Färglöst men så otroligt kul
När jag för ganska exakt 50 år sedan började fotografera var det svartvitt som gällde. Min pappa gav mig de första kunskaperna och lånade ut sin 6x6 Ikoflex. Det var en spännande värd som öppnade sig och intresset växte. Tillsammans med en kompis hyrde jag en källarlokal av bostadsbolaget där vi bodde i Varberg och inredde till mörkrum. Där tillbringade vi många timmar och skapade svartvita bilder. Men så kom färgen på allvar och det blev många år med diabilder och det svartvita föll i glömska.
Men nu har glöden för det svartvita vaknat till liv igen. Det är hur kul som helst och det känns som att förflytta sig många år bakåt i tiden. Men svartvitt har en stor tjusning, det är något särskilt som lockar som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Jag är verkligen nybörjare på svartvitt men hoppas kunna utveckla det. Jag använder en enkel teknik och har inte investerat i något specialprogram för svartvitt. Det kanske kommer, det går att köpa Nik Collektion för runt en tusenlapp och det kanske kan vara nåt. Jag gör bilderna i Lightroom, gör dem så bra jag kan i färg och konverterar därefter till svartvitt. Ska jag ha en ram går jag vidare till PS och när jag ändå är där händer det att jag drar lite i de spakarna också tills jag tycker det ser bra ut.
Med det så önskar jag er alla en riktigt glad påsk.
Tillbaka till rötterna, ja varför inte? Här fick vi det som jag kallar grundkunskap. Det vi alltid kommer att relatera till ”det som var” för att vi själva ska förstå. Vi är så privilegierade som fick denna ”utbildning” för att förstå vad vi nu håller på med. Några av oss/er kan kanske förmedla kunskap till de nya fotograferna i klubben utan att verka som ”gammalt mos”. Vi bygger och formar vårt liv på historia, utav den går vi vidare.