Dag för dag
Den lilla världen
Bakom bilden
Jag ser på en bild från när yngste sonen fick sin läkarexamen på Karolinska Institutet härom året.
Hans mamma och jag satt i publiken och var mycket rörda där sonen stod i mitten med sin mittbena och runda glasögon.
Bredvid mig satt en annan pappa i min egen ålder. Han var från Kurdistan, lika rörd och stolt även han.
Så kom det sig att jag, allteftersom eleverna ropades upp, tog fram ett papper och en penna och bockade av alla med ”utomeuropeiska efternamn”.
Utan några som helst vetenskapliga ambitioner fick jag det till sju av tio.
70% av våra framtida läkare alltså.
Det är dom som ska ta hand om oss. När gråstarren ska opereras eller ryggen plågas av spinal stenos är det dom vi behöver som allra mest.
Det handlar om dom bästa av dom bästa.
Ja, det är bara ett litet fotografi från en fin dag i min och min familjs liv, men det kan också ses som ett litet inlägg i dagens hetlevrade migrations - och integrationsdebatt och kanske kan du låta det sjunka in när främlingsfientligen öppnar käften….
Den nya lagen
59 år sedan
Det här är en av de första bilder jag tog med en egen kamera.
Jag var 15 år, hade burit ut den lokala morgontidningen och för pengarna köpt en rysk Zenith 3M på Forslunds Foto i Härnösand.
Kameran var redan då en föga modern historia, skruvgänga för objektivet, en icke återgående spegel osv. Men den var min.
Tri-X rullen framkallade jag i Rodinal och kopian gjorde jag i tvättstugan med hjälp en lånad liten Durst kopieringsapparat. En klasskompis hjälpte mig och förklarade vad framkallare och fix gjorde med det belysta pappret.
Magi!, minns jag att jag tänkte när bilden växte fram.
Idag, 59 år senare, stoppar jag in det gamla negativet i en scannerburk made in Finland (Valoi Easy-35) och lägger på en sepiaton l Photoshop.
Den vita hästen är garanterat död sedan länge, men det något underexponerade negativet där han står i kvällningen finns kvar.
Och med modern digital teknik går det uppenbart att krama ur lite bild ur en ruta från annu dazumal.
”Först och främst - säkra alltid negativet”, som Christer Strömholm brukade predika långt senare på Fotoskolan.
Kul att jag i alla fall lärde mig det.
I sista stund
Jag noterar att inlämningstiden till Fotosidans tävling på temat ”Husdjur” snart går ut. Av alla redan inskickade ser jag mest bilder av katter i motljus, trånande hundögon och liknande.
Normalt deltar jag aldrig i fototävlingar men så hittade jag den här bilden av vår lapska vallhund då hon var i ettårsåldern och träffade två av sina kullsyskon i parken…. dom lekte… rätt så intensivt…
Månne bilden skulle ha en chans? Den är i ju plåtad med en bra Nikon och har i alla fall lite action över sig…. :-)