JPG eller RAW?
Frågan dyker som bekant upp i fotoforum då och då. Ibland blir diskussionen rena skyttegravsbataljen.
Var och en blir salig på sin fason, och man måste ha förståelse för att alla inte har samma ambitioner med sin fotografering. Även samma fotograf kan ställa olika krav från stund till stund: den ena gången funkar ett snapshot med mobilen medan en annan situation kräver fullformatare och TS-glugg.
Men...
Något som provocerar mig är när en jpg-bild likställs med ”naturlig” och ”autentisk”, och i förlängningen en behandlad RAW uppfattas som ”manipulerad”, som ”en bild skapad i datorn”. Det är ett befängt synsätt. Låt mig med ett exempel visa varför.
Jag tar exemplet från min senaste resa till Lofoten, eftersom jag nyss redigerat en mängd bilder från den turen.
Först en jpg, ”rakt ur kameran” som det heter.
Bilden har för det första uppenbara tekniska brister såsom distorsion och sensorfläckar.
Vidare sitter svart- och vitpunkt inte rätt och därmed är det dynamiska omfånget begränsat, med en kontrastfattig, fadd look över hela bilden.
Den grundläggande vitbalansen är varken realistisk eller tilltalande, men framförallt så kräver denna bild lokal justering av färgbalansen för att resultatet ska bli någorlunda naturtroget. Färgmättnaden måste också hanteras lokalt, framförallt reduceras i olika grad. Detsamma gäller ljushet och mellantonernas kontrast.
Kort sagt kräver denna bild ett antal åtgärder för att bli realistisk, levande och intressant. Jag ska inte gå in på alla steg, men efter framkallning i raw-konverterare och lite finlir i PS ser bilden ut så här:
Smaken är väl som baken men jag tror att få skulle säga att jpg-varianten ser bättre eller mer naturlig ut.
Nu skulle jpg-entusiasten kunna replikera: en jpg kan man ju också redigera. Då svarar jag:
– du har sämre utgångsläge i och med mindre mängd data
– du förstör filen varje gång du sparar den, oavsett åtgärd
– toleransen för oönskade artefakter är mycket mindre
Listan över argument kan göras längre. På filmens tid var man tvungen att avhända sig kontrollen över sina bilder till labbet. Det kan man på sätt och vis göra nu också, genom att låta kameratillverkarnas mjukvarusnickare bestämma över dina bilder. Alltså genom att fota jpg.
Gör gärna det den som vill, men kalla inte en bild ”direkt ur kameran” för mer naturlig, mer autentisk, mer fotografisk än en redigerad råfil.
Helt rätt och dessutom bra illustrerat med dina bilder. Det är nog oviljan hos en del att lägga ner lite extra omsorg om bilderna som gör att den här missuppfattningen om JPG finns. Börjat man titta lite noggrannare på sina bilder så hamnar man till sist i RAWformatet.
Christer
Din raw-bild är annars väldigt läcker.
jpeg "direkt ur kameran" med endast minimala ljusteringar.. :))
Ha D/ Gunte..
trots att mina fotopolare suckar och säger att det går att göra andra saker! ;)
/B
Ken //
Har man en kamera med 24 megapixlar och kör jpeg, så får man bara ut 6,
18 har kameran slängt.
/Tommy/
Om man nu är "handhavandepuritan" dvs tycker att bilden ska komma direkt ur kameran så oförvanskad som möjligt så måste det väl vara bäst att fota RAW och sedan direkt spara ner den oförändrad till tex JPG. Då må man väl så att säga ha gjort vad man kan för att "återskapa verkligheten". Jag är ingen handhavandepuritan och jag tror inte för en sekund att jag kan återskapa någon objektiv verklighet med mina bilder. Däremot kan jag försöka förmedla något till andra som jag själv sett och upplevt och på så sätt också förhoppningsvis bidra med något ur mig själv i bilden. Kan ju låta lite pretensiöst men så är det! (för mig)
Christer