Då var det dags igen
Trodde kanske jag skulle ändra mitt beteende i år och hoppa över vitsippefotograferingen. För det saknas inte vitsippor på hårddiskarna, det är inte det som är problemet. Bokskogen har en särskild dragningskraft och när så de vackra vitsipporna börja blomma är det som förgjort. Jag måste bara dit och krypa bland dem och försöka fånga lite, lite av dess skönhet. Jag borde egentligen inte, ryggen är kass och knäna ännu sämre. Det är ingen bra kombination för en mackrofotograf som har de minsta av blommor som sina favoriter. Som tur är börjar det torka upp och det går utmärkt att lägga sig på rygg en stund och njuta av vårsolen. Den känslan, att ligga i bokskogens vitsippebacke och njuta av vårsolen är svårslagen. Riktigt lika nöjd är inte Prillan, hon fick stanna hemma och tittade med stora, bedjande ögon på mig när jag drog iväg. Hon får följa med imorgon.
Ibland är livet bra gott, som i eftermiddags när de här bilderna blev till
Ha det gott!
Ha det fint!