Så in i vassen söt är den

Det vackra vädret består och idag tog vi oss till Hornborgasjön och utloppet. Fågellivet går på sparlåga, lite änder, gäss och svanar höll till i det öppna vattnet. Havsören syns dagligen i området men vi hade inte den turen idag att få se den mäktiga fågeln. Ett gammalt par häckar i området och enligt vad som sägs ska honan lägga det första ägget endera dagen - om det inte redan är lagt. 

I vassen på väg till utloppet höll ett par entitor till. I övrigt var det tomt på fågel och mängden vass är ju inte som för i Horborgasjön. Det kan man sakna för det betyder att många arter som är beroende av vass har minskat som till exempel brun kärrhök och rördrom med flera.

Nötväckan är ständigt i farten och syns den inte så hörs den i vart fall.

En ensam knipa höll till i ån nedströms utloppet.

Domherren visslar flitigt och lyser upp med sin starka färg.

Det var bra fart på ekorren som väl fått energi av solen.

Och inte var han speciellt rädd av sig heller. En kul krabat.

En larv må väl sägas vara ett vårtecken

Falbygden har bjudit på ett fantastiskt vårvinterväder idag. Nattens frost blev till runt fem plusgrader under dagen och rejäl dagsmeja. Det är tidigt att tala om vår men det finns tecken som ändå signalerar något åt det hållet.

När det kommer en stor fet larv kravlande ovanpå snötäcket är det nåt på gång. Den såg ut att må fint men vad den hade i sikte kan man bara fundera på. Jag har försökt lista ut vad det är för sort men inte lyckats. Är det någon som vet får ni gärna berätta.

Solen letade sig in mellan träden ock fjolårslövet glänste vackert.

Under snön laddar växtligheten för att vara så väl förberedda som möjligt i konkurrensen om livsutrymmet som uppstår. En härlig tid vi går till mötes.

Smått och gott samt en kompis

Det är lite märkligt det som händer ute i naturen och jag har svårt att förstå. Tidigare har jag tvingats att smyga på mina strömstarar för att få en bild. Nu ska ni för höra vad som hände idag: jag bestämde mig för den lilla ån men för lite macrofotografering. Nåja, för säkerhets skull åkte reservhuset med telet på ned i ryggan ifall, ifall...

Oj, så skoj det var med macrot och manuell fokusering. Det är något speciellt att fokusera manuellt och i sökaren se hur motivet förändras beroende på var skärpan ligger. Sedan gäller det att bestämma sig för när det är som bäst och läge att trycka av. 

Jag kröp omkring där i mina egna tankar, aldrig (nästan) trivs jag som bäst i just de lägena. I lugn och ro få leta efter motiven, försöka komponera och förhoppningsvis komma hem med något värt att visa omvärlden. Jag kan inte låta bli att nån gång kasta ett "getöga" mot ån för att se om strömstaren trots allt vågat sig fram när en gubbe kravlar på alla fyra precis intill. 

Och se, det är precis vad den gjort. Den sitter på en sten 10-15 meter ifrån mig och niger så vackert. Som om den säger "Kom och fota mig nu då". Så jag lämnar stativet med macrot, kryper till ryggan och fiskar fram telet och tar några bilder liggandes i framstupa sidoläge.

Det blev en förmiddag att lägga i minnenas arkiv och här är det samlade resultatet:

Nån slags svamp kanske?

Kontrast.

En skog i miniatyr.

Så sakta smälter snön och nytt tittar fram.

Och här är han...

...min kompis.

Lite vårkänslor bland isflaken i Sumpafallen

Det blev till en strålande vinterdag som också innehöll ett stort mått av vårkänsla. Vid Sumpfallen, Högvadsån som är ett biflöde till Ätran, sjöng fåglarna i ottan och nere i forsen satt strömstaren och sjöng för full hals han med. Märkligt att strömstarens sång så tydligt tränger igenom forsens rätt kraftiga brus. Men det gör den och det var det som avslöjade att han var på plats. Han visste vad han sjöng för, strax kom ytterligare en strömstare och det får väl antas vara honan som lockats av sången. Eller möjligen en rival som inte gillade vad han hörde.

Forsen är stark men den sista isen biter sig fast och bildar vackra formationer.

Den övre forsen.

Hatten på.

Ett naturens konstverk.

Sumpafallen och Högvadsån är betydligt större och bredare än min lilla å hemmavid. Det gör att det är mycket svårare att få riktig närkontakt med strömstaren. Men bara det att han finns är stor glädje och ett litet mått på att miljön är rätt ok.

Svårtflörtat charmtroll en utmaning

Efter dubbla silver på skidor idag är det dags för en bättre valör. Här kommer dagens guld.

Yngsta barnbarnet Johan. Svårflörtad litet charmtroll som inte sitter där man sätter honom.

Ja, trots att huset är fullt av barnbarn blev det en snabbsväng till ån. Måste ju ha luft.