En känga till Fotosidan Magasin
För en tid sen kom ett mail från Amy Lagerman på Fotosidan Magasin:
”Hej Björn!
Jag heter Amy och skriver för Fotosidan. Just nu jobbar jag med Fotosidan Magasin nummer 7, ett nummer som kommer att ligga ute i butik över jul.
Eftersom vi gärna vill lyfta fram våra oerhört kompetenta medlemmar i tidningarna har vi fört in temat ’Medlemmarnas bästa tips’ i det här numret. Jag undrar nu om du skulle vilja vara med i egenskap av landskapsfotograf?”
Visst ville jag. – ”vad kul att du vill vara med!” Förberedde och skickade bilden enligt anvisningar och svarade på ett antal frågor. Sen korrekturläsning och det hela skulle vara klart för tryck.
När jag ser att numret har kommit ut skriver jag och ber om ett par friex. Inga problem: ”Du bör ha dem i början av nästa vecka. Trevlig helg!”
Döm om min förvåning när jag bläddrar igenom tidningen och konstaterar att mitt bidrag inte är med!
Jag skriver ett mail och frågar varför, frågar om det kanske har blivit något missförstånd. Två veckor går. Inget svar.
Ingen förklaring, ingen ursäkt. Ingenting. Man skickar mig tidningen väl medveten om att min medverkan har strukits, utan att säga någonting om detta. Och sen tiger redaktionen. Så behandlar alltså FS Magasin sina medverkande, potentiella eller reella.
Mina bilder har genom åren publicerats i ett försvarligt antal tidningar, tidskrifter, resekataloger och andra sammanhang. Men aldrig har jag blivit så respektlöst behandlad. Och det var inte direkt så att jag hade bönat och bett om att få vara med – det var ju FS Magasin som kontaktade mig.
När året snart ska summeras är det därför lätt att dela ut 2012 års känga till redaktionen på Fotosidan Magasin, med särskild hälsning till Amy Lagerman och chefredaktör Magnus Fröderberg. Läge för ett par nyårslöften kanske?
Jag råkade radera 2 st av mina bilder i Galleri FS och skickade ett mail där jag undrade om det gick att reparera eftersom jag gärna ville ha mina bilder representerade där .
Svar uteblev från red , kunde i alla fall svarat men de verkar inte ha förståelse för att vi är betalande medlemmar .
(jag kontrade med att gå från guldmedlem till brons)
Svaret på frågan är tyvärr att vi inte kan lägga tillbaka, vi raderar bilden fysiskt och att för att återfinna den måste man gå in i gamla backuper av databas och bildfiler och leta manuellt - ett mycket tidsödande arbete.
Då är vi två!, säkert fler. Jag fick precis som du uppfattningen att de absolut ville ha min bild med men tydligen har de kört med rejäl "överbokning" och i så fall så bör man ju tala om det, nämligen att din bild kanske blir publicerad. Men de kanske tänker publicera den längre fram........eftersom vi inte fått något besked.....
Christer
Så länge bokföringen visar vinst per kvartal behöver man tydligen inte bry sig om kunderna. Det gäller inte bara fotosidan utan överallt.
Amy slutade på redaktionen direkt kort efter att naturnumret gått i tryck och det kan vara en anledning till att du inte fått svar.
Det är absolut inte av illvilja som det har blivit så här. Antagligen hade Amy inte uppfattat just ditt bidrag strukits när hon skickade en beställning på en tidning till kundtjänst.
Som Christer skriver finns det en möjlighet att använda tipsen längre fram. Jag ska se om jag gå igenom vilka bidrag som inte publicerats och mejla ut till de berörda.
Jag har mailat till redaktionen och undrat varför vi som fick våra bilder publicerade inte har detta noterat på vår sida. Dom andra som får sina bilder publicerade har ju det - publicerad i Fotosidan Magasin, men inte vi som redaktionen plockade ut.
Så jag undrar också ska den andra bilden, macrobilden komma senare .
Ha nu en skön jul
Marianne
Christer
Vad jag försökte förklara var att det egentligen inte spelar någon roll för mig att jag inte blev publicerad, att det inte var därför jag skickade in bild och text utan att det var för att bidra till en utveckling av tidningen som jag själv förespråkat! och att det i slutändan handlar om kommunikation om vad som gäller.
Nog för min del i debatten.
Christer
Inte ens min hund är så korkad att han biter i den hand som ger honom mat för dagen.
En sak som genom åren förvånat mig en smula är hur en del människor reagerar när det uppstår fel. För fel blir det ibland, det skall gudarna veta. Från stavfel till sakfel och allt däremellan. Plus problem med prenumerationer, tidningar som kommer bort eller liknande.
Att sådant skapar irritation är självklart. Inget konstigt i det. Och fel skall påpekas, inget underligt i det heller. Men det som förbryllat mig är att väldigt många med automatik tycks utgå från att det ligger någon form av illvilja, arrogans eller lättsinne bakom.
Tidningsproduktion är en kaotisk verksamhet med tajt budget och enormt mycket stress. Misstag sker men det är - det kan jag tryggt påstå - mycket sällan de sker av ovilja, arrogans eller lättsinne.
Jag har själv arbetat som redaktör och har förståelse för den stressade situation som tiden innan saker går i tryck innebär. Men jag anser samtidigt att den förklaringen inte ger moralisk immunitet och hoppas att redaktionen tar en funderare om hur kommunikationsrutinerna kan förbättras, och om man kanske bör prioritera dialog med medlemmar och medverkande högre.
Ifall man är underbemannade och inte kan svara alla, så kan nån form av ”disclaimer” användas. Och ifall man kontaktar fotografer för vad som framställs som beställningsuppdrag bör man vara tydlig med villkoren.
Lär av det som skett, förvalta kritiken konstruktivt =)