USA 2011 – Fyra nationalparker och lite till. Del 1 av 3
Om jag blundar kan jag se fjärran vyer och ting. Årets stora resa är över. Kvar är minnen, fotografier och anteckningar. Kvar är jag, densamme men en smula förändrad som efter varje resa värd namnet.
Denna gång gick färden till USA. På programmet stod flera nationalparker och en del annat spännande, på väg genom Wyoming, Colorado och ner mot Arizona.
. . .
Grand Teton National Park
Vi tar avstamp i den lilla staden Jackson Hole. Att kliva ur planet efter otaliga timmars flygresa och stora bullriga flygplatser var en befrielse. Luften är klar och sval, man är omgiven av berg och vacker natur.
Jag hade gärna stannat ytterligare en natt i denna charmiga stad, men vi drar iväg på morgonen mot de berg som dominerar vyn – The Teton Range. Dessa upptar en liten del av mäktiga Rocky Mountains, som sträcker sig ända från British Columbia i Kanada i norr till New Mexico i söder.
Naturen är storslagen men äger samtidigt en tillgänglighet, dimensionerna är sinnligt begripliga och området känns spontant inbjudande.
Det var tack vare privata insatser från John D. Rockefeller Jr som nationalparken bildades 1929 (expanderad 1950). Flora och fauna uppvisar en stor rikedom, och intressant är även områdets kulturhistoria, från de första mänskliga spåren – 11 000 år gamla – via trappers och nybyggare på 1800-talet fram till modern tid.
Men det är ändå bergen som präglar upplevelsen. Bergen och sjöarna.
I stekande sol vandrar jag längs stränderna. Jag är långt ifrån ensam. Möter alltifrån familjer på picknick till tuffa trekkers med gigantiska ryggsäckar. Från vattnet hörs kanotisternas röster.
Människorna gör det lätt att missta sig, att glömma bort att man trots allt är här på naturens villkor. Och naturen är inte som därhemma – Be bear aware!
. . .
Yellowstone
Var börjar man? Yellowstone är världens första nationalpark, bildad 1872, och förmodligen den mest legendariska. Känd för sitt djurliv, för sina geotermiska aktiviteter – inte minst gejsern Old Faithful, vars regelbundna eruptioner beskådas av hundratals människor bänkade på parkett likt en teaterpublik – och överhuvudtaget för sin stora mångfald av naturfenomen och biotoper. På UNESCO:s världsarvslista sedan 1978.
Störst. Det är ett ord som amerikanarna gärna använder om sitt land. När det gäller Yellowstone är det befogat i flera avseenden.
Parken präglas av processerna efter en så kallad supervulkan som senast bröt ut för 640000 år sedan. Resultatet idag är världens största område med geotermisk aktivitet.
Det ryker, pyser, sprutar, bubblar, osar. Är detta verkligen planeten jorden?
En vistelse i Yellowstone lämnar ingen oberörd. Näthinna och hjärnbark får jobba på högvarv för att bearbeta alla intryck de dagar vi vistas i nationalparken. Och det tar tid att färdas från ställe till ställe. Yellowstone mäter ca 9800 km2, vilket kan jämföras med Sarek på 1970 km2.
Såg ni några djur? Den frågan ställs nästan automatiskt när jag berättar att jag varit i Yellowstone. Och visst fick vi se många djur, utan att direkt behöva anstränga oss. Bison, björn, varg, hjort och rådjur, gnagare, rovfåglar.
Men det var nog ändå landskapet som talade starkast till mig. Eller landskapen, i plural, eftersom naturtyperna här är så många och olikartade.
Som en ovärderlig skatt vårdar jag minnet från Yellowstones djupa kanjon, karvad av flodvatten i tusentals år. Svavel och utfällningar från mineraler har skänkt färger åt marken som man nästan måste se med egna ögon för att tro på. Och det är de gula nyanserna som gett hela detta överväldigande område dess namn.
. . .
Lost Man Trail
Med obligatoriska John Denver i högtalarna kör vi genom natursköna Colorado. Siktet är inställt på byn Snowmass, inte långt från den världsberömda skidorten Aspen.
Hit kommer de flesta för skidåkning, så nu på sommaren går samhället på lågvarv. Men folk är ändå aktiva med vandringskängor, löparskor, mountainbikes och klätterutrustning.
Lost Man Trail är en av de mest populära vandringslederna i området, kallat Hunter-Fryingpan Wilderness Area. Jag kan lätt förstå varför.
Landskapet påminner om våra nordiska fjäll. Men något murmeldjur lär man inte få se här hemma.
Den lättvandrade leden tar oss upp ovanför trädgränsen, över några snöfält och sedan över ett högt pass. På andra sidan finner man Lost Man Lake. Ingen behöver föreslå att vi här ska ta en paus för att äta lite, dricka och fotografera. Det ger sig liksom självt.
Vem som gick vilse och varför får jag aldrig reda på. Lost Man – kanske var det istället någon som förlorade sig i den vackra naturen?
Det vore inte konstigt. Här finns berg, sjöar och vattendrag, här finns skogar och på sommaren en rik blomsterprakt.
. . .
To be continued...
Att läsa dina ord, se dina bilder och försöka förstå storheten i din upplevelse är nästan ett äventyr i sig. Men det här bör nog bäst upplevas på plats. Magnifika vyer och märkliga landskap.. Jag vill se mer!
/Jenny
Ha det bra, njuter av dina bilder!
/Anders
Yellowstone verkar vara en het kandidat till "vill åka dit"-listan.
Väntar redan på del 2 ;)