Jag gillar naturfotofestivalen i Vårgårda

Naturfotofestivalen i Vårgårda är ett måste och idag var det dags. Och det kan sägas med en gång, det finns otroligt många bra naturfotografer och det är i sanning en njutning att spatsera runt i idrottshallen och titta på alla fantastiska bilder. Naturfotofestivalen är den kick av inspiration som behövs inför vintern och väntan på våren.

Det är också väldigt roligt att komma till Vårgårda och träffa alla fotovänner och utbyta de senaste erfarenheterna liksom att dregla runt lite bland alla nya prylar som man får chansen att klämma på...

Inger Palo och Halina Larsson gillar Günther Dippes fina utställning, här en bild från norska Innerdalen.

Ordföranden i Varbergs Fotoklubb Christer Larsson i samspråk med Günther Dippe vars bilder hänger i bakgrunden.

Roland Johansson, Vänersborg, är veteran i Vårgårda och gör ingen besviken med sina mycket fina bilder. Hans bilder är monterade på Kapaskiva och monterade på egentillverkade ramar. En kombination som lyfter bilderna ytterligare.

Grodexperten Clas Andrén diskuterade naturbilder med Falkenbergs egen mästerfotograf Thomas Andersson/N.

I den digitala världen så är det ändå befriande skönt att konstatera att böcker fortfarande har stark dragningskraft. Rena fackböcker varvades med många fantastiska naturfotoböcker.

BioFoto Sverige hade en egen monter och värvade nya medlemmar. Föreningen hade också en utställningsmonter med medlemmarnas bilder.

Hos Nikon var det, som hos Canon, hårt tryck för att få klämma på det senaste.

En del nöjde sig inte med att klämma, Pelle Österberg, god vän från Varberg, tycks starkt överväga att lämna Nikon till förmån för Canon. Jag vet inte varför utan det får han förklara på veckans möte i Fotoklubben.

Tyvärr hade jag i år inte möjlighet att se några visningar i Kulturen, det ser jag fram emot till nästa år.

Några egna nya prylar då? Både ja och nej. Jag lämnade Vårgårda 800 kronor fattigare men en tröja med vindstopper och en fin vinterjacka rikare. Så nu kan vintern komma, jag är rustad för fototurer i vinterland.

Tack fotovänner för en trevlig dag i Vårgårda.

Inspiration och lust ett måste för en bra bild

Utan inspiration och lust blir det sällan bra bilder. När jag vaknade i morse inbjöd det inte till fotografering men som alltid (nåja, nästan) fick ändå fotoryggan hänga med. Och när vi väl kom bort till Hornborgasjöns utlopp tog regnandet en tvåtimmars paus.

Solen bröt igenom och det blev för en stund riktigt vackert och skönt väder. Löven på de små björkarna satte fin färg och konstraterade vackert mot de gröna granarna och den mörkt gråblå himmeln. Lite inspirerande för fortsättningen.

Några häftiga ekar i skogen vid det som kallas Korpabo på väg ned mot sjön.

Hornborgasjön bort mot utloppet. Tämligen fågeltomt men några knölsvanar lyste vitt i vattnet.

När en svamp slagit rot på ett träd så sägs det att det är början till slutet för trädet. Svampen, senare fler och fler, suger musten ur trädet som på sikt inte kan hålla sig upprätt utan faller för en höststorm.

Även om de flesta löven både fallit och tappat sin färg är skogen inte färglös.

Tallens bark bildar fina mönster.

Solstrålarna letade sig in till lummern som skimrade vackert. En bild som jag tycker gör sig fint i svartvitt.

Det är sagt många gånger men tål att upprepas; aldrig smakar en fika så bra som utomhus efter ett par timmars strövande i naturen.

Tallskog, Tidan, Herrekvarn och spår efter bäver

Nu råder ingen tvekan längre, det är på allvar höst. De vackra höstfärgerna har förbytts till grått, i eftermiddags drog regn och blåst in. Vi hann dock med en tretimmars vandring i den fina tallskogen vid Skarpemo i Västergötland. Jag hade med kameran på axeln men borde släpat på stativet också för det var inte så mycket med fotoljuset.

Raka som furor för att vara lite lustig. De lättvandrade skogsvägarna tar oss slingrande mot ån Tidan och Herrekvarn.

Tidan är en fin liten å som mynnar ut i Vänern. På vägen dit passerar den Herrekvarn som nyligen genomgått en större renovering.

Vattenflödet i Tidan är rikligt och turbinerna går varma.

Bäverns framfart. Vid tidan i Herrekvarn trivs också strömstaren som svischade förbi vid flera tillfällen.

Herrekvarn är en välskött anläggning och miljön med tallskogen, Tidan och de fina gamla bygganderna gör att vi ofta förlägger våra vandringar till området. Tidan är också ett fint fiskevatten med grov öring så det finns mer än en anledning att återkomma.