Liten Frostviken-fotoexpedition

Det som lite drog ner betyget var att värdinnan (och gubben hennes?) passerade mitt middagsbord nära dörren igår kväll sedan jag ätit och ”slog mig ilsket i skallen” med: ”här använder vi inga mobiltelefoner i matsalen, hörni!!” ”Men jag ringer ju inte - ” replikerade jag (skrev på denna reserapport just då) ”spelar ingen roll” muttrade landladyn.

I farstun strax före dörren till matsalen har dom också en ”mobiltelefonlåda”, med flera fack, och ett par nedhängande laddkablar. Men två st android hjälpte ju inte mig...var är lightningsladden för oss lite exklusivare iPhone-ägare? 

Fjällgården i Jormlien

Nåväl en snabbsummering ger att...33 mil blev dagens etapp av totalt 80 mil rundresa... Vilhelmina, Stekenjokk, Jormlien, Fatmomakke, Ankarede (och särskilt Hällingsåfallet) är några av smultronställena - Ivars bilmuseum i Hoting är visst ett läckert smultron att räkna dit också!

Naturskyddsområdets informationstavla

 

Hällingsåfallet - riktigt häftigt!

Nu på kvällen den 21 juli, hemma igen! Trött efter bilande dessa 80 mil på 3 dagar, mest i skallen tack vare alla intryck! Jag har just laddat ner bilderna, det blev 740 objekt inkl videor. Lite att bita i för att ev. göra bildspel mm framåt hösten. Det analoga med svartvit film fick anstå denna tur!

Vackermyren - en orkidévandring den 4:e juli 2020

Jämtland är rikt på vilda orkidéer, och en viktig och mycket sevärd växtlokal/naturreservat är Vackermyren, mellan Östersund och Strömsund, ca 6 mil nordost om Östersund. Mitt emot sågverket i Fyrås, vid E45:an någon mil söder om Hammerdal finns avtagsvägen till Vackermyren, väl skyltad. Efter ungefär en mil på grusväg av "god jämtländsk standard" nås målet, med parkeringsutrymme för flera bilar.

En informationstavla vid sidan av ”ingången” där den spångade leden börjar ger värdefull översikt över myrarna, som egentligen är fyra myrar varav Vackermyren är den lättillgängligaste och artrikaste myren.

Bild 1 Mina inritade röda pilar visar på informationstavlans placering och rastplatsen inne på myren. 

Det bör inte vara något problem alls att följa den breda spångade leden runt myren, till och med för personer med rullator eller rullstol, och toalett (utedass), och en väl tilltagen grill- och rastplats med vindskydd har iordningställts.

Bild 2 Lättvandrat och handikappvänligt

Det är nog nästan 25 år sedan jag var här senast (under den analoga eran) men jag har haft myren i åtanke flera gånger sedan dess men inte kommit till skott med att åka hit. Så nu när jag av en ren tillfällighet stötte på en liten annons om en guidad tur här igår fick jag äntligen ändan ur vagnen. 

Väderutsikterna verkade någotsånär goda..avtagande regnskurar, växlande molnighet och i alla fall inte sol från blå himmel mitt på dan (svåraste ljusförhållanden för foto). Så det var bara att packa kameraryggan, fylla en kaffetermos och inhandla beprövat myggmedel...risken för mycket mygg var ju uppenbar efter en tidvis regnig vecka! Men - som det skulle visa sig, blev jag bara biten av EN mygga under vandringen - om jag hade använt medhavt myggmedel hade jag förmodligen klarat mig ifrån även det bettet.

Bild 3 Effektivt skydd mot för människor (antagligen lite hälsosammare nu än det US myggstift sedan 70-talet jag fortfarande har liggande)

Jag bedömde att min Canon 5D Mk3 med Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro 1:1 skulle få bli basutrustningen, men andra gluggar och stativ mm hade jag ju också till hands. Jag insåg att jag nog är lite ringrostig betr. makrofoto, men jag såg också den här utflykten som ett sätt att ”reka” för senare besök där, och få en uppfattning om vilken utrustning som skulle vara bäst. Fota makro på fri hand, stående upprätt, har aldrig varit min styrka, så ett liggunderlag skulle väl inte vara i vägen. Kunde min ihopskjutbara nätta monopod (enbens-stativ) eventuellt också användas?

