Första filmen med Zeiss Super Ikontan

Nu har jag framkallat första filmen tagen med "artefaktkameran", min nyligen förvärvade Zeiss Ikon Super Ikonta 531, med Tessar-objektiv 7,0 cm/f3,5 tillverkat i April 1936. Motivet här, Af Chapman på Djurgården, förevigades med bländare 8, 1/100 på 120-filmen Ilford FP4+, körd 11 minuter i D-76 1+1. 

Negativet i storlek 4,5 x 6 cm är avfotograferat på ljuslådan med min DLSR Canon 5D III, och Tamron 90 mm macroobjektiv på stativ. 

Jag är förstås mycket nöjd - och ser fram mot fortsatta äventyr med den gamla trotjänaren! Riktigt roligt! Nu drar vi fram filmen och går vidare mot nya bilder -  vi analognördar, låt oss inte nedslås av de digitalfantaster och vanliga husbehovsfotografer som inte fattar varför vi envisas med gammal teknik! Men vi dissar ju inte det digitala för det, eller hur?

En särskild eloge vill jag ge till Peter Hennig som guidat mig i Zeiss intressanta historia och gett mig bra tips. Likaså stort tack till Bob Bovin, bra tips om CLA hos Jonas Vikström, Analoga Kameror i  Sumpan.

/B 

Styrelsemöte i Coronarider

Det var länge sedan vi kunde samlas på detta sätt - och vi var ju i alla fall färre än 8 pers här. Jag som adjungerad i styrelsen (”får tycka men inte rösta”) och försedd med mobilkamera och Lightroom-app däruti för att obemärkt kunna ta bild i rawformat, kunde dokumentera läget.

Men föreningens framtid är ännu mycket oviss...nu planerar vi ju att försöka genomföra årsmötet som ett digitalt Zoom-möte. Men det är inte lätt för gamlingar som vi som inte bara ofta möter den trista ålderismen nuförtiden men vi är också noviser på det datortekniska!

Obsevera bara att Odd-Fellowloggan på kaffekoppen inte alls har med föreningens verksamhet att göra!

/B

Elsparkcyklarnas tid

Jag var ju nyligen i Kungl. Hufvudstaden - som jag ju inte besöker så ofta. Men jag förvånades nu av den täta förekomsten av elsparkcyklarna, överallt - med eller utan förare.

Elsparkcyklar har vi ju väldigt få av här uppe i Östersund, såvitt jag har sett - det är kanske klimatet som gör att det är mindre intressant att fara fram ljudlöst i centrum - på både gott och ont. 

Elsparkcyklar som "ligger och skräpar" eller som inte verkar ha nån förare i närheten, kan man bara ta en sådan och åka iväg vid behov?? Eller måste man ha nån särskild app i smartphonen för att ta hjälp av en elsparkcykel när man är på väg uppför en brant gata?

Här där bilden togs, "på Söders höjder" om jag inte är felinformerad (min lokalkännedom i Sthlm är inget att skryta med), så verkar ju inte kullerstenen vara nån idealisk vägbeläggning för en elsparkcykel - kanske där är därför en av åkarna verkar ha givit upp!

/B

Zeiss Ikon Super Ikonta 531

Nu har jag satt i en rulle Ilford FP4+ i min nyligen förvärvade retrokamera - den svartvita filmen på 120-spole får 16 bilder 4,6 x 6 cm, på "högkant" i kameran, och premiärfotandet skedde på Djurgården i samband med min Stockholmsresa för en knapp vecka sedan. 

Det har tagit lite tid sedan paketet kom från Japan, men jag hade ju en sak att åtgärda eller få åtgärdat av ett proffs innan jag kunde fota första rullen.

Slutaren var blockerad på ”B”  till att börja med, men med snabb och kunnig service hos Jonas Vikström i Sundbyberg så var detta åtgärdat (tack för tipset, Bob Bovin!) och med välbehövliga instruktioner, råd och inte minst kamerahistorisk tillbakablick av Zeiss-experten Peter Hennig tog jag mina första bilder. 

Jag behövde ju gott om tid för att bara ta en enda bild med denna "artefakt" - men Tommy L, min eminente stadsguide för dagen, tillika trogen fotokompis (som ju också fotar spegellöst som jag numera, dock med Canon EOS R) hade tack och lov bra tålamod med mig, trots att han stannat med bilen på olämplig plats!

Denna Tessar lämnade Carl Zeiss Jena den 9 april 1936 i en omgång av 1000 likadana. Kameran torde sedan ha blivit monterad av Zeiss Ikon AG i Dresden sent 1936 eller tidigt 1937, enligt Peter - en sådan ”proveniens” torde väl vara värt nån krona också - om jag nån gång skulle överväga att sälja den?

Det ska bli mycket spännande att framkalla filmen  i sinom tid!

/B

Vintrig risk - livsfarliga istappar!

Som komplettering till Måns Hagbergs Cityscape-blogg om halkbekämpning  (konstigt ord förresten - låter som ett krig som knappt går att vinna) av trottoarerna så kommer här min illustration till kommentaren jag skrev i den eminente Hr. Hagbergs blogg ”Farliga trottoarer i stan” - man kan ju inte bifoga bild till bloggkommentarer, vilket ibland vore jättepraktiskt, så här får det då bli en egen blogg...

För att slippa upprepa mig, så är länken till den nämnda bloggen av Måns Hagberg här:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/farliga-trottoarer-i-stan.htm

Min kommentar till Måns Hagbergs blogg "Farliga trottoarer i stan" ligger f.n. allra sist av kommentarerna - sent om cider läste jag hans blogg men nu är väl dom största riskerna med "Fimbulvintern" *) överspelade...förhoppningsvis. Åtminstone här och söderöver.

*) Fimbulvintern = vintern som förebådar Ragnarök i den nordiska mytologin

Men trots riskerna med både halka och istappar understundom, så är Gränsgatan en riktigt mysig gata att gå nerför, framför allt i soligt väder! Det var länge  sen vi hade så höga snövallar ut mot gatan...men håll med om att det KAN vara fint med vinter i stan också!

Om man gick runt hörnet till höger där framme, och började gå Strandvägen, så kom man strax till ett annat hus som också hade präktiga istappar, men här ligger ju huset gott och väl 20 meter från Strandgatans trottoar, så eventuellt nedfallande istappar drabbar troligen bara fastighetsägaren själv...men jag anar att fastighetsägaren borde ha en del istappsförebyggande jobb att göra framöver! 

Dålig isolering upp mot taket gissar jag - någon mera byggtekniskt kunnig än jag kan säkert ställa diagnos. Men det blev ju ett ganska vackert "istappsdraperi" till höger om balkongen ändå, eller hur?

På gjensyn -

/B