Näktergalen svårfångad som få

Näktergalen har de senaste dagarna invaderat stora delar av Kristianstad vattenrike. Från i snart sagt varenda lite buske hörs den sjunga sin karaktäristiska sång. En sång som vissa  tycker är underbar med andra har svårt att stå ut med den. Visste man inte hur den lät skulle man knappast aldrig få syn på den, än mindre lyckas få en bild på den rätt, till utseende, oanseliga fågeln. Den sätter sig gärna långt in en ett lågt, tätt buskage men det finns undantag och därför lyckades jag få ett par bilder idag. Den här gynnaren bröt mönstret och sagt högt men jag hade ju förstås önskat en annan bildvinkel.

Den vackra bruna körrhökshanen visar upp sig.

Gulärla.

Grönfinken vaktar sin boplats.

Koltrasten ruvar på något.

Den mindre hackspetten sågs idag också.

Den näpna lövsångaren får avsluta från Kristianstad vattenrike. Nu blir det Öland några dagar.

Gyllene morgon i vattenriket

Den mindre hackspetten är inte så vanlig så när man väl träffar på den blir glädjen desto större. Får man den dessutom så nära att man tvingas backa därför att den är innanför kamerans närgräns är det ju bra så härligt. Det hände mig i morse och var en av höjdpunkterna där också en 20-30 näktergalar inom ett ganska lite område lät sina kraftiga stämmor höras till ackompenemang av gärdsmygar, svarthättor och faktiskt också en gräshoppsångare och en hel radda andra småfåglar. Aldrig blir fågellivet intensivare än just nu. Jag börjar förstå det stora värdet av Kristianstad vattenrike och det blir inte mitt sista besök här.

Eftermiddagen ägnades åt en vandring i natursköna Näsby fält och Lingenäset. Där var blomsterprakten slående med vitsippor och gulsippor i sådan mänga som jag aldrig sett förr. Det fanns också en del blåsippor kvar och så hittade vi den rara vätterrosen. Och så ska ramslöken inte glömmas. Den täckte marken i en stor del av skogen och doften av vitlök var slående. Några besökare plockade blad och pratade lyriskt om ramslöksoppa. 

Vi får se vad vattenriket bjuder på i morgon innan vi drar vidare mot Öland. Väderprognosen ser fortsatt lovande ut, tyckte jag hörde uppåt 25 grader på tisdag. Puhh, det blir svettigt men det får man stå ut med.

Vattenriket.

Rödstjärten vänder stjärten till.

Mindre hackspett.

Näpen spett.

Visade upp sig på ett nytt ställe lite senare.

Trädkrypare.

Svarthätta, hona.

Svarthätta, hane.

Soltorkar efter badet.

Vitsippa.

Gulsippa.

Ekorren trivs bland gulsipporna.

Kristianstad vattenrike levererar

Näktergalen sjunger för fullt i videsnåren. I fjärran hörs göken gala. Över viden och vassruggarna svävar en vackert utfärgad brun kärrhökshane. Bokskogen skiftar färg i rask takt. Det är grönt, en vecka grönare än hemma och tidigare i kväll pekade termometern på 19 grader.  Vi är i Kristianstad vattenrike tillsammans med många andra besökare och ännu fler fåglar.

Carl von Linné besökte vattenriket för 250 år sedan och har förärats en egen vandringsled, Linnérundan. Sex kilometer i närområdet runt naturum och det var vad vi hann på eftermiddagen. En underbar runda i det härliga vädret. Här är ett litet smakprov från vandringen.

Grönt är skönt.

Lövsångaren i vattenriket.

Ringduva...

... och ringduvor.

En karaktärsfågel för jordbrukslandskapet - gulärla.

Gulärla.

Stolt fasantupp.

Rödspov.

Det var visst två.

Bofink, inte så vass sångare men vackert tecknad.

Vårens hittills bästa dag

På nytt var det frost men vilken fantastiskt morgon. Vårens hittills bästa dag och timmarna vid ån gick fort till ljudet av skönsång från inte minst flera svarthättor. Ett flertal gärdsmygar håller också till längs ån och det är otroligt vilken stämma den lille rackaren har. 

Forsärlan var på plats men dök inte upp där jag parkerat mig och stativet. Underhållningen uteblev dock inte och jag blev lite paff när plötsligt en svarthätta dök upp vid åkanten för att dricka. Längs ån växer lite vitsippor och trots att jag har hårddisken full sedan tidigare år kunde jag bara inte låta blit att gå ned på knä och ta några bilder. Några stod precis intill åkanten vilket skapade en harmonisk bakgrund.

Husvagnen står packad och klar. I morgon bitti drar vi ett par dagar till Kristianstad vattenrike och därefter till Öland. Ska bli spännande att se vad det kan ge på minneskorten.

Soluppgång.

Törstig svarthätta.

Svarvit flugsnappare, hona.

Gärdsmyg.

Vitsippor.

Ugglan är tillbaka igen

För några år sedan var Sonja och Bo Kanje från Varberg hemma hos grannen och ringmärkte tre uggleungar. Nu kan det vara dags att förvarna om en ny tur till Tvååker. Den holk som jag med Folke Malborgs hjälp satte upp i Bosgårdens vildvuxna park hyser på nytt en uggla. Jag såg ugglan tidigt en morgon för ett par dagar sedan men idag upptäckte hustrun att den satt helt stilla halvvägs ute ur hålet. Jag tog kameran och gick det men hade ingen förhoppning om att den skulle sitta kvar. Men det gjorde den men när jag blev för närgången drog den sig sakta tillbaka. Honan av det paret som häckade senast var född i Järnmölle strax utanför Tvååker och ringmärkt av just Sonja och Bo Kanke tre år tidigare. Ska bli spännande att se vad det här är för en. Hoppas att de hinner med en sväng om Tvååker, våren är en hektisk tid för de båda ringmärkarna som har koll på det mesta i rovfågelsväg i hela Varbergs kommun.

Lite väl ljust för ugglan..?

Nu räcker det.

Trädpiplärkan sjöng för full hals i arla morgonstund.

Rågeten får avbryta sin frukost.

Rödhaken är en liten favorit och dess kvittrande sång ljuvlig att lyssna till. Ett par håller till i närheten och hannen uppvaktar flitigt honan med mat i hopp om att hon ska välja just honom. Det såg väldigt kärleksfullt ut när han i full fart levererade kvällsmålet till honan som satt i det fina kvällsljuset och väntade.