Danska fall

I slutet av april begav jag mig till Danska Fall för delta i en fotovandring arrangerad av Länsstyrelsen i Halland.  Jag brukar försöka om jag har möjlighet att vara med på de här vandringarna. Det brukar vara trevligt och intressant. Tyvärr måste jag säga att på grund av minskade anslag har antalet fotovandringar minskat betydlig det här året. 

#2

Danska fall är svårfotograferat tycker jag. Det blir mest bilder snett uppifrån. Det går att ta sig ner till en liten avsats närmare fallet. Det är ganska brant och en smula lerigt. Jag har själv aldrig tagit mig ner. Däremot vet fler som har gjort det. En del har hasat på rumpan nedför. Det är inte alltid möjligt att ta sig ner beroende på vattenflödet har jag förstått. Där nere skulle bli helt andra och troligen mer intressanta bilder kunna fås. 

#3

Gruppen lämnade så småningom själva huvudfallen gick vidare längs med ån Assman och kom till två andra fall. Det ena är Prästafallet. Här drev prästen Jöran Fries kvarnverksamhet på 1660 talet. Namnet prästafallet kommer inte ifrån att den gode Jöran Fries ska ha trilla i Assman utan snarare från att han blev avsatt från sin tjänst som präst.

#4

#5

#6

#7

#8

#9

Jag har den egenheten att när jag fotograferar rinnande vatten, går jag in i  en slags bubbla och märker inte mycket av omvärlden. Även denna gång gick jag in min bubbla och helt plötsligt märker jag att jag är ensam. Fotovandringen har dragit vidare. Nu känner jag ledaren och jag känner området ganska väl så mig gjorde det inget. Vissa gånger har jag större lust att vara mer social än att fota och andra gånger; som den här, mer fokuserad på att fota. 

#10

#11

På tillbakavägen la jag band på mig och stoppade ner kameran i ryggsäcken för att begränsa mina möjligheter att stanna till i tid och otid för att ta en bild eller två. Det är kanske dumt att begränsa sig så här. Ibland behöver man dock det för att få lite fart under fötterna. Jag hade ju inte tänkt övernatta i skogen. Fast när jag emot slutet såg det här solupplysta trädet som lutade sig över stigen gick det bara inte motstå fotobegäret. 

#12

TheInvisibleJackal

Danska fall

Enligt sägnen ska de här fallen i ån Assman vid Simlångsdalen i Halland, ha fått sitt namn efter att en trupp danska soldater under 1600-talet ramlat i och drunknat. 

Trots att jag inte har speciellt lång väg att åka för att ta mig till de här vattenfallen har det blivit av förrän i sommar. Varför kan man undra? Ja, jag vet inte, men parkeringen vid naturreservatet har det aldrig känts riktigt inbjudande att ställa bilen en längre tid. Massor av krossat glas har legat på parkeringen. Troligtvis från olika bilinbrott. Inte så trevligt och det har inte lockat precis. 

Jag körde förbi där en eftermiddag på jakt efter lite sädesfält att fota. Då jag så att det var rätt mycket bilar på parkeringen tänkte jag - om det kan funka för dem, kan det funka för mig. Vände bilen och körde in och parkerade.  Gick kollade på informationstavlan över området och fick klart för mig att fallen låg en bit in.

#2

#3

Efter en kortare promenad in på området hörde jag ett rasslande läte. Jag gick åt lätets håll och kom fram till det här lilla fallet. Det var ju i för sig trevligt, men kunde detta vara det beryktade fallet som bragt så mången dansk soldat om livet. Saker kan helt klart ändra sig på några hundra år, men om nu detta skulle vara fallet var är då alla människor som bevisligen står parkerade där uppe? Hade jag snubblat över en gigantisk turistfälla? Jag gick upp till den markerade stigen igen. Tog en titt på satellitbilden i telefonen och såg att jag hade ännu en sträcka kvar att gå. 

#4

Efter någon kilometers vandring hördes ett kraftigt dån. Jag tog mot ljudkällan och kom fram till ett stort och vredgat vattenfall. Jag kände ganska så omgående att här skulle jag då inte vilja trilla i. Nu var det ingen större fara på taket emedan ett räcke fanns utmed stigskanten emot vattenfallet till. Det svåra var att kunna hitta några intressanta kameravinklar. Jag stod liksom ovanför fallen. Det brukar bli bättre bilder om man kan komma lite mer i jämnhöjd, men hur skulle jag kunna göra det. Jag såg inga skyltar eller stigar som på något sätt visade eller indikerade att här kan man gå om man vill få en bättre vy. 

Jag tittade mig omkring för att se om det fanns någon i närheten som skulle kunna besitta mer sakkunskaper, men de enda som fanns där då var en äldre dam som något outgrundligt sätt lyckats släpa sig ut till fallen med en rullator. Utan större svårigheter kunde jag tämligen riskfritt konstatera att hon inte var spekulant på en stig som kunde föra henne till en bättre vy. De andra som stod i närheten tycktes filma fallen med sina surfplattor. Säkerligen turister och därmed lika okunniga som jag på området. Det fick istället bli att gilla läget och gör mitt bästa så länge. Eftersom det rätt nära kan jag alltid återvända när jag fått bättre vetskap från några bekanta i fotoklubben.

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal