Tågkaos kan resultatera i något gott (???)
Som alla vet har vi haft tågkaos igen. Har i veckan sällat mig till skaran av Ua-Sthlm pendlare och således nu även blivit ordentligt invidg i ritualer som hör ihop med pendlarlivets baksidor. En kamera är en bra pryl att ha med då oturen är framme; man kan fördriva tiden med något vettigt. Min N8 fick duga denna gång - här några glimtar från min hemresa i torsdags, tog 3½ timme i stället för det normala kring 45 min allt som allt.
Stockholms central
Klockan är ca 17.25, ingen fara ännu även om de borde ha sagt något om varför tåget inte gick 17.10.
Det börjar glesna något på perrongen, en del börjar ge upp. Själv börjar jag frysa så jag bör väl också hitta på någon annan lösning för att ta mig hem.
Här köas det till Swebus Uppsala-bussar. Klockan är 18.05, en buss ska gå kl 18.20 men det är lite tveksamt om jag kan få plats på den... Så småningom visar det sig att man måste köpa en biljett någon annanstans och just nu såldes biljetter till en buss ca kl 22... :-(
Inhandlar en biljett till Arlanda i stället för bussarna till flygplatsen går hela tiden, sa killen i Pressbyrån. Priset 119 kronor. Ställer mig i någonstans i utkanten av den jättelika folkmassan som köar till flygbussarna, det visar sig att det är problem med busstrafiken också då polisen hade spärrat av Klarabergsviadukten pga en kabelbrott. Så småningom blir det liv i folkmassan och jag sveps med som i en jättevåg mot slussarna. Hade riktig tur för jag hade tydligen ställt mig på "rätt" ställe och kom fram rätt raskt. Hade också tur då jag slapp att bli instängd i en sluss för en längre tid vilken några framför mig råkade ut för. Verkade obehagligt.
Nästa köanhalt är Arlanda och biljettkön till tågen mot Uppsala. Biljettpris till Uppsala 130 kronor. Strax efter mig blev det totalkaos med massor med folk igen.
Väntan vid Arlanda bjöd på en vacker solnedgång strax före kl 20. Inte dumt!
Vad lärde man sig av detta? Dels att jag hade lika gärna kunnat hänga med en tjej som höll på med att skrapa ihop ett taxigäng till Uppsala kring 17.30. Då tyckte jag dock att 250 kronor var för mycket. I slutändan var det ju den summan jag kom att betala i alla fall och därtill kom jag hem mycket senare. Man lärde sig också att ont kan föra med sig gott också - solnedgången var vacker! Trevligt att jag fick ta del av den!
Min dotter, som jag träffat på Centralen mellan två tåg (hon var på väg Växjö-Uppsala) kom dock inte vidare, men hon lyckades ta sig med SLs motorvägsbuss till Häggvik, och där gick pendeltågen så hon kom till Upplands-Väsby, och kunde ta upptåget. Men även det tog några timmar.
Snygg solnedgång förresten.
Man får fundera ut en del alternativmetoder för att ta sig hem och som man kan plocka fram ur fickan vid behov. Man trodde väl att man skulle slippa sånt här nu när det inte längre är någon vinter.... Solnedgången var definitivt behållningen av kvällen!
Även jag fördrev tiden med lite fotande. Dock inte framkallat riktigt än. :-)
Vilken tur att du hade en riktig kamera med dig! Och till och med en analog dito! Det dyker upp situationer lite då och då när man ångrar att man inte har en ordentlig kamera med sig!
Ena dottern bor med sin pojkvän i en pytteliten etta (ingen plats över) i Sthlm, men snart flyttar de till en 1½. Ska nog förvarna henne om att de kan vid något tillfälle få överraskande besök... Fast det där med hotellövernattning lät också lockande!