Retro-Nostalgi för en fotonörd

Nu när det snart börjar dra ihop sig (5 veckor kvar) till en av mina drömresor som jag länge har fantiserat om, nämligen flodkryssning på Donau med strandhugg i flera historiska städer, så måste jag snart också bestämma mig för en ambitionsnivå på fotandet, under resan...

Jag har ju en ganska omfattande digital utrustning, med två rejäla kamerahus (7D MkI och 5D MK3) och en bra uppsättning med gluggar som täcker brännvidder från 10 mm upp till 640 (crop-sensorn på 7D), 16 -400 mm på fullformat. Jag hade inte tänkt dra med mig en stor systemkamera med flera utbytbara objektiv, främst för att det blir för mycket att bära på och sannolikt minskar min lust att se nya sevärdheter, men också för den ökade stöld- och skaderisken på dyr utrustning. Det känns också jobbigt att gå igenom alla omfattande säkerhetskontroller på flyget och frågan om incheckat bagage/tillåtet handbagage och därmed förknippade risker att tappa/skada objektiv mm. 

Nä, så det får nog bli den lilla G1x:an igen, som jag ju hade med mig på Italienresan till Mille Miglia i våras - den funkade ju jättebra för det fotandet - trots slutarfördröjningen, som kunde vara lite "opraktisk" när jag ville panorera och följa bilar som kom körande. 

Och nu kommer jag till min retro/nostalgi-fantasi: 

Utöver min förhållandevis lilla och hanterbara kompaktkamera Canon G1x, så skulle jag mycket gärna ha med mej en gammaldags analog kamera, laddad med Tri-X för att kunna ta spännande miljöbilder i Bratislava och Budapest...Så en gammal dröm om att äga en Leica i M-serien med ett ljusstarkt 50 mm objektiv har vaknat till liv igen. Jag kan ju fota med svartvit film, framkalla den hemma själv i min Paterson-dosa från 70-talet och scanna negativen i min filmscanner - för att på så sätt digitalisera dem och kunna bildbehandla i Mac:en. Jag har börja undersöka vad en M6 (med ljusmätare) och ett bra objektiv, t ex helst i A, A- eller B+ skick skulle kosta, och tillsammans med ett välvårdat Summicron 50/2,0 objektiv är man ju uppe på i runda slängar drygt 20 000.  Är det värt det? Och inte minst - duger jag till den typen av "gatufoto" jag fantiserar om? Leicans hanterbarhet (storlek, vikt) föreställer jag mej vara klart bättre än en "präktig" systemkamera med flera gluggar, därtill också lättare att resa med samt den behöver kanske inte vara så "iögonenfallande" på stan annat än för andra "retro-nördar" med M-Leicor...

Jag har snokat upp en säljare som har de Leica-prylar jag suktar efter, men "snålvargen" i mig säger till mej oupphörligen att "nöj dig med den digitala G1x:an - du kan ju alltid konvertera dess råfiler till sv/v närsomhelst...och till praktiskt taget ingen kostnad..." 

Jag önskar ju nästan att nån annan "analog-nörd" skulle försöka att övertala mej att "go for the Leica - that is what you REALLY want, isn´t it? Ja ja - strax innan resan kanske jag ändå "fegar ur"...vi får se!

En annan bild som bra illustrerar ett annat av mina svartvita fotominnen är den som kan ses i länken här:

http://msnbcmedia.msn.com/j/MSNBC/Components/Photo/_new/pb-111108-sinatra-frazier-ps.photoblog900.jpg

Tungviktskampen i mars 1971 mellan Mohammed Ali och Joe Frazier som jag tror ägde rum i Madison Square Garden blev de facto också fotograferad av ingen mindre än Frank Sinatra - se bilden som isar hur flera andra fotografer plåtar den fotograferande "Frankie Boy". Jag har länge haft en övertygelse i bakhuvudet att Frank Sinatra fotade som frilans vid några tillfällen då för LIFE Magazine - och att han av Canon hade försetts med deras nya "superkamera" dvs Canon 7S med det extrema normalobjektivet 50 mm/f. 0,95! Nu tycker jag mej se på bilden i länken, att kameran snarare är en av Nikons proffsmodeller från den tiden - kanske är det en förhastad slutsats som jag har gjort, att han vid den boxningsmatchen använde just Canons kamera med supergluggen...Jag har ju under hela min "fotografiska karriär" varit Canon-nörd, och den kameran 7S med 50 mm 0,95 har i sig varit en "drömkamera" utöver "kamerornas Rolls Royce" dvs Leica M-serien. Då på 60- och 70-talet var ju en Leica nåt som bara riktiga pressfotografer hade råd med. Jag såg just på en annons på E-bay, att någpn där sålde en Canon 7S med supergluggen för ca 25000:- Är samlarvärdet så högt?

