Tillbaka till Jotunheimen
Minnets arkiv, avdelning Barndom, är fullt med fjällbilder. Jag är nämligen uppväxt i en by nära Åre, och pappa tog med sina ungar till fjällen så ofta som möjligt. Alla årstider.
Men det var i Jotunheimen äventyrets dörrar öppnades. Här fick jag för första gången gå på glaciär med stegjärn på kängorna och dessutom vandra i ett landskap av mer alpin karaktär än de mjukare Jämtlandsfjällen. Jag var 12 år den sommaren.
Det känns därför följdriktigt att det är i Jotunheimen som minnets avdelning A som i alpinism etableras. Det sker i vuxen ålder med en glaciärkurs i regi av norska Bregruppa (bre = glaciär på norska). Sen dess har det gått utför, eller rättare sagt uppför.
Det har blivit en hel del turer till Jotunheimen genom åren. Om en dryg vecka drar jag dit igen. Det är någonting speciellt med just detta fjällområde som lockar. Kanske ligger förklaringen i min egen historia. I minnets arkiv. Den där sommaren 1978.
Tält - inte mitt - i närheten av Spiterstulen.
Vy mot Fannaråken från Smörstabbrean.

Självporträtt, typ, från en solotur på skidor.
Friskt vatten alldeles utanför tältet.
Visdalen. Två vandrare på väg upp mot Galdhöpiggen.
Begränsad åtkomst till nationalparken vintertid.
Fikapaus på väg mot toppen av Kyrkja.
Ringskard, 2284 möh.








Det rycker i vandringsfötterna och en önskan om att vara ung och frisk.
Bild 6 stack ut lite extra bland de här, dramatisk och en hint om hur tufft det kan vara i fjällvärlden.
Har man en gång blivit biten av fjällen, ja då sitter längtan där... Nu vet jag inget om din ålder eller hälsa, men det går att göra enklare dagsturer i fjällen, på vissa ställen - som Storulvån i Jämtland - till och med i rullstol. Tack för din kommentar!
Bild 5 föll jag lite extra för... och nr 2, och nr 6 för den delen - den var läcker med asfalten, och 7 var kul! Så där som det känns att ta en paus i fantastisk natur! Sista bildens dramatik gillar jag också, och den första är ju vacker också... :) Ser fram mot reportage om din kommande vandring! För, visst kommer det...?
/Anna
Hej Anna! Jodå, om det blir några vettiga bilder så blir det ett blogginlägg eller två. Tack för din kommentar, jätteroligt att läsa!
Kanon! Då har jag ngt att se fram mot bland blogginläggen! :)
Hoppas att du får en toppentur!
Tack Wolfgang! Ja har vi nåt område i Sverige som liknar de jotunheimska alperna så är det Sarek.
Jag tyckte att det var svårt att vandra i Sarek. Är det så även i Jotunheimen?
Nej, Sarek är mycket tuffare i och med att det inte finns markerade leder och stugor. Jotunheimen har å sin sida fler glaciärer och en del rejält branta partier, men är på det hela taget lättare att vandra i.
Jag fatsnar för den sista bilden, med kontrasten mellan Ringskards höga spets och bråddjupet man anar nere till höger. Mäktigt mörk himmel också, men ett fint ljusblänk i snön.
Ser fram emot ny rapport!
Tackar =) Den bilden är också i min smak; sol och blå himmel ger sällan intressanta fjällbilder. Lite "rå" pga scanningen, men duger väl för att visas i en blogg.
Fjällen upplevde jag första gången som vuxen men jag minns att jag som barn tyckte det var orättvist att Norge hade högre fjälltoppar. Som barn är det tillåtet att vara naiv. Fast jag tycker fortfarande att det är orättvist att Norge har högre fjälltoppar ...
Hej Carlos! Jag kan bara hålla med, men som tur är så ligger inte Norge långt bort. Ha det gott =)
Tackar för det Mikael!