Inte som Norge men Sumpafallen duger gott

Jag har en hel drös av goda vänner som just nu befinner sig i norska fjällvärlden. Några är i Innerdalen, där jag själv var en vecka förra året, andra är i Rondane. De lägger ut den ena fantastiska bilden efter den andra och jag måste erkänna att jag gärna hade varit där - nu. En höstresa till Norge nästa år finns med i planeringen och tills dess är det motiven hemmavid som gäller. Denna lätt frostbelupna morgon blev det en tur till Sumpafallen och här är resultatet.

På väg till Högvadsån och Sumpafallen.

Nedströms.

Mellan två forsar.

Samma här.

Och här.

Längs ån.

Övre fallet där laxen hoppade i förra veckan.

Övre fallet.

Övre fallet.

Hösten är så sakta på gång

Som ni förstått av tidigare inlägg är jag svag för Åkulla bokskogar och den natur som området bjuder på. Det som gör centralhalländska bokskogsområdet, som det också kallas, så inbjudande är variation samt att  varje årstid har sin speciella charm. Av erfarenhet vet jag att många, inte minst fotografer, nu inväntar höstens färgprakt för den enastående. Det är ännu lite tidigt ännu även om tendensen till färgskiftningar kan skönjas i trädkronorna. 

Jag tillbringade några förmiddagstimmar i området i närheten av Öströö Fårfarm och ned mot de båda sjöarna Byasjön och Ottersjön. Vattennivån i sjöarna är skrämmande låg och ser det likadant ut i vattenreservoarerna i norr kommer det att svida i plånboken när vinterns elräkningar ska betalas. Den tiden, den sorgen, här kommer några bilder från skogsrundan.

Lite blyg.

I brist på kantarell.

En till.

Höstfärg.

Nu tappar jag tråden.

Återväxten säkrad (från gårdagen).

Ett färgstarkt inlägg

En fantastisk höstdag inbjöd till en tur ut i skogen och kanske några fina höstbilder. Jag kom inte så långt, intill husväggen på orienteringsklubbens stuga lyste blomprakten i hela färgskalan. Det lockade inte enbart mig utan bin, humlor och några amiralfjärilar. Motionspromenaden tog jag senare hemmavid för vid husväggen stannade jag ett par timmar och njöt i värmen tillsammans insekterna. Och här är något av resultatet från den stunden.

En lax på sensorn är bättre än en på kroken

Sumpafallen i Högvadsån, ett biflöde till Ätran, återkommer jag ofta till. Det är ett naturskönt område med växlande, kuperad natur och som extra krydda den vackra Högvadsån som slingrar sig igenom landskapet. Om hösten är här en slående färgprakt och har man tur, riktigt mycket tur, kan man få se en lax hoppa i forsen. Idag på förmiddagen var det magiskt vid ån, under några timmar hade jag förmånen att få se ett tiotal laxar hoppa i den kraftiga forsen. Först en liten en på kanske knappa kilot till några riktiga bjässar på kanske fem, sex kilo. Några av laxarna lyckades inte forcera den kraftiga forsen vid första försöket, jag såg några som sköljdes med tillbaka nedströms. Men vilken urkraft de har, vilken instinkt att de till varje pris ska upp och förbi hindret som forsen utgör. Inte så konstigt att både lax och havsöring är favoritfisken bland väldigt många sportfiskare.

Det är inte varje dag det är sådan stigning av lax så jag tänkte att här gäller det att passa på för att om möjligen, möjligen få en på bild. Efter ett par timmar, när en fem, sex laxar hoppat utan att jag hunnit med så lyckades det till slut. En riktigt fin lax tog ett rejält språng och jag satt med sökaren för ögat och tryckte av. Yess, där satt den! Vilken lycka att fånga en sådan fantastisk naturupplevelse på bild, jag blev riktigt varm inombords. Både strömstaren och forsärlan var också på plats så det blev till en minnesvärd förmiddag lite utöver det vanliga.

Samtliga bilder är tagna på frihand då jag glömt snabbplattan till stativet. Knä och armbågar har fått agera stativ och i brist på annat fungerar det även då slutartiden är så lång som 1/6 sekund. Bildstabilisator är guld värt när minnet sviker.

(Klicka på första bilden för större bild, fortsätt sen att klicka på pilen till höger)

Laxen på väg till sitt lekområde.

Forsen som ska besegras.

Nedströms fallet är det lugnare.

Vattenkonst.

Höstfärg.

Omväxlande.

Skiftningar.

Droppen.

Ett stycke kulturhistoria.

PS Sumpafallen kan starkt rekommenderas. Nås enklast via väg 154 mellan Falkenberg och Ullared och är väl skyltat. Lämna inga värdesaker i bilen. DS.

En sista från Grövelsjön

Frön Grövelsjön är det nära till Norge och grannlandet i väster har mycket att erbjuda den naturintresserade. Gutulia nationalpark ligger strax bortom gränsen och där gjorde vi en vandring in till Gutulisätern som är en gammal fäbod. Det ska noteras att i Norge har ett naturreservat högre skydd än nationalpark, här hemma är det tvärtom. I området pågår naturövervakning för att se hur miljön påverkar växt- och djurlivet. Vi träffade på naturvårdare Ole Vengen som för dagen var sysselsatt med att undersöka över 200 musfällor. Han hade också nyckel till fäboden (sätern) och lät oss komma in och titta och berättade lite om stället och det arbete han bedriver. Det var lite bonus på vandringen.

Vädret har varit fortsatt väldigt fint om än de senaste två dagarna några grader kyligare och det märks att hösten är i antågande på allvar.  

En dag fick jag se en videokanon i ett av samlingsrummen i fjällstationens samlingsrum. Jag frågade om jag fick nyttja den för att visa lite bilder för våra reskamrater. Jodå, det gick för sig men varför inte låta dem som vill komma och titta?, undrade Björn som är anställd på fjällstationen. Efter en liten funderare sa jag ja till hans förfrågan och det anslogs att det skulle bli bildvisning av naturfotograf Bengt Christensen från Varberg. Det kommer nog ingen, tänkte jag men provkörde dator i förväg ifall, ifall...

Det kom ett 40-tal och jag visade bilder och berättade lite till dem. Publiken var artig och applåderade och flera uttryckte sitt gillande efteråt. Hade jag haft nåt hår på huvudet hade det blivit till en tuppkam! Även dagen efter kom det fram folk och tackade för den fina bildvisningen. Ja, jisses som det kan gå och varm av glädje har jag varit inombords sen dess.

Nu packar vi för hemfärd och hustrun och jag är helt överens om att till Grövelsjön vill vi igen. Och så lite bilder från de två senaste dagarna.

Gutulisjön tidigt om morgonen.

Gutulisjöns utlopp där vattnet rinner in i Sverige längre ned.

Gutulisetra.

Naturvårdare Ole Vengen.

Strax ska det kokas kaffe.

Just det.

På hemväg från Gutuli passerade dessa herrar framför oss.

Grövelsjöfjällen.

Fosksjöarna och till höger Storvätteshågna.

Vattendraget mellan de båda Fosksjöarna.

En avslutande fika och vilopaus - och klädtorkning.

Anslaget om bildvisning illustrerat med en bild från Silverfallet.