig Leica M6:an med 28 mm Zeiss-gluggen, för att få några analoga svartvita bilder också.

Min nyupptäckta favorit? Fanns den här? Nej tyvärr - men hans kompis som äger en annan Chrysler var där, och bekräftade att den kärra jag sökte finns de facto i stan men att ägaren förvisso befann sig på detta Springmeet men utan att ha med den häftiga cab jag tidigare i veckan hade sett på stan. Vad trist!

Kompisens Chrysler Imperial Coupé - favoriten är en Chrysler Imperial Crown Convertible 1957, svart

Många av mina bilbilder finns ju i intressegruppen "Veteranfordon" här på FS, som jag har fyllt på efterhand och där jag nu har ett 60-tal bilder, både med bilder av egna bilar jag har ägt under åren men också andras dyrgripar som jag har gillat särskilt mycket.

En fransk "Madame" - Renault Caravelle, ganska sällsynt cab i synnerhet här uppe i norr

Jag gjorde en egen reflektion över mina bilbilder nyligen - som foton kanske dom är rätt så "stereotypa" och har en ganska låg grad av nytänkande bildmässigt sett. Men vad är viktigast för mig med bilderna? Att få till en bild som bildmässigt sticker ut, eller få till en trogen dokumentation av en fin veteranbil? Helst ser jag att båda delarna kan uppfyllas i någon mån, men måste jag välja det ena eller andra tror jag dokumentationsuppgiften att visa en särskilt fin bil får vinna - må vara på bekostnad av det fotografiskt unika.

Ford Thunderbird 

I vilket fall som helst, är det ju många med mej som delar bilintresset och stort fotointresse i kombination därmed - jag har ju haft förmånen att ha varit med redan under 50- och 60-talet där bilarna, rockmusiken och tidsandan speglade så mycket framtidstro och livsglädje!  

Jag rundar av med en ruskigt fint renoverad Cheva Bel Air - kanske den är essensen av alla 50-talare i Sverige, alla tiders "raggarbil" som den väl kallades när det begav sig...

Chevrolet Bel-Air 

Hoppas vi alla får ännu en fin veteranbilssommar!