Till Mor

En selfie med oss båda - ”Äpplet faller inte långt från trädet...” bilden visar min gamla mor, 93 år och jag själv, nyss fyllda 70. Vi tar oss emellanåt en liten tur med bilen i omgivningarna när vädret inbjuder till en utflykt i den rekordtidiga högsommaren. 

Denna dag till vände vi kosan mot Stocke Titt på Frösön, hembygdsgården med gott kaffe och riktigt smarriga chokladbollar!

Mamma Ebba ramlade ur sängen och bröt lårbenshalsen precis natten till sin 93:e födelsedag, och kämpar ännu tappert med smärtan och orörligheten fem månader efter olyckan.

Jag förstår att varje dag är en kamp med den ständiga smärtan, kramperna i benet och osäkerheten om att överhuvudtaget komma i någotsånär normal form på gamla dar, är nästan outhärdlig - varifrån får hon kraften, sin outröttliga kämpaglöd?

Bara att kunna göra sådant som vi andra ser som självklart eller tom trivialt att inte kunna klara själv, t ex att duscha, klä på sig på morron, ordna till sin egen frukost. Jag ser hur det smärtar henne in i själen, att vilja så mycket, men inte kunna. ”Hur länge ska jag ha det så här?” Frågar hon ofta. Jag önskar att jag kunde svara...

Men emellanåt, när vi har varit ute och riktigt njutit av en fin dag, efter att vid har ätits en god middag med ett glas vin och en välsmakande dessert, ser jag den där glimten i hennes öga att hon ännu har kvar livsviljan och glädjen att leva - här och nu, att hennes älskade son vet så väl vad hon vill ha och att han hela tiden gör sitt allra bästa för att hans älskade mor ska må bra.

Jag fruktar för den dag när mamma inte längre orkar och kommer att lämna oss - tills dess hoppas jag bara att jag kan göra alla hennes återstående dagar ljusa och soliga.

Jag önskar dig en fin Mors Dag 2018! 

Din son Börje

Ett och ett halvt år senare - hon kämpar alltjämt, som den "vinnarskalle" och ständig optimist hon alltid har varit...jag försöker ge mamma all hjälp jag nånsin kan för att hon ska ha det bra  - och jag hoppas innerligt att hon får fylla 95 år den 30:e december 2019!

/B