En annan Canon-kamera som det också skulle vara roligt att äga, är en Canon Dial 35-2. Det är en halvformatskamera för 35 mm film med ett karakteristiskt utseende - tror att den också har ett visst samlarvärde men kanske inte så högt som superkameran. En sådan skulle jag kunna ha i fickan under min förestående resa - kanske det finns nån till salu i Sverige?

Nåja - nu får det vara nog med drömmandet och de fria fantasierna för denna gång! Jag hoppas att jag kan visa lite intressanta bilder i en kommande blogg från Donaukryssningen - digitala färgbilder eller t.o.m "äkta" sv/v analoga...vem vet?

"Den som gör en resa har ju alltid något att berätta" heter det ju - vi får se!

Börje Norhager

Magnifika Mille Miglia – motorevent med mersmak!

Att få se det anrika veteranbilsloppet Mille Miglia har länge stått högt upp på önskelistan – och nu blev det av.

Jag och min kompis B i Forshaga hittade en specialresearrangör i Skåne som hade paketresor till MM 19 – 23/5, och vi bokade in oss på en sådan resa redan i början på januari. Flyg t.o.r Sthlm - Milano, dubbelrum på hotell, busstransfer, evenemang och museibesök mm.

Tyvärr kom beskedet från researrangören i början av mars att paketresan ställts in pga. för få anmälningar. Trist – så vi resonerade så, att det kan vi väl fixa själva? Sagt & gjort, flygbiljetter med SAS, hyrbil och hotell, tåg till Sthlm och så bar det iväg på onsdag i förra veckan. Häftigt! 

Mille Miglia kördes som riktig tävling mellan 1927 och 1957 (med uppehåll under krigsåren med undantag för 1940), en slinga på ca 160 mil mellan Brescia i Norditalien, till Rimini/Bologna, Rom och åter till Brescia. Sträckningen har varierat lite men är i huvudsak lika lång och körs numera ( sedan 1982) som veteranbilsrally under 4 dagar.

Bugatti på gång i regnet

1930 då Tazio Nuvolari vann loppet i en Alfa Romeo 6C1750, hade han en medelhastighet på strax över 100 km/tim – obs att detta var en medelhastighet, så det måste ha gått ganska fort även genom små byar och städer efter vägen - på den vägstandard som gällde då! 

Healey 244 Silverstone 1949 på väg in i Desenzano

Japaner japaner...i en Maserati A6GCS "Monofaro" 1948

Patriarca 750 Sport 1950, hamnstråket i Desenzano

Det gäller att ha en bra trasa att vrida ur när man har torkat ur sittbrunnen! Fiat Bernardini 1100 1949

Att delta i loppet nuförtiden innebär att man måste ansöka till tävlingskommittén – dels måste fordonet (fordonstypen) ha deltagit i ett av de riktiga MIlle Miglia-loppen mellan 1927 och 1957, fordonet beskrivas noga med bilder och text, och inte minst erlägga den icke obetydliga anmälningsavgiften på 7000 € plus moms (ca 85.000:- SEK!) Man kan förstå att merparten av deltagarna är rika pojkar där pengar inte spelar nån större roll…

Desenzano Del Garda vid Gardasjöns sydspets

Vi hade bokat hotell i den lilla mysiga staden Desenzano del Garda, vid Gardasjöns södra ände, där bilarna passerade kort efter starten från Brescia längs gatan nere i hamnen. En pittoresk liten pärla, som tyvärr hälsade bilarna med ett ogästvänligt hällregn den första dagen på väg mot Rimini. Att åka i en öppen bil utan sufflett den första etappen på ca 40 mil i måste ha varit en prestation – och att få sin dyrgrip helt genomblöt av regn både ut- och invändigt måste ha varit påfrestande!

Vi åkte inte med på den långa resan runt, utan stannade och besökte bl. a Mille Miglias bilmuseum i Brescia en dag, gjorde en lång båttur på Gardasjön i strålande solsken en annan dag och begav oss till den klassiska racingbanan Monza norr om Milano dagen för målgången.  Veteranbilsloppet hade en kontrollstation där som möjliggjorde för intresserad publik att få se bilarna på nära håll.

En tjusig Lancia Aurelia 1957 på Mille-Migliamuseet i Brescia

Testar innedrinken "Spritz" - läskande!

Jag släpade inte med mej någon tung fotoutrustning med systemkamerahus och objektiv, utan nöjde mej med den lilla kompaktkameran G1x. Jag tycker ändå att jag fått riktigt skapliga bilder med mej därifrån – den enda detalj som egentligen besvärade mej var slutarfördröjningen vid avtryck på G1x:en, det var svårt att ta en bild i rätt ögonblick när dom kom körande.

