Kust, hav och natur. Därtill lite text som tillsammans med bilden blir intressant och kanske väcker tankar. Kanske överraskar jag någon gång med något annat än naturbilder. Det hoppas jag ni kan stå ut med.

Nu ljuder skönsången i skogen

Efter ett par dagar vid Hornborgasjön och tranorna är det åter vardag och hemmamarkerna som gäller. Och nu händer det saker i naturen i rask takt. Det är särskilt fåglarna som kraftfullt nu signalerar att det minsann är vår. De har ingen tid att spilla, måste hitta sig ett revir och få till en kull ungar, kanske ännu en och i bästa fall ytterligare en.

Det är en ynnest att få gå längs den lilla ån och bedövas av porlat och mängden fågelsång. Den är i mina öron som vackrast nu, det är nu hannarna ska övertyga honorna om att just han sjunger bäst och har de starka fina färger som hon ska falla för. Det är inte helt enkelt att urskilja vilka fåglar som sjunger men bofink (inte direkt så man får gåshud), gransångare, talgoxe, blåmes, rödhake och så den lille gärdsmygen. Koltrasten ej att förglömma som överröstar dem alla i både i volym och skönsång. Så vackert, så njutbart.

Som jag tidigare skrivit har det par strömstarar som hela vintern hållit till vid ån försvunnit. Istället har det den senaste veckan dykt upp några forsärlor och de må sägas vara fullgoda ersättare.

Nån enstaka lite isbit biter sig fortfarande fast ipå bergväggens nordsida, i övrigt har livet på marknivå också tagit fart. Det innebär som vanligt en liten botanisering i den världen också.