Lofoten 2013 – stränder, hav och berg

Det var längesen. Alltför längesen. Så kände jag direkt när jag än en gång besökte de magiska öarna i norr.

Tidigare har jag åkt till Lofoten för att paddla havskajak eller klättra, både sommar och vinter. Fotandet har då kommit i andra hand. Men denna gång stod fotograferingen i centrum. Och många bilder blev det, i varierande väder och ljus. Nedan ett litet axplock.

Skagsanden i Flakstad var en av många stränder vi stannade vid.

Uttakleiv är ett populärt ställe för fotografer. Det blev ett par besök här.

Vikten, på den nordöstliga delen av Flakstadöya.

Lofotens vyer är så spektakulära, bergen och havsbandet så slående, att man lätt glömmer att sänka blicken och spana efter andra motiv. Men de finns där, och de är spännande.

Vädret var som sagt varierande. Det brukar det vara i Lofoten, som är känt för snabba och stora svängningar i väderlek. Klimatet påverkas av kombinationen nordlig breddgrad och närheten till Golfströmmen.

Vi hade tur som inte fick sämre väder än att vi kunde fotografera med gott resultat varje gång vi gav oss ut. Och vi fick vår beskärda del av strålande sol.

Dessa soliga stunder bjöd Lofoten på den ena vykortsscenen efter den andra. Här har just en liten fiskebåt passerat. Med båten i bild blev bilden nästan för pittoresk, i mitt tycke blev det mer intressant när de mjuka svallvågorna bredde ut sig över det lugna vattnet.

Reine, byn där vi bodde, badar i nyvaknad sol en ovanligt lugn morgon.

Reine är omgivet av branta berg, och som en drottning över dem alla ståtar Olstinden, som syns på bilden ovan.

Livet för Lofoten-borna har sedan historiska tider präglats av torsken. I många länder är torkad torsk från Lofoten en exotisk delikatess och överallt ser man torkställen, med eller utan fisk.

Stranden i Haukland – Lofoten i ett nötskal, skulle nog vissa säga.

Trots att stranden i Unstad bara ligger ett par stenkast från bebyggelse upplevde jag denna plats som särskilt karg och utsatt, som en sista utpost mot den väldiga Atlanten. Kanske påverkades jag av det lite hotfulla vädret de båda gånger vi var där.

Ett annat ställe som också kändes öde och exponerat var Eggum. Sjöbodar i vinterdvala bidrog till stämningen, och de erbjöd också intressanta fotomotiv.

Sand, stenar, hav, berg – dessa är ingredienserna som återkommer, men med smärre variationer som gör att det ena stället ändå inte är det andra helt likt.

Nedan ett par bilder från olika platser, olika tidpunkter, i Myrland.

Vad mer? Jo såklart, det där ljuset... som alla frågade om när man kom hem. Norrskenet. Om högtryck med klarblå himmel inte är så upphetsande för naturfotografen så har förhållandet den fördelen att chansen att få se norrsken ökar när mörkret fallit. Och vilket skådespel vi fick se!

Det började svagt, som antydningar. Snabbt kastade vi oss in i bilen för att komma till ett bra ställe. Väl på plats hann vi knappt försöka ratta in kamerorna förrän enorma gröna slöjor spelade över himlavalvet, medan månen belyste de snöklädda bergen. Det hela avtog ganska snabbt, för att successivt dö ut med ett par blygsamma efterdyningar.

Det var första gången jag såg norrsken. Minnet kommer jag att bevara som en skatt så länge jag lever. Till min glädje blev det några bilder på skådespelet också. Den jag gillar mest är en bild från slutfasen. Inte så spektakulär men – förhoppningsvis – desto mer stämningsfull.

Med den bilden avslutar jag denna fotokavalkad.

* * *

P.S. Tack till Eva och Kristoffer samt inte minst Magnus på Creative Adventures för gott sällskap, givande diskussioner, ja en suverän fotovecka helt enkelt! Och vår värd Lilian på Det Gamle Hotellet i Reine ska också ha tack - utan gott kaffe blir det ju inga bra bilder ;-)

Full fart på fotofronten

Den senaste tiden har varit händelserik, ja smått turbulent. Två bilder publicerade på 1x, och två intervjuer för olika tidningar: Fotosidan Magasin och GU Journalen. Sistnämnda är en tidning för anställda vid Göteborgs Universitet. Stort format, bra tryck, och ett helt uppslag vigdes åt mitt naturfoto (länk här, bläddra till s.24-25).

FS Magasin ringde upp mig med anledning av den internationella tävlingen Outdoor Photographer of the Year 2012, där jag till min stora förvåning kammade hem vinsten i kategorin Nature in Close-Up. Förutom presentcheckar och ära visades vinnarbilderna i stora utskrifter på en utställning i samband med en Outdoor-mässa i London, som drar 80000 besökare. Dessutom presenterades resultatet i senaste numret av Outdoor Photography, och det var spännande att se sin bild generöst framställd över ett uppslag.

Nån dag efter det att tidningen damp ner i brevinkastet fick jag ett mail med besked att ett av mina bidrag kvalat in bland ”Nominees” i en annan stor tävling, nämligen amerikanska Color Awards. Även om det är skiftande nivåer på bilderna känns det såklart hedrande att ens bild uppmärksammats bland 8500 inskickade bidrag från hela världen i kategorin Nature.

Vad mer? Bäst av allt var förra veckan. En ytterst fotointensiv vecka i magiska Lofoten i Nordnorge. Jag sitter nu och går igenom bildskörden. Blogginlägg kommer så småningom.

P.S. Bilden ovan har ingenting med nämnda artiklar eller tävlingar att göra, men nåt ska man ju visa i en fotoblogg =)

Rak och sned på samma gång

Hur kan det bli så här?

Bilden ligger i plan våg, vilket syns på fågeln, men ger samtidigt ett skevt intryck. Om det bara vore trädstammarna, som ju inte behöver vara lodräta som lyktstolpar, men också krusningarna på vattnet bidrar till intrycket att bilden lutar kraftigt ned åt vänster.

Rätar jag upp bilden efter träd och vatten ser det ut som att knipan simmar i brant uppförsbacke. Hopplöst fall. Bilden är ingen höjdare så jag är inte bekymrad, mest förbryllad. Hur kan en bild vara rak och sned på samma gång?

Brännvidden är 300 mm, bländare f/4, 1/1000 sekund. Bilden är obeskuren.

Färg eller svartvit?

Det är mycket sällan jag konverterar en bild till svartvit. Färgerna utövar en lockelse och utmaning som gråskalan sällan når upp till. Ännu ovanligare är det att jag är helt övertygad om det svartvita alternativet. Och nu står jag där igen, som en åsna mellan två hötappar.

Bilden är ett gammalt foto från Nepal som jag nyligen scannat om. Färg eller svartvit, det är alltså frågan. Vad tycker du?

Om bilden kan jag tillägga att berget heter Kimshung, som mäter ca 6700 möh och ligger längst upp i Langtangdalen.

Ny hemsida

Så var min gamla hemsida nedsläckt. Den nya bygger på en annan slags plattform (Pixu) för ett mer dynamiskt gränssnitt, som ska funka bättre på surfplattor och mobiler. Jag har valt bort nyhetsspalten och strippat sajten så att det är bilderna som talar. Och bilderna ska inte vara för många, ett fåtal starka foton ger i mitt tycke ett bättre intryck.

Jag är inte helt förtjust i det nya gränssnittet. Kanske byter jag till en annan tjänst. Därför tar jag gärna emot synpunkter. Klicka på bilden för att komma till hemsidan.