En sådan skönhet jag mötte

Det blev inte alls som SMHI hotade med utan istället en finfin sensommardag om än lite blåsig. Då är det ju egentligen inte läge att försöka fotografera fjärilar och andra insekter för i blåst är inget stilla så mycket som bråkdelen av en sekund. Nåja, det kanske går om man beger sig in i skogen och hittar nån lite skogsväg med lite blommor längs kanten som står i lä för vinden. Sagt och gjort, Dagsås nästa och med hjälp tur, tid och tålamod så fylldes minneskorten minsann i ganska rask takt. Skönt var det också i skogen, en riktigt fin sensommardag. 

Minsann, påfågelöga i sikte.

Ägnade en god stund åt denna skönhet.

Så vacker.

Och snabb.

Svingelgräsfjäril.

Daggblöt blomfluga.

Inte fullt så färggrann.

Tången doftar välkomnande

Efter en månad norröver bland fjäll, renar, flugfiske i  forsande vattendrag och sköna dagar utan mygg doftar tången välkomnande. Den västliga vinden är smeksamt mild och vandringen vid Morups tånge är skön och rogivande i soluppgången. Fågellivet är för dagens inte så mycket att hurra över, vattenståndet är lågt och vadarna håller till ganska långt ut. De är ganska få men där finns gluttsnäppa, några kustsnäppor, större strandpipare och några tofsvipor. Troligen fler arter som jag inte observerar. Den stora vadarinvasionen låter vänta på sig, Morups tånge är annars en särskilt bra plats att skåda inte minst vadarfåglar. Ofta räcker det att sätta sig vid kanten på den betande strandängen så kommer de små vadarna tätt inpå och på mycket fotovänligt avstånd. Så var det dock inte idag utan jag fick leta efter annat i sökaren.

Suget efter lite närbildsfotografering tar tag i mig så det blir en kortare till till Dagsås också. En bra fredag, jag känner att jag är hemma.  

Fyren vid Morups tånge.

Trångt på reveln.

Storskarv.

Landskapsvårdare i världsklass.

Stenskvätta.

Unga starar.

Sparvkalas i havreåkern.

Fortsättning på kalaset i havreåkern.

Pilfink bland havre och oljeväxter.

Stenhumla.

Svingelgräsfjäril. 

Som avslutning en blågrön mosaikslända.