Monza

Aston Martin Le Mans 1931

Alfa Romeo 6C 1750 GS Zagato 1931

Fiat 508 Balilla1933

Jaguar SS 100 1937

Bentley Le Mans Eight 1947

Talbo-Lago T26 GS 1950 - motorn kokar pga tomgångskörning

Alfa Romeo 1900 SS Zagato 1955 - kanske den häftigaste efterkrigsalfan enl min mening, möjligen med fel färg (borde väl varit röd)

MB 300 SL Gullwing - varmt i kupén

Ferrari 500 TR Spider Scagletti 1956 - kanske den dyraste kärran för dagen?

Triumph och Alfa - bland många läckra kärror

Notera SAAB:en i mitten - kördes av två belgare

Summan av kardemumman var i alla fall att det var en häftig upplevelse – och det är alldeles speciellt att se och HÖRA dessa gamla klenoder ute i det fria – körda i stadsmiljö och på Monza, i stället för inne i ett dunkelt bilmuseum! Hela resan kostade c:a 7500:- per skalle (Måltider och fickpengar oräknade) för 5 dagar - och det blev t o m billigare än vad den inställda paketresa skulle ha kostat. Så jag åker gärna dit igen!

MIN VERKLIGHET - OCH MÅNGA ANDRAS

Strålkanon nr. 4

Jag är nu drygt halvvägs, har alltså 3 veckor kvar av den serie strålbehandlingar som jag ska genomgå under 7 veckor.  Måndag t.o.m. fredag varje vecka strålning under 15-20 minuter inkl inställning av maskinen, sedan helgerna "lediga" då jag kan åka hem till Östersund. Knappt 40 mil enkel väg att köra, måndag morgon resp fredag eftermiddag.

Harar - konstverk av av Mats Caldeborg

Konstverket i väntrummet till strålbehandlingen gjorde ett starkt intyck på mig. Haren utanför fönstret är blå, medan den inre är i en brun eller bronsfärgad nyans.

 Gråväder - Norrlands Universitetssjukhus (NUS), Norra Entrén

Patienthotellet "Björken" ligger bara ett stenkast ifrån sjukhusområdet - på ett sätt är det praktiskt att ha nära till behandlingen men gör kanske också att man är vistas i  sjukhusmiljö i stort sett hela tiden...

Selfie - en dag i väntan på behandling

Jag har min kamera och min laptop med mig under vistelsen här uppe, och selfien ovan  är förstås arrangerad och i viss mån manipulerad. 

Knivslöjd

För att skapa sysselsättning finns lite olika aktiviteter, bl a "Oasen" på patienthotellet "Björken", där man kan få utlopp för sina hantverkstalanger, t ex göra en kniv med utsirat skaft av renhorn, eller sy, göra smycken, batik osv. 

Framtiden känns mycket oviss, men jag känner i alla fall stort förtroende för de läkare, sjuksköterskor och annan personal som jag hittills kommit i kontakt med. Jag tror att jag här i Umeå får den bästa behandling som är möjlig, och jag är övertygad om att svensk sjukvård verkligen ligger långt framme internationellt sett.

MIN ANALOGA ERA

Eftersom jag har fotat ända sedan tidigt 60-tal i praktiken (då räknar jag inte t ex min profilbild där jag håller i farsans Ikoflex, se den lilla bilden här till höger), har jag fått lång erfarenhet av både analogt och digitalt foto, och även om den tekniska utvecklingen har gjort att dagens digitala bilder med råge tekniskt sett överträffar det som den analoga tekniken då kunde åstadkomma - åtminstone i de flesta avseenden, så har den analoga erfarenheten varit värdefull för mig. Och det finns en "feeling" och en dynamik (?) i framför allt det svartvita analoga fotot som digitaltekniken sällan kan åstadkomma - tycker jag i alla fall.

Här är min drömkamera - en Canon 7S från mitten av 60-talet, med den sensationellt ljusstarka optiken 50 mm f0,95!. Det sägs att  tidskriften "LIFE" som var stor och betydande betr. svartvitt reportagefoto vid den här tiden, försåg (sponsrade) självaste Frank Sinatra med en sån här kamera för att ta bilder  för den tidningen. Jag tycker mej ha läst nånstans att det blev några bilder från en tungviktsmatch i boxning, i Madison Square Garden, men jag kan möjligen ha fel i det avseendet!

Jovisst, både drömmen och kameran är från den tiden, och kameradrömmen finns kvar! Jag har ju aldrig haft någon möjlighet att komma över en sådan kamera, det gjordes nog inte fler än ca 4000 st så de som än idag finns kvar i hyfsat begagnat skick kostar nog multum, tyvärr! 