Bild 4 Upptakt till vandringen

Vandringen leddes av Pieter Fürst, ordförande i Vattudalens Naturskyddförening som imponerade stort på mig med sin kunskap -  de olika arterna (samt underarter, hybrider mm) av olika nycklar är ju ett svårt kapitel i floran, men han visade på flera olika sätt att någorlunda kunna artbestämma. Men inte bara orkidéer, blomningstiden varierar ju för dem och t ex Guckusko och Flugblomster var i stort sett utblommade nu. Det finns ca 25-30 arter (lite beroende på hur man räknar de olika nycklarna) av vilda orkidéer i Jämtland, varav ungefär hälften finns här på Vackermyren.

Bild 5 Blodnyckel

Bild 6 Ängsnyckel (med reservation för min ev. felaktiga artbestämning) 

Själv var jag först och främst intresserad av orkidén Skogsfru, en mycket speciell och tidvis väldigt sällsynt art som jag fotade analogt när jag senast var här för 24 år sedan. Men den fanns inte att se nu - den blommar vanligen i slutet av juli/ början av augusti (när den väl blommar - det kan gå flera år innan den visar sig igen!) Se t ex. "Den Virtuella Floran", Naturhistoriska  riksmuseets länk http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/orchida/epipo/epipaph.html

Bild 7 Skogsfru, analog bild fotad ca 1996, (filmscannad negativ färgfilm) 

Dessutom hade jag fått för mig att Sileshår, den grymma köttätande växten skulle vara högintressant att fota, och den lilla oansenliga växten av arten Småsileshår fanns ju att se på Vackermyren (inte den större arten Rundsileshår, som jag trodde skulle finnas). Vår eminente guide pekade ut Småsileshår för mig på nära nog nolltid.

Bild 8 Småsileshår (se vätskedropparna ytterst på "tentaklerna", som hjälper till att fånga insekterna)

Eftersom min egentliga avsikt var att reka och testa för ett senare besök, så kan det passa bra att komma tillbaka om ca en månad för att föreviga bl. a. Skogsfrun. Jag vill ju helst också vara ensam på plats vid fotandet, det går ju inte att hänga med en guidad grupp och samtidigt plåta, och jag är alltid störd i mitt ”skapande” om folk står och tittar på när jag fotograferar - i synnerhet då också krälar på marken.

Bild 9 Välordnad rastplats strategiskt placerad mitt i

I halvtid en fika ur medhavd termos vid den välordnade rastplatsen - och vi hade tur med vädret under hela vandringen, inget regn utan uppehåll under hela vandringen på ca. halvannan timme. I bilen dit och på vägen hem på eftermiddagen regnade det en hel del!

Bild 10 Brudborste, en vanlig tistel

Jag tog alla bilderna sånär som på en bild med ”basutrustningen” 5D och makroobjektivet Tamron 90, på fri hand - jag använde varken stativet eller min monopod, som låg kvar i bilen, likaså liggunderlaget. Jag skulle ha blivit efter gruppen direkt isåfall, jag ville ju också få höra guidens intressanta information!

Vid ett tillfälle provade jag mitt EF 70-200 f4,0 IS, mest för att jag var osäker på dess närgräns och användbarhet i makrosammanhang. Bilden på tistlarna ovan visar väl att för större blomster kan det visst användas - och med en 12 mm mellanring det blir kanske ännu bättre? Få se om jag köper en mellanring!

Bild 11 Intresserade deltagare - i alla åldrar! 

Vad jag återigen upptäckte (glömt eller förträngt sedan den senast tagna makrobilden) var, att nu som 70-plussare börjar det bli allt jobbigare att ta sig upp till stående från ”makroläge”...trots att jag är fullt frisk i åtminstone det avseendet. Om dessa mödor ska tillskrivas åldern eller också en slö och otränad lekamen, återstår att se efter nästa makro-sejour! Jag får börja träna inomhus i hemmet för att bättre kunna klara den planerade augustiutflykten - då jag får räkna med att ligga ner och fota!

Bild 12 Björkpyrola - den är ingen orkidé men ändå lite speciell!

Guiden Pieter Fürsts imponerade breda och djupa botaniska kunskaper innefattar förstås också lavar och mossor, han visade oss bl a två arter som jag fotade under dagen: Garnlav och Skägglav.

Bild 13 & 14  Till vänster: Garnlav och Skägglav - till höger, garnlav  visar på riktigt ren luft där den växer

Sammantaget var det ändå en givande utflykt och blomstervandring - även om jag inte fick med mig några ”toppskott” denna gång så var jag ju en erfarenhet rikare i flera avseenden - jag börjar att inse mina begränsningar både inom akrobatik och makrofoto... 

Besök Vackermyren själv om tillfälle ges - den rika orkidéskatt och blomsterprakt vi har här uppe i norr varar bara i stort sett tre månader i bästa fall!