Norrskenet
I mitt blogginlägg om Lofoten förra veckan visade jag en bild på norrsken. Jag har fått kommentarer om den bilden med önskemål att få se fler rutor från tillfället.
Min tanke när jag valde ut bilden handlade om effekt och stämning. Norrsken är i sig ett så spektakulärt fenomen att det lätt tränger undan övriga bildelement, i synnerhet om skenet är sprakande, virvlande och fullt av färger.
På plats tror man knappt sina ögon. Men för fotografin råder ingen given relation mellan slående motiv och resultatets kvalitet. Låt mig förklara med några exempel.
I de två bilderna nedan tycker jag att norrskenet breder ut sig på bekostnad av både stjärnhimlen och bergen. Inte minst i den första bilden, där den gröna slöjan är så gigantisk att den tycks vilja spränga bildens kanter.
Dessutom ser den gröna speglingen i vattnet nästan artificiell ut, som om den vore inklippt. Vattnet känns inte integrerat med bilden i övrigt.
Även om dessa bilder är realistiska tycker jag att uttrycket är alltför påträngande. Norrskenet liksom väsnas och gestikulerar – se på mig och bli imponerad! Det är fyrverkeri och pukor.
I den bild jag föredrar är norrskenet nertonat. Den stjärnklara himlen, de månbelysta bergen, stillheten, oändligheten: allt detta kommer fram bättre i denna bild. Så om det är dessa aspekter jag vill förmedla snarare än ett spektakulärt himlafenomen, ja då är valet givet.
Kanske tycker du annorlunda? Jag kan i alla fall lugnt säga att den där kvällen i Lofoten gav mersmak för norrskensfotografi, en subgenre inom naturfoto där jag efter detta första trevande försök har mycket kvar att lära mig.
Men norrsken är ju overkligt. När jag bodde i Norrland sprakade himlen ibland så man nästan fick ont i öronen. En gång var det sånt norrsken så folk körde i diket på E4 för dom tittade i himlen.
En mer nertonad bild, som din sista ger en lugnare känsla men vi människor vill ju bli woow,ade. Se bara på alla bilder av soluppgång och nedgång som vi häpnar över.
Dom här bilderna är fina alla tre var och en på sitt sätt
Marianne
Den mittersta bilden gillar jag nog mest av de tre.
Visst tar norrskenet över landskapet och domninerar bilden vilken jag personligen inte tycker gör något då det är ett spektakulärt fenomen. Norrskens upplevelser fäster sig gärna på näthinnan och minnet.
De vackra bergen kommer mer till sin rätt i sista bilden men visar inte styrkan i norrskenet. Ett givande och tagande vad man själv föredrar och vill visa för betraktaren.
Jag har fotat oändliga norrsken och aldrig hört ett sprak från norrskenet. Läst mycket om norrskenet hur det är möjligt och oenigheten är stor ljust om ljudet.
Men en mäktig upplevelse är det och ett minne för livet.
Ser fram mot fler bilder från Lofoten.
Mvh
Maria
Ha det gott
Gun-Inger