Trots detta har jag ändå förblivit Canon trogen under alla år, och detta långa "äktenskap" har även fortsatt under den digitala eran som jag är inne i nu. Visst, det finns andra kameramärken och den största konkurrenten under åren som väl har varit Nikon, är säkert minst lika bra tror jag.

Det var nog mest en tillfällighet att jag 1971 till sist valde en Canon FTb QL utan normalobjektiv men med FD 100 mm f2,8 och vidvinkeln FD 35 mm f3,5 som min första systemkamera. Jag tvekade mellan en Nikkormat FTn kamerahus som då 1971 kostade 930:- och Canons sortiment - och pga viss övertalning och rekommendationer från Hr. Grindborg som då innehade Foto Posé i Östersund, beställdes Canon-utrustningen kort därefter.

Jag har sen dess inte ångrat mitt vägval - utan jag har blivit kvar i Canon-världen dels för att jag tyckt att deras kameror har bra kvalitet, men också för att när man väl "kört in sig" på en kameratillverkares objektivsortiment så blir den utvecklingen nåt som man nästan automatiskt följer och uppdaterar sig med.  Canon-utrustningen som jag valde tror jag kostade sammanlagt ca 1700:-, om jag minns rätt. 

Efterhand blev det både flera objektiv och andra tillbehör, t ex en kopplad macrobälg från Novoflex som jag kom över billigt begagnad. Både original- och piratobjektiv, med det jag nog saknade mest var ett längre teleobjektiv ca 400 mm. 

Så här såg min analoga utrustning ut när den "växt färdigt"...

Den första digitalkameran (jag kunde inte stå emot längre) köpte jag hösten 2004 - en liten Canon kompaktkamera PowerShot S60, bara för att snabbt kunna ta och framkalla bilder för att enkelt kunna dokumentera bl a renoveringar och andra jobb från mitt fritidshus. Men för "riktigt" foto, nej då var den analoga systemkameran fortfarande bäst! Det dröjde ända tills våren 2007 innan jag var mogen att helhjärtat gå in för den digitala tekniken, och på våren 2008 så sålde jag av hela min analoga utrustning inklusive diaprojektorer och Linhof storformatskameran. Våren dessförinnan, slutet av Mars 2007 slog jag till på en Canon EOS 400D med vidvinkelobjektivet EF-S 10-22mm.

I en låda på vinden har jag fortfarande kvar min mörkrumsutrustning med förstoringsapparat och framkallningsskålar mm., och kanske är det dags att rea ut dessa antika prylar också nu. Men kanske behåller jag framkallningsdosan - ifall det skulle bli en analog Leica, och framkalla svartvit film i Paterson-dosan bara för nostalgins skull...

Fortsättning följer!

Nystart ?

Min sista (?) analoga Canon systemkamera - jag saknar den fortfarande!

Så här på årets första dag - när inte bara jag utan vi alla är ett år äldre jämfört med förra nyåret, tillåter jag mej att drömma lite:

I år kanske jag borde göra den där resan - drömresan...

Först köper jag mig en bättre begagnad Leica M6 eller liknande med normalobjektiv, vidvinkel och kanske ett kort tele (jag kan just inget om Leicorna, vet bara att det var drömkameran som alla ville ha när jag först började fota).En STOR förpackning med svartvit film, helst Tri-X och kanske några Ilford FP nånting, och lär mig hantera den hjälpligt. 

Sedan flygbiljetten, jorden runt, med stopp utplacerade på lämpliga tidsavstånd och på platser som jag skulle vilja uppleva på nära håll. En s.k. "öppen" flygbiljett, där jag kan välja att stanna kortare eller längre tid på särskilt intressanta platser. Jag bokar nog hotellrum för åtminstone en natt på varje "stop-over-plats", och försöker att inte planera för mycket detalj före avresan. Kanske kommer jag att vara borta nån månad eller så (eller varför inte 80 dagar?) när vädret är som bäst och lämpligt för långresa, augusti/september eventuellt. 

Utöver Leican tar jag nog med min lill Canon G1x, för att också kunna få med mig bilder i färg och råformat när tillfället så kräver!

Väl hemma igen, kommer jag säkert att ha massor med bilder att redigera och visa, och min gamla Paterson-framkallningsdosa ska jag nog inte sälja av utan den kommer väl till pass för alla de svartvita rullar som ska framkallas! 

Nåja, till att börja med (idag, nyårsdan) tar jag väl mej en kopp kaffe så länge...medan jag funderar vidare. Vad kommer hela äventyret att kosta? Nåja, att drömma kostar inget!

GOD FORTSÄTTNING på fotoåret 2016 till alla på Fotosidan!

/B

Resekamera ? För både film & plåtar, 6x9 cm - stor och tung men den var rolig att experimentera med!