En liten känsla av vår

Vintern biter sig fast men får allt svårare att stå emot. I dag var jag tillbaka i skogen, väl påpälsad då termometern visade på nästan tio minusgrader. Skogsvägarna är snorhala nu så broddarna satt på och smyga sig på något vilet låter sig inte göras.

Det blev några isbilder och en underbar fika i en glänta där solen stod på. Den värmde så gott att ytterjackan åkte av och det började droppa från klippvägens istappar.

Det är inte vår men det kändes i luften, på doften i skogen, och nog är småfåglarna lite kvittrigare än vanligt. Vårkänslor?

Isväggen.

Isen smälter.

Droppen.

Som en blixt försvann helgen

Jag gjorde ett undantag och valde havet framför skogen på helgens fototurer. Söndagens långpromenad från södra delen av Apelviken och runt Kåsa bjöd på riktigt, riktigt skönt vinterväder och ett väldigt fint fotoljus.

Men efter en hård arbetsvecka är två dagars lediget för lite tid att hämta nya krafter även om naturen är fenomenal på att ladda mina batterier. Nu när man är 61 + så vore lite mer ledigt att föredra framför ett femte jobbskatteavdrag.

I lördags tog jag turen till Getteröns naturreservat i hopp om att hitta några skäggmesar i vassarna. Det lyckades inte och jag tror inte heller där var några. Även om de i bland kan vara svåra att uååtäcka brukar de höras.

Vid Göingegården var det bra fart på vattnet i Himleån. Denna pärla till å som restaurerats så förtjänstfullt och numera klassas som riksintresse för naturvården.

Det var allt för idag och går kommande vecka lika snabbt som förra så är det snart helg igen.

Apelvikens badstrand roar även vintertid.

I väntan på våren.

Fästningen från Kåsa.

Himleån vid Göingegården.

Låt det vara vinter någon månad till

Har ni fått nog av vintern? Bortsett från en rälig elräkning och en igenfryst brunn på garageinfarten så gillar jag vintern. Särskilt denna med en lång period med ett rejält snötäcke även här på Västkusten. Det ger ypperliga möjligheter till fina vinterbilder.

Det senaste mildvädret har tyvärr tärt hårt på snötäcket och i granskogen är det snart barmark. Är det någonstans som snö gör sig riktigt bra är det just i granskogen. Det lyser upp den annars ganska så trista och sterila miljön.

Men visst, jag längtar också efter våren men det räcker om den kommer om en månad eller två.

Ett favoritmotiv som snart töat bort.

Det grönskar i granskogen.

En fototur med förhinder och luftombyte

Mellan lågtrycken utlovades en fin dag på fredagen. Som gjord för en tur i markerna. Men först blev det några turer till Varberg sedan fotokompisen Christer fått punktering på motorvägen men lyckats ta sig till Björkängs vägkrog en halvmil från mitt.

Med lätt förtvivlad röst ringde han vid åtta och berättade vad som inträffat.

Jag kommer, sa jag och plockade snabbt ihop mina grejor. Nu är det ju så att många nya bilar inte har något reservdäck, det hade inte Christers och det har heller inte min. Och vad hjälper det med en kompressor i bagageutrymmet när däcket är söndertrasat?

Nåväl, Ärlebo i Varberg kunde låna ut ett reservhjul på fälg. Så vi körde till stan, hämtade hjulet, tillbaka till Björkäng och bytte, tillbaka till stan och lämnade in bilen. Men så lätt att hitta ett likadant vinterdäck var det ju inte. Men två Michelin i rätt dimension kunde de orda och montera under dagen.

Christer slog till och så kunde vi äntligen ge oss ut på vår planerade fototur. Visserligen några timmar försenade men vaddå?, fint väder och problemet med bilen på väg att lösas även om det skulle kosta en slant.

Vi hade tänkt oss Sumpafallen men förseningen gjorde att vi i stället bestämde oss för Dagsås och markerna vid Gummaråsen som jag så ofta vandrat i.

Det är inte längre samma nöje. I mitt yrke som journalist på Hallands Nyheter har jag skrivit spaltkilometer om etableringen av de fem stora vindkraftverken på Gummaråsen. De må vara så att ingenjörskonsten är beundransvärd, elbehovet gigantiskt och energin de levererar förnyelsebar.

Men priset är högt som jag ser det. Det är ett stort ingrepp i naturen och stanna till och lyssna efter fåglar ter sig tämligen meningslöst numera. Ljudet av vindkraftverken förtar naturupplevelsen och det är bara att hoppas att de som bor i närheten och dagligen hör ljudet vänjer sig.

Naturen i omgivningen är sig lik även om det tillkommit några nya vägar. Det går att leva med att de höga tornen står där men ljudet är ingen rolig historia. Det vilar ett stort ansvar på politikerna när de i framtiden ska besluta om nya etableringar och jag avundas dem inte. Alla vill vi ha energi bara det inte stör mig och mina intressen!

Jag ska försöka vänja mig vid verken och dess oljud för området är naturskönt och lättillgängligt och jag älskar att ströva där med kikare och kamera runt halsen och ryggan full av fika.

Så gjorde också Christer men vi fick slita fick i den djupa snön. Spårstämpalrna vittnade om rikligt med vilt, även färska spår efter vildsvin.

Timmarna i skogen gick fort, fikat i solen gav en liten, liten känsla av att nu är vi på väg mot våren. Och så är det ju.

På seneftermiddagen kunde vi så stanna till vid Ärlebo och Christer kunde hämta sin bil, nu med nya fräscha vinterdäck på bakaxeln och minneskoret fullt av fina bilder från mina hemmamarker.

Christer byter däck

Njuter i snön

Ljudlig kraftkälla

Inte ens långkallingar hjälpte

Strömstararna vid Herrtorps Qvarn bortåt Skara var mitt mål för dagen. Där har jag varit förr och alltid sett flera av de fina fåglarna. Med lite försiktighet går det ofast ganska bra att få fina bilder på dem. Nu hade jag fått tipset att försöka fotografera med lite längre slutartid för att få ett mjukt rinnande vatten och strömstaren vackert i fokus.

Med värsta vinterkängorna, dubbla sockor liksom långkallingar, pälsmössa, nyladdade battrier, stativ och tålamod så var minus tio grader inget hinder för en lyckad fototur. Om de nu inte varit för strömstararna. De var inte där hur jag än spanade.Men plötsligt hördes det karaktäristiska lätet och så svischade en förbi nedströms Tidan och för att inte ses mer...

Snopet men åka hem utan bilder fanns inte i tanken. Så det blev objektivbyte och några andra motiv. Det var ganska kul i det strålande vintervädret och motiven finns, det gäller bara att se dem.Det kan vara nog så svårt. Men här några av dem i vart fall. Strömstarar blir det innan vintern är slut. Tror jag.

Kämpar i kylan

Det grönskar

Vintergatan

Vinterlandskapet