Full fart på fotofronten

Den senaste tiden har varit händelserik, ja smått turbulent. Två bilder publicerade på 1x, och två intervjuer för olika tidningar: Fotosidan Magasin och GU Journalen. Sistnämnda är en tidning för anställda vid Göteborgs Universitet. Stort format, bra tryck, och ett helt uppslag vigdes åt mitt naturfoto (länk här, bläddra till s.24-25).

FS Magasin ringde upp mig med anledning av den internationella tävlingen Outdoor Photographer of the Year 2012, där jag till min stora förvåning kammade hem vinsten i kategorin Nature in Close-Up. Förutom presentcheckar och ära visades vinnarbilderna i stora utskrifter på en utställning i samband med en Outdoor-mässa i London, som drar 80000 besökare. Dessutom presenterades resultatet i senaste numret av Outdoor Photography, och det var spännande att se sin bild generöst framställd över ett uppslag.

Nån dag efter det att tidningen damp ner i brevinkastet fick jag ett mail med besked att ett av mina bidrag kvalat in bland ”Nominees” i en annan stor tävling, nämligen amerikanska Color Awards. Även om det är skiftande nivåer på bilderna känns det såklart hedrande att ens bild uppmärksammats bland 8500 inskickade bidrag från hela världen i kategorin Nature.

Vad mer? Bäst av allt var förra veckan. En ytterst fotointensiv vecka i magiska Lofoten i Nordnorge. Jag sitter nu och går igenom bildskörden. Blogginlägg kommer så småningom.

P.S. Bilden ovan har ingenting med nämnda artiklar eller tävlingar att göra, men nåt ska man ju visa i en fotoblogg =)

Ny hemsida

Så var min gamla hemsida nedsläckt. Den nya bygger på en annan slags plattform (Pixu) för ett mer dynamiskt gränssnitt, som ska funka bättre på surfplattor och mobiler. Jag har valt bort nyhetsspalten och strippat sajten så att det är bilderna som talar. Och bilderna ska inte vara för många, ett fåtal starka foton ger i mitt tycke ett bättre intryck.

Jag är inte helt förtjust i det nya gränssnittet. Kanske byter jag till en annan tjänst. Därför tar jag gärna emot synpunkter. Klicka på bilden för att komma till hemsidan.

Björksonat i tre satser

Eller mindre pretentiöst: tre bilder från söndagens korta fototur. Bara det att när jag redigerade dem så lyssnade jag på Chopins pianosonater.

Musiken resonerar i mitt inre öra när jag ser på bilderna. Men det klangminnet lär försvinna, något soundtrack är det inte fråga om. Och det behöver heller inte naturen.  Är det någonting jag senare kommer att höra så är det den hårda höstvinden som drog och slet i björkarnas gulnade lövverk. Ingen dålig musik det heller.

Oh dear...

Förra veckan fick jag ett mail. Det stod:

”Dear Bjorn Billing,
Congratulations! You have been selected as a Semi-finalist in the 2012 Nature’s Best Photography Windland Smith Rice International Awards!”

Tävlingen räknas till de stora och prestigefyllda inom naturfotografin; de vinnande bilderna visas på självaste Smithsonian. Så givetvis blev jag glad och lite stolt.

Sent i våras kom ett liknande mail från GDT European Wildlife Photographer of the Year. Väntar fortfarande på resultatet från den tävlingen.

”Man kan inte tävla i fotografi” säger vissa. Bevisligen felaktigt, men att det inte är kvalitet i någon absolut mening som bedöms är så självklart att det inte behöver sägas.

Man ska också vara på det klara över att det i regel är en viss typ av bilder som premieras i tävlingar. Om detta i förlängningen skapar ett bildideal som går utöver själva tävlingskontexten är en relevant fråga, men jag lämnar den därhän för tillfället.

Jag har ställt upp i ett antal fototävlingar, med skapligt protokoll. Man får se arrangemangen som en kul grej, bli glad över eventuella utmärkelser och ta det andra med en klackspark.

Stimulansen för egen del handlar inte om en rad i ens fotografiska CV utan om exponering och kommunikation. Ingen som fotar seriöst förnekar väl behovet av andras blickar, en önskan att göra sina berättelser hörda, att väcka känslor och tankar och få respons på sina bilder.

Genom tävlingar har jag kommunicerat med personer från när och fjärran som förmodligen aldrig annars skulle sett mina bilder. Det är ingen dålig vinst.

(Bilden har ingenting med nämnda tävlingar att göra.)

Ut med gammalt, in med nytt

150 bilder. Det är min flytande riktlinje för antalet bilder jag tycker är lagom att visa här på Fotosidan. Antar att det är mitt eget surfbeteende som lett fram till den siffran.

Ska varje bild ha en chans får det inte bli för många. Ju fler bilder i ett album desto högre blädderhastighet och därmed större risk att guldkorn sipprar mellan fingrarna. Alltför många album och hela guldgruvor kan bli osedda. Färre bilder ger dessutom ett mer distinkt intryck.

Nu vill man ju lägga in nya bilder ibland. Då måste man inventera, sovra och rensa. Det är nyttigt. Man tvingas se på sina gamla bilder med självkritiska ögon och tillämpa den svåra men för utvecklingen så nyttiga principen ”kill your darlings”.

Jag har nyligen raderat både bilder och hela album. Även bilder med hyfsat många kommentarer och höga betyg har fått stryka med. Kill your darlings, som sagt. Nytt ska in.

. . .

Nya bilder betyder inte nödvändigtvis nytagna bilder. Omväxlingen har ett värde i sig om man vill se sina album som öppna möjligheter och inte slutna enheter.

Bland mina Islands-fotografier hittade jag dessa som jag tyckte förtjänade en stund i offentlighetens ljus:

Ärligt talat är jag tveksam till den näst sista, och den åker nog ut i nästa röjning.

En gammal fjällbild, från Jotunheimen, har dammats av:

En enkel höstbild från Änggården, ett par stenkast från där jag bor:

. . .

Det var några av de senaste tillskotten. Sen har jag en sluss också. Bilder som står på kö, bilder med frågetecken. Där finns bland annat dessa foton från Pakistan:

Och den här, från Yellowstone:

. . .

Kanske krånglar jag till det för mig själv helt i onödan; det hade ju varit så mycket lättare att bara ladda upp, ladda upp, ladda upp. Men proceduren är faktiskt också rätt kul. Lite som att möblera om ett rum.