Aldrig aldrig aldrig...

... skulle jag hoppa över bloggandet en hel kalendermånad... Och så har det hänt...!  Uppehåll hela två månader och lite till fast det är bara i juli som det inte blev något bildinlägg alls. Sådant har inte hänt sedan september 2010 när jag inledde min "bloggarkarriär". Rädda vad som räddas kan - några dagar kvar av augusti - än hinner jag...

Obs! Det gluckas om att det blir en Dagnys fotofika på lördagen den 6 september - terminstart! I Uppsala som vanligt! Mer info kommer i FB-gruppen samt i Dagnys-gruppen och/eller Uppsala-gruppen här på FS + antagligen i någon/några bloggar också! Håll utkik!

Några gråtrista bilder från idag som kryddning, var så goda! Som synes är det trevligt ändå i Uppsala (ej så gråtrist - sista bilden).
.

.

.

.

.

.

Att resa en smula är en lisa för själen

Några dagar sedan infann sig känslan att färdas bakåt i tiden, strax efter att man hade klivit på tåget i Stockholm. En skraltig vagn, visst. Men att kliva in i restaurangvagnen var en sällsam upplevelse; vi befann ju oss på Orientexpressen! Snudd på!

En helt salig känsla att sitta där och bara njuta av landskapet och ljuset som flödade in.

Det hade varit pricken över i:et om maten hade förmedlat atmosfören av gamla goda tider också, men man kan ju inte få allt... 

Före hemresan hann jag en hel del: fota makro, fota fåglar, fota en MINK, fota en spännande interiör, fota landskap, fota hav och maritima detaljer, fota solnedgång, fota i dimma, fota FOTBOLL (inget fotoförbud denna gång)...

Och så var det hemresan:

Tåget rör sig fortfarande, men ändå är fotografen inprickad och nästan skarp...

En dam i pigga somriga färger bildar tillsammans med tåget en svensk enhet.

Oj, en vagn där man får ta med cyklar!

Hoppsan, tryckte på fel tangentknapp, men det blev ju festligt.

Skulle egentligen peka på hur dörrarna har öppnats åt två håll och man ser staden genom öppningen.

Och fotografen där igen i sin egen höga person...

Här har jag inget annat att säga än att jag gillar den fartfyllda bilden. Det börjar mörkna.

Och så, väl framme i Stockholm fast ännu inte hemma. Tåget till Uppsala väntar.

Tågkaos kan resultatera i något gott (???)

Som alla vet har vi haft tågkaos igen. Har i veckan sällat mig till skaran av Ua-Sthlm pendlare och således nu även blivit ordentligt invidg i ritualer som hör ihop med pendlarlivets baksidor. En kamera är en bra pryl att ha med då oturen är framme; man kan fördriva tiden med något vettigt. Min N8 fick duga denna gång - här några glimtar från min hemresa i torsdags, tog 3½ timme  i stället för det normala kring 45 min allt som allt.

Stockholms central

Klockan är ca 17.25, ingen fara ännu även om de borde ha sagt något om varför tåget inte gick 17.10.

Det börjar glesna något på perrongen, en del börjar ge upp. Själv börjar jag frysa så jag bör väl också hitta på någon annan lösning för att ta mig hem.

Här köas det till Swebus Uppsala-bussar. Klockan är 18.05, en buss ska gå kl 18.20 men det är lite tveksamt om jag kan få plats på den... Så småningom visar det sig att man måste köpa en biljett någon annanstans och just nu såldes biljetter till en buss ca kl 22... :-(

Inhandlar en biljett till Arlanda i stället för bussarna till flygplatsen går hela tiden, sa killen i Pressbyrån. Priset 119 kronor. Ställer mig i någonstans i utkanten av den jättelika folkmassan som köar till flygbussarna, det visar sig att det är problem med busstrafiken också då polisen hade spärrat av Klarabergsviadukten pga en kabelbrott. Så småningom blir det liv i folkmassan och jag sveps med som i en jättevåg mot slussarna. Hade riktig tur för jag hade tydligen ställt mig på "rätt" ställe och kom fram rätt raskt. Hade också tur då jag slapp att bli instängd i en sluss för en längre tid vilken några framför mig råkade ut för. Verkade obehagligt.

Nästa köanhalt är Arlanda och biljettkön till tågen mot Uppsala. Biljettpris till Uppsala 130 kronor. Strax efter mig blev det totalkaos med massor med folk igen.

Väntan vid Arlanda bjöd på en vacker solnedgång strax före kl 20. Inte dumt!

Vad lärde man sig av detta? Dels att jag hade lika gärna kunnat hänga med en tjej som höll på med att skrapa ihop ett taxigäng till Uppsala kring 17.30. Då tyckte jag dock att 250 kronor var för mycket. I slutändan var det ju den summan jag kom att betala i alla fall och därtill kom jag hem mycket senare. Man lärde sig också att ont kan föra med sig gott också - solnedgången var vacker! Trevligt att jag fick ta del av den!