Det är inte riskfritt på blomsterängen
Det har sina risker att krypa omkring i gröngräset dessa tider. När jag som bäst laddade in dagens bilder kändes det lite ömt i armhålan. Och minsann hade där inte bitit fast sig en fästning.Nu var gåda råd dyra, hustrun är bortrest ett par dagar för att fira ett barnbarn i Stockholm som tar studenten. Själv kunde jag inte komma åt det lilla krypet och rött började det bli dessutom. Grannfrun är operationssjuksköterska så jag knallade över och bad om hjälp. I ett nafs var fästningen borta med hullingar och allt. Och kan ni tänka er, jag klarade det utan att sövas, inte ens lite bedövning behövdes.
Nåväl, fotoinspirationen är på topp och det är med stor glädje jag dagligen ger mig ut en, ibland två, turer ut i markerna. Jag tänker så här; våren och försommaren är snart förbi. Det är min tid, den tid på året jag trivs allra bäst och då vill jag också ta vara på den.
Så några bilder från de två senaste dagarna.
Luktgräsfjäril på prästkrage.
Kamgräsfjäril - tror jag.
Blomsteräng (med fästingar).
Det sliter hårt på tistelfjärilen att flyga till Sverige.
Och som avslutning tre blåvingar som jag aldrig kan få nog av.








Nej Frode, det är ingenting i sammanhanget. Den hade inte mer än hunnit bita sig fast så den gjorde inte så stor skada. Gött att slippa sövas...
Jag fick en fästing på ryggen i helgen när jag var ute och röjde i några buskage.
Så det är inte bara vid fotografering det är farligt ;-)
Fästingar får man räkna med om sommaren vad man än gör.
Kul att du gillar bilderna, lidandet var överkomligt.
Men dina bilder däremot välkomnar jag,
fantastiskt vackra.
//Johanna
Brukar tycka att allt levande har sin plats på jorden men till vilken nytta fästingen är kan man fundera på. Tack för berömmet om bilderna, det är naturens förtjänst.
Tvi för fästingar...Med Vänliga Hälsningar Anita