Älg, tjäder och heldag på Fulufjäll
Fulufjället och Njupeskär har tagit mig med storm med sin storslagenhet på rimligt avstånd från Västkusten. Gårdagens lilla vandring till Njupeskär gav inte de bilder jag hade hoppats på. Fel ljus, för mycket folk så jag fick hela tiden avbryta och lyfta undan stativet för att släppa fram folk. Jag bestämde mig för att åka tillbaka lite tidigare idag. Hustrun gillade tanken där vi för några timmar kunde ha Njupeskär för oss själva. Vi var på plats vid åttasnåret och då hade endast några få gett sig ut.
Vägen upp från den lilla byn Mörkret, puhh, vilket namn, bjöde på både älg- och tjädermöte. Särskilt tjäderhönan med sina fyra halvstora kycklingar var en höjdare. Hon vägrade lämna vägen innan alla fyra kycklingarna kommit i säkerhet i vägrenens höga gräs. Om nu en tjäder har ett kroppsspråk så läste jag in "Jag är en stolt mor till dessa fyra och först när vi alla lämnat vägen får du köra vidare".
Det får man säga vara en bra start på dagen. Först en älg och sedan tjäderfamiljen. Nu var det bara ljuset vid Njupeskär som skulle vara på min sida. Men inte heller idag var ljuset det rätta så i morgon åker jag upp i soluppgången och hoppas att solen kan lysa upp och in i Njupeskärsklyftan lite bättre. Annars var det någon som sa att midsommardagen på natten vid 02-tiden är den bästa fototiden rent ljusmässigt.
Efter ett par timmar vid Njupeskär vandrade vi det som kallas "Fallet runt", sammanlagt 5,5 kilometer. Det var en ganska tuff vandring med brant och blockig terräng innan vi var uppe. Belöningen blev en vidunderlig utsikt och aldrig smakar en fika så gott som efter ett slitsamt pass på fjället. Dagens lilla bildskörd så.
Morgonpigg men lite blyg älg.
Tjäderhönan med fyra kycklingar såg till att de små kom helskinnade över vägen.
Alla i säkerhet? Då lämnar jag också vägen. Tjäderhönan är som en riktig kapten ska vara.
Liten hund? Kanske blir den större om den vattnas. På Fulufjället tänker de på de fytfota vännerna.
Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall.
Nedströms fallet.
Strömstaren trivs nedströms fallet.
Belöningen efter slitsam vandring.
Lavskrikan gjorde oss sällskap till fikat.
Orädd tiggare som gärna snor åt sig en bit i ett obevakat ögonblick.
Hustrun och springer spanieln Indra tar en välförtjänt vila.
Ken//
Hälsningar